Semi numismatic

[Titus]

Hallå

Finns det någon sammanställning på vilka mynt som räknas som semi numismatic?
Letar i första hand efter mynt med en mindre premie.

Tacksam för hjälp

[Silvern]

Alla mynt som har en ny design varje år men låg premie t.ex

Pandor
koalor
kookaburras,
Svanar,
Somaliska elefanter

[august]

Hej,

Finns det någon sammanställning på vilka mynt som räknas som semi numismatic?

Låt mig sticka ut halsen en aning. Samma sekund som man säger "numismatic" så säger man egentligen "detta är värt mer än guldvärdet", eftersom det är så fint, det är så ovanligt, det är så gammalt eller det är... just så att jag som vill sälja det tycker detta.

I grund och botten är allt detta nonsens. Det är fullständigt irrelevant hur ovanligt eller gammalt någonting är, för att bara inte tala om vad säljaren anser. Det enda som har betydelse är vad köparen anser. Finns det en marknad av köpare som är beredda att betala en premie över spot så blir saken (i detta fall myntet) mer värdefullt och då kommer säkert de som vill sälja att komma dragande med att det är seminumismatiskt, präglat exakt vid solnedgången och på andra sätt speciellt. Bra så, men skulle vindarna växla och modet gå i en ny riktning så kan detta snabbt upphöra.

Allt värde över metallvärdet handlar om att marknaden (säljarna) på alla vis försöker kittla samlarmanin hos köparna för att få dem att släppa ifrån sig mer pengar. Inget fel i det så länge man är medveten om vad man som köpare gör. Varför har vissa mynt nya motiv varje år? Varför tillverkas det färgade varianter? Varför kommer det serier med motiv för alla intressen från fåglar till lokomotiv? Bara för att tillfredsställa samlardriften, ingenting annat.

Betyder det att alla dessa varianter och serier blir seminumismatiska? Tja, seminumismatisk betyder liksom ingenting annat än att folk är beredda att betala lite mer för att de just nu samlar på just detta. Men om två år kanske de har tröttnat, slutar det då plötsligt att vara seminumismatiskt?

Det går inte att göra en sådan lista som du frågar efter, pga att det inte är en egenskap hos vissa mynt utan hos vissa samlare. Och samlare ändrar sig ofta över tiden.

[Titus]

Tack för hjälpen Silvern.

Tror precis som August i mångt och mycket. Jag har inget intresse att betala en svindyr premie för ett mynt som ingen vet om det finns köpare för då det är dax att sälja.
Min tanke är att för att få lite olika mynt att titta på att köpa att handla
seminumismatic mynt för max 10-12% över priset för ett Maple Leav. Hittar jag inga att köpa så avstår jag och köper det billigaste silver mynten jag hittar.
Skulle man inte få mer betalt för dessa då det är dax att sälja så är furlusten ingen katastrof, men det finns en liten möjlig att dess utväcklad aningen bättre

Är min tanke bara galenskap ?

[Micromax]

Nja, numismatiska mynt får lite oförskyllt dålig kritik, även om den är befogad till viss del. Det hela bottnar i att ordet används mycket olyckligt, riktiga numismatiska mynt blandas ihop med vad som istället borde kallas tex samlarmynt. "Semi numismatisk" är fö något märkligt hittepå som borde avskaffas direkt, antingen är ett mynt numismatiskt intressant eller så är det inte det, punkt.

Vilka egenskaper krävs då för att ett mynt ska klassas som numismatiskt intressant och varför kan det i vissa fall vara klokt att inkludera sådana mynt även i investeringssyfte? Vill man göra det enkelt för sig så kan man gå på skatteverkets riktlinje, ett mynt som NORMALT säljs med en premie på 80% över metallvärdet kan klassas som att det har ett numismatiskt värde. Enstaka försäljningar högt över "normalpriset" av  tex minnesmynt som riksbankens 1000:- som uppmärksammats här på forumet ska inte gälla som riktlinje.
Egentligen behöver det inte vara så svårt. En totalt nersliten enkrona från 1939 förstår ju alla att den saknar numismatiskt värde medans ett toppexemplar förstås har det.

För att återgå till sk samlarmynt så håller jag med august, det finns en risk att premien som man betalar vid köp går förlorad helt eller delvis vid en senare försäljning, det finns ett otal exempel på det. Samtidigt kan det bli väldigt lyckat om man träffar rätt, Panda mynten är väl ett bra exempel på det?

Vad är då poängen med numismatiska mynt? Först och främst måste man tycka det är roligt att samla mynt för även här tar man förstås en risk att det blir en förlustaffär om marknaden svänger, eller om man helt enkelt betalar för mycket vid inköp. Eller köper "fel mynt", tex. det där glänsande myntet på tradera som man senare förstår är ett hårt putsat mynt som bara är värt metallvärdet..
Men det finns ytterligare en poäng, nämligen att man får som privatperson sälja numismatiska mynt och tjäna 50000:- skattefritt varje år, det är en fördel som rena investeringsmynt inte har, här ska ev vinst skattas från första kronan. En annan fördel som numismatiska mynt har är att de inte  påverkas av svängningar i metallpriserna i så hög grad...!

[august]

Ett mycket bra inlägg från Micromax. Det kan ju givetvis bero på att vi verkar tycka precis lika :-)

Givetvis så kan man göra en god affär genom att samla på någonting som sedan blir ännu mer eftertraktat, och just i myntsvängen så kan ju pandorna vara ett exempel på detta. Men även där finns det ju faror: när pandan väl etablerats tillräckligt internationellt med massor av samlare runt om i världen... då ökar kineserna plötsligt volymen radikalt, vilket givetvis negativt påverkar samlarvärdet (men det är ju bra för myntverket som kan sälja en större volym silver med en större marginal).

Vad är då poängen med numismatiska mynt? Först och främst måste man tycka det är roligt att samla mynt

Detta är också väldigt viktigt. Det kan låta som om jag rackar ner på mynt med högre premium än billigaste bullion, men så är det inte alls. Jag köper allt mer sällan ren bullion och betalar idag premier som jag aldrig skulle drömt om för några år sedan. Men jag inbillar mig att jag vet varför jag gör det och det är för att det är skoj med intressanta mynt, inte för att jag tror att det är en bra investering (jämfört med bullion). Jag skriver alltså av premien som "hobbykostnad" snarare än att intala mig att det är en del av en "investering".

Jag kollade för ett tag sedan av en ren slump på gamla myntkataloger från 70-80 talet. Utan att ha räknat efter så ser det spontant ut som att de mynt som har haft absolut sämst prisutveckling på sådär 40 år är svenskt kronguld (20kr, 10kr och 5kr). Svenskt kronguld har givetvis i Sverige sin mest likvida och sannolikt högst prissatta marknad (pga många lokala samlare, precis som sovereigns i England, etc). Kronguldet har givetvis stigit med guldpriset precis som allt annat, men i procent inte lika mycket som lågpremiemetall som danskt, holländskt, franskt, etc, guld.

Min slutsats är att den premie som marknaden är beredd att betala för ett "numismatiskt" mynt är inte en fast procentsats utan snarare en viss peng i kronor som snarare går upp med inflationen än guldpriset. Detta medför att "investeringen" rent statistiskt blir sämre ju högre premien är, samtidigt som "kulighetsfaktorn" blir högre.

Var på skalan mellan "bra investering" och "hög kulighet" man hör hemma med sina inköp är ju upp till var och en, och ingenting är fel. Att som jag börja i "bullion/investeringsänden" och sedan gradvis röra sig mot skojigare mynt är nog väldigt vanligt.

[Silverräven]

Jag kan ju nämna några exempel på att det är marknaden som bestämmer det numismatiska värdet och inte tillverkaren/säljaren: medaljsamlingar i silver. Dessa tillverkas i relativt små serier om kanske 10 000 ex (många om målet är endast den svenska marknaden dock) och marknadsförs som att de är "exklusiva", "begränsade" och "garanterat" kommer bli samlarobjekt och därmed säljs med en procentiellt skyhög premie över silvervärdet.

...sedan säljs de till skrotpris (60-70% under silverspot) ett par decennier senare