Ädelmetallforum

Man kan tro att det är medlemmar av kriminella mc-gäng jag frågar om, men så är inte fallet. Istället är det om de nya 1-procentarna, alltså den rikaste procenten. Var går egentligen gränsen i Sverige? Vilka bör se upp den dag Occupy Walls Street tagit över Sverige?
SCB har en del statistik, bla. befolkningen uppdelad i deciler (tio lika stora grupper): Förmögenhetsstruktur 2007 för individer i decilgrupper efter nettoförmögenhet (http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____195803.aspx). Där finner vi att den rikaste tiondelen har mer än 1 704 000kr i nettoförmögenhet. De rikaste 10 procenten var alltså inga problem att hitta med hjälp av SCB. Men för att nå till 1 procent krävs lite mer statistikläsande.
Nästa tabell är mer intressant: Nettoförmögenhet i olika intervall 2007 (http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____232333.aspx). Här detaljrikedomen högre, speciellt i de högre förmögenhetsgrupperna. En snabb summering visar t.ex. att 1,5% av befolkningen har nettoförmögenhet på över 5 000 000 kr. Tittar vi vidare på denna grupp så visar statistiken att 77% av dessa ligger i intervallet 5Mkr - 10 Mkr, 16% i 10Mkr osv. Jag antar därför att i gruppen 5Mkr - 10Mkr så ligger de flesta närmare 5 än 10 Mkr. För att skala bort de extra 0.5% för att nå upp till rikaste 1% så borde det troligen räcka med att ta bort gruppen 5-6Mkr, så en en gissning kan vara att det krävs 6Mkr för att tillhöra gruppen 1% i Sverige?

Det jag tycker är intressant är varför vissa grupper vill sortera och peka ut andra (som regel i negativa ordalag) för deras inkomster. Jag kvalificerade mig inkomstmässigt under en kort period i mitt liv för tidningen Connoisseur. Dvs. den s.k. miljonärstidningen. En riktig blaska med annonser för klockor, båtar, dyra bilar samt glättiga reportage. Jag var värd varenda krona av inkomsterna (även den stora andel som togs ifrån mig i skatter). Under en relativt lång period stod jag inkomstmässigt ovanför den 90:e percentilen, dvs. tillhörde 10% gruppen med högst inkomster i samhället.

Förra året tjänade jag istället under ingångslönen för en deltidsarbetande undersköterska, dvs. riktigt lite. Inte för att jag låg på latsidan eller levde av sparade pengar. Inte heller för att jag förlorat förmågan att tjäna pengar (tvärtom), utan för att jag faktiskt inte längre vill ha några större inkomster i Sverige. Kan också göra detta då jag har låga omkostnader, inte har några lån och därför inte behöver några stora inkomster för att ändå kunna leva bra. Framförallt har jag valt låga inkomster för att jag inte vill fortsätta att ge samhället (som ger allt mindre av värde tillbaka), en så stor del av medlen jag arbetat ihop. För att jag inte vill försörja parasiter och byråkrater mer än absolut nödvändigt.

De som demonsterar mot folk med höga inkomster inom det privata näringslivet, har ett val, de kan välja bort de företag som de tycker har motbjudande löne- och bonussystem. Jag skulle själv aldrig exempelvis vara kund hos JP Morgan eller Swedbank heller för den delen. Detta helt enkelt för att jag inte gillar deras affärsfilosofier. Vad jag däremot inte kan välja bort, utan tvingas mot min vilja, är att betala för all skit inom det offentliga. Varför hörs inte samma protester mot detta tvång?

Åbama:
Intressant historia och gillar att du tog ställning till vad du anser vara rätt!

Tummen upp för det

Åbama, jag gillar som fan vad du skriver! Samtidigt är det riktigt tragiskt att systemet drivit dig så långt att du väljer bort värdeskapande eftersom du känner dig utnyttjad via överbeskattning. Extra tråkigt är det att du är långt ifrån ensam - jag tror det är många som måste lägga en ansenlig del av sin kreativitet, arbetslust och tid på att försöka få behålla så stor del av kakan istället för att göra riktigt arbete. Till slut tröttnar många till stor förlust för både sig själva och alla andra.

Eller gör de som de flesta och startar företag utomlands och ofta även byter medlemskap. Tragiskt att vårt system driver bort entrenörer och företagare =/

I Sverige är det fult att jobba sig rik, medan det är socialt accepterat att ärva en förmögenhet eller vinna på Lotto. Hur kommer det sig? Kan det vara jantelagen och den socialistiska avundsjukan som spökar?

Citat från: Baltikinkasso skrivet onsdag 07, December 2011, 22:48:37
Åbama, jag gillar som fan vad du skriver! Samtidigt är det riktigt tragiskt att systemet drivit dig så långt att du väljer bort värdeskapande eftersom du känner dig utnyttjad via överbeskattning. Extra tråkigt är det att du är långt ifrån ensam - jag tror det är många som måste lägga en ansenlig del av sin kreativitet, arbetslust och tid på att försöka få behålla så stor del av kakan istället för att göra riktigt arbete. Till slut tröttnar många till stor förlust för både sig själva och alla andra.

Ja, det kan tyckas sorgligt i allmänhet och är det kanske också. Samtidigt är det en principfråga för mig. Jag har en lång karriär i ryggen och tröttnade till slut. Jag tycker det svenska skattesystemet kan liknas vid en butiksägare som varje dag tvingas konfronteras med kriminella som pressar på pengar. Månad efter månad, år efter år utan att något händer eller blir till det bättre.

I mitt fall tröttnade jag att "hålla butiken öppen". Jag tappade helt enkelt motivationen. Det som förtog hela arbetsglädjen, var att varje dag till jobbet veta att jag skulle göra ett bra arbete som min uppdragsgivare uppskattade så mycket att han därför också valde att betala för mina tjänster. Vad som då förtog all glädje var att varje dag samtidigt känna sig rånad på belöningen för flit, hårt arbete och talang. Varför ta pengar från någon som förtjänat dem och ge till dem som inte gjort det?

En del säger då: "om ingen betalar skatterna kommer ju samhället att falla samman". Jag menar att det gör det ändå och ju fortare vi möjligen kan ta oss ur skiten, ju bättre är det. Vi har redan idag världens högsta (eller näst högsta) skatter, men leveransen av kvalitet från det offentliga är ändå undermålig. Samhällets utveckling likaså. Det är också en rätt stor mental tillfredställese att "låsa ute rånarna från butiken" (för att relatera till exemplet ovan).

Annan argumentation brukar vara att: "om alla betalde skatterna skulle vi ha råd att lösa de problem som finns". Sanningen är också där den rakt motsatta och det kunde inte vara mer fel. Staten är som en cancersvulst. Ju mer näring den ges, ju mer växer den. Samhället har både varit tryggare och där inkomsttagaren fått behålla mer, än i dagens system. Ändå finns det de som går till val på att skatterna skall öka och byråkratin med dem.

Se det så här, en bank som inte kan betala bankens insättare och därför fullfölja sina åtaganden utdöms som varandes på obestånd.

När ett samhälle däremot inte levererar tillbaka vad insättarna (skattebetalarna) betalat för ifrågasätts det däremot inte på samma sätt. Även om samhället då inte bedöms vara på ekonomiskt är på obestånd, torde ju samhället vara det minst sagt moraliskt? Här används istället floskelargument som solidaritet och värnande av svaga. Skulle du acceptera att Swedbank svarade att "du kan inte få ut dina pengar, för då blir någon som har det sämre ställt utan, därför måste du vara solidarisk".

Det är därför detta hycklande politiska skitsnack är det största problemet för vettig samhällsutveckling. Jag skulle därför säga att samhällets efterföljande ekonomiska obestånd (efter det moraliska), är nästa steg i processen av förfall.

För att ta ett par aktuella politiska händelser.

Håkan "Chavez" Juholt gjorde precis ett ogenomtänkt utspel, att teleopertörerna med lagstiftning borde tvingas tillhandahålla mobiltelefontäckning över hela Sverige. Dvs. att en eremit som själv valt att bo ute i skogen skall kunna ringa från sin mobil. Något som skulle kosta enorma belopp för övriga abonneneter. Dåren Juholts argument för detta var att "alla skall kunna ringa SOS-alarm". Samtidigt har vi precis haft ett rättsfall, där en person som ringt statliga SOS-alarm, bönat och bett för sitt liv och en ambulans, nekats detta. Den så kallade rättsstaten har då också i domstol friat den uppenbart djupt inkompetente sköterskan. Det har fastslagits att inget fel har varit så stort att det är staffbart. Ingen kan hållas till ansvar och "staten har uppfyllt sitt ansvar" (allt enligt statens representanter). När ett privat vinstdrivande företag däremot gör fel och misstag nagelfars de av vänstermedia, som det är vinstintresset som är boven. När det är politiskt skapade organisationer, ser vi däremot inga krav på att politiska huvuden borde rulla. Detta vittnar om en sanslös politisk dubbelmoral och en sällan skådat dåligt dold politisk agenda från media.


Sossetanten Eva Hamilton uttalade sig precis att antalet parkeringsplatser i stan skulle minska med ett "det är ju bra om folk tvingas åka mer kollektivt". Samtidigt kan hon själv på skattebetalarnas bekostnad ta en taxi till Arlanda, därifrån åka svindyrt businessclass till en meninglös tvådagarskonferens i New York. Jo, jag kallar henne och resten av vänsteralliansen för socialister. Detta då den socialistska grundprincipen just alltid är "någon annan betalar" samt att "gör som vi säger - inte som vi gör". Hur kan en så uppenbart inkompetent och hycklande person få behålla jobbet och lönen (jo jag vet svaret).

Undrar bara hur ens ungar skulle blivit om man tillämpat de principerna i uppfostran?


Hur som helst, det är inget synd om mig, men jag gillar att protestera på mitt sätt. Jag investerade exempelvis för länge sedan, en stor del av mitt sparkapital i ädelmetaller. Långt innan dagens priser. Den värdetillväxten kan ingen socialist beskatta. Jag driver mitt företag med målet att alltid balansera kostnader mot inkomsterna. Alltså inget olagligt skattefusk, det går ändå. Det är inte förbjudet att vara dålig affärsman och ta ut låg lön.

Påtvingas jag exempelvis trängselskatt betalar jag alltid konsekvent sex kr för mycket. På så sätt måste Vägverket (eller vad de nu heter) skicka ett utbetalningskort på dessa sex kronor (tror gränsen går vid fem kr). Detta kan jag kostnadsfritt sedan få insatta på kontot igen. Detta kostar dem i mitt fall mer pengar än vad de får in på trängselskatten. Visst, det kanske kan låta rättshaveristiskt, men det ger en rent mental tillfredställelse att veta, att om alla gjorde som jag, skulle den typen av politiska dårskaper varit omöjliga.

Kan jag exempelvis lagligt tjäna 50 kr utan att behöva skatta nämnvärt för den, tar jag faktiskt hellre den inkomsten än 100 kr där jag tvingats skatta på pengarna. Skall samtidigt tillägga att jag faktiskt inte gör något olagligt.

Jag har fri tandvård, då tandläkaren är en god vän, som behöver de tjänster jag kan erbjuda. Ingen av oss sätter en prislapp på den andres arbete och detta är helt lagligt. Jag har en rad andra förmåner genom bekanta. Jag får exempelvis alltid bilen lagad billigt hos en mekaniker jag lärt känna genom åren. Jag är noga med att alltid betala honom kontant. Servicen är alltid både prisvärd och förstklassig. Rätt ofta har jag numera fått höra, "ähh det var ett så litet jobb, att vi tar det nästa gång". Man kan ju undra varför jag får så bra priser.  :P

Hos frisören förklarade jag alltid tydligt i början, att jag inte behövde ha något kvitto. Han har nu lärt sig. Där har jag numera på samme frisörs initiativ både fått rabatt samt att han tar sig längre tid med mig och är mer noggran, än med andra kunder. Vin får jag alltid från en god vän som åker till Tyskland ofta. Kött från jaktkompisar.

För att (i någon mån) därför återknyta till trådens ämne. Rikedom är därför inte alltid höga inkomster, det kan (med glädje) också vara att skydda och utveckla det kapital man redan har mot parasiter och plundrare. Nu är det sovdags.

OT, gör den här tråden till sticky, vilken läsning, vem behöver böcker :)

Åbama borde bli författare och skriva om sådant många tänker men som inte är PK att prata högt om i dagens Sverige :)

Jag är inte bra på att formulera mig, men om det fanns politiker som talade som Åbama så skulle de få min röst.
Jag gillar att läsa det du skriver.

Citat från: Silverräven skrivet fredag 09, December 2011, 10:27:55
Åbama borde bli författare och skriva om sådant många tänker men som inte är PK att prata högt om i dagens Sverige :)

Skulle jag skriva en bok skulle jag göra det för min skull, inte för någon annans. Skrivande kan vara rätt roligt och kan ibland både vara avkopplade och något av en säkerhetsventil. Samtidigt kan det lätt också bli en belastning och en press. Vi får se, jag har föreläst en del och vem vet, någon gång kanske jag skriver något.

Citat från: Bergstrollet skrivet fredag 09, December 2011, 17:29:44
Jag är inte bra på att formulera mig, men om det fanns politiker som talade som Åbama så skulle de få min röst.
Jag gillar att läsa det du skriver.

Tack det värmer!

Jag skulle därmot inte ge mig in i politiken frivilligt. Jag gillar nämligen inte att ge mig in i tävlingar, jag rimligen inte också kan vinna. Är också av åsikten att, för att en demokrati skall kunna fungera, måste det finnas underligande stark lagstifting som fastslår grundläggande rättigheter och skyldigheter både för medborgaren, men också tydliga skyldigheter och begränsningar för staten. Annars röstar den korkade grå massan på det som de tycker låter bra. Detta är utan tvekan demokratins stora baksida. Se bara idag, man kan vinna röster genom att lova bort andras pengar. Mycket av det som staten idag tillåts göra, är inget annat än övergrepp. Jag kan samtidigt både beundra personer som Ron Paul, eller när Peter Schiff lade mängder av egna pengar pengar till en kandiatur till senaten. De försökte verkligen. Detta är både beundransvärt och förtjänar den djupaste respekt. Peter Schiff har jag också haft förmånen att ha haft lite mailväxling med.

Jag har dock aldrig riktigt förstått varför de gör och gjorde detta. Loppet för båda var och är ändå kört från början. Då båda också är mycket intelligenta, kan man också anta att de med största säkerhet också förstått detta. Men visst är det beundransvärt och hedervärt med människor som kämpar för sin egen frihet samtidigt som de kämpar för andras.

Platon sägs ha yttrat, "De som är för klyftiga för att engagera sig i politik blir straffade genom att styras av dem som är dummare". Jag kan tyvärr bara hålla med att detta är mer regel än undantag. Tror det var Vilhelm Moberg som yttrade "När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, betyder det att det är du som skall ro". Även detta är tänkvärt och tyvärr allt för sant. Det jag gör är att avstå åt att ro åt dessa plundrare och parasiter.

Nu är de dags för fredagens glas röda vin, helt utan bismak från svenska skatter.

//Skål

Citat från: Bergstrollet skrivet fredag 09, December 2011, 17:29:44
Jag är inte bra på att formulera mig, men om det fanns politiker som talade som Åbama så skulle de få min röst.
Jag gillar att läsa det du skriver.

Bra på att formulera sig eller inte, du måste ju ha åsikter och tankar om saker? Skriv vad du tänker, det blir säkert bra! Det här är dessutom ett anonymt internetforum, ingen vet vem du är - i värsta fall "bränner" du ditt användarnamn, dumpa då det gamla och skaffa ett nytt :) Åter till topic, som redan spårat ur på ett högst njutbart sätt:

Då kan man fråga sig: Äger något som gång på gång visat sig förr eller senare spåra ur,  även med begränsningar, något existensberättigande? Det är de tankarna jag brottas med, och det känns än mer aktuellt nu när vi har en "höger"-regering som "avreglerat" både det ena och det andra, men inte hela vägen, vilket resulterat att genomusla politiker blir fintade upp på läktaren av "riskkapitalister". Vi ser ett land, USA, som faktiskt har en konstitution som kraftigt begränsar staten nu fullständigt spårar ur i korporativism och fascism och vi ser ännu ett politikerkonstruerat monster i form av EU nu börjar få vetskap och sin existens och gör vad väsen så ofta gör - nämligen kämpar för sitt eget liv till sista blodsdroppen.

Vad få tycks anse är att det är staten som är grundproblemet, det är politiker, lagar och maktkoncentration som skapar arenan där vissa kan roffa åt sig hur mycket som helst av pengar som var tänkta att gå till exempelvis äldrevård eller utbildning. För det är ju inte så att du som kund, patient eller elev själv kan välja bort en dålig leverantör - nej, det är staten som bestämmer! Den mekanism som kurerar "övervinster" eller leverans av dåliga varor eller tjänster, nämligen att kunden väljer en annan leverantör fungerar inte eftersom köparen, staten och dess representanter, inte själva drabbas. Istället, vi har sett mängder av klimakterieskator på kommunalnivå göra detta, försvarar de sitt usla handlande in i det sista.

Vad gäller skolan så har faktiskt det liberala alternativet i svensk politik gått så långt att du som kund inte bara tvingas betala för en tjänst du kanske inte vill ha, du tvingas också genom den nya skollagen som i praktiken förbjuder hemundervisning också konsumera denna produkt! Ingen, förutom ett antal som av den stora majoriteten betraktas som kufar och hippies reagerar över det faktum att Sverige som första land sedan 30-talets Tyskland omöjliggör alternativ till korvstoppningsindoktrinering.

Att investera i ädelmetall är därför inte bara en "investering". Det är samtidigt ett ställningstagande där statens lumppapper baserat på skuld väljs bort mot något som har haft värde i tusentals år. Jag ska inte säga många, men vi är i alla fall ett antal som då och då väger ett silvermynt i ena handen och tänkt "om hundra år är du fortfarande värd någonting". Väg också en femhundring i andra handen, vilka tankar om värde far genom skallen då? Om nu staten inte klarar av en så elementär sak som att på ett hyfsat sätt behålla värde i några år - vilken idiot som helst kan köpa silvermynt (http://"http://www.adelmetallforum.se/kopasilver"), ett fat olja, lagringsvänlig champagne - ska man då ge staten förtroende att hantera vår hälsa, säkerhet och framtid?

Ädelmetallinvestering är en jäkla inkörsport till tyngre droger åsikter, vem kunde tro att den första jointen de första silvermynten skulle sluta i heroinmissbruk ifrågasättande av statens existensberättigande?

Citat från: Baltikinkasso skrivet fredag 09, December 2011, 22:04:05

Citat från: Bergstrollet skrivet fredag 09, December 2011, 17:29:44
Jag är inte bra på att formulera mig, men om det fanns politiker som talade som Åbama så skulle de få min röst.
Jag gillar att läsa det du skriver.

Bra på att formulera sig eller inte, du måste ju ha åsikter och tankar om saker? Skriv vad du tänker, det blir säkert bra! Det här är dessutom ett anonymt internetforum, ingen vet vem du är - i värsta fall "bränner" du ditt användarnamn, dumpa då det gamla och skaffa ett nytt :) Åter till topic, som redan spårat ur på ett högst njutbart sätt:

Håller med dig, jag tycker inte heller du (Bergstrollet) verkar ha speciellt svårt för att uttrycka dig. Det är inte heller ett tävlingslopp i lingvistisk stilart. Dina värderingar är förmodligen viktigare än hur väl du klär dem med ord. Jag läser gärna vad du har att skriva. :) 

Citat från: BaltikinkassoDå kan man fråga sig: Äger något som gång på gång visat sig förr eller senare spåra ur,  även med begränsningar, något existensberättigande? Det är de tankarna jag brottas med,

Här är jag inte helt säker på vad du menar?

Citat från: BaltikinkassoAtt investera i ädelmetall är därför inte bara en "investering". Det är samtidigt ett ställningstagande där statens lumppapper baserat på skuld väljs bort mot något som har haft värde i tusentals år.

Kunde inte uttryckt det bättre själv!

Det är en annan sak också. Det är en försäkring. Även om det går helt åt helvete i ekonomin, kommer man då alltid ha ett värde i den valuta som haft ett trackrekord genom tusentals år. Ett medel för handel och investeringar oavsett förutsättningar. Det är knappast någon tillfällighet att SAS-soldaterna under första delen av Gulfkriget (Operation Granby) fick engelska gold sovereigns för att kunna muta sig ut i händelse att de blev tillfångatagna av fienden. För att kunna köpa sig lejd ut från fiendeterritorium. Ett ädelmetallinnehav går att i värsta fall stoppa i bakluckan på en bil och fly för att skapa sig ett bättre liv någonstans.

Det är också (precis som du påtalar) ett tydligt avståndstagande gentemot den socialistiska staten och de irrläror som sprids idag. Jag har tidigare köpt fastigheter i Sverige och har en rätt gedigen erfarenhet av det (möjligen slagen av Bergstrollet). Jag har däremot sedan länge sålt av allt. Varför äga fastigheter i ett land, där staten mycket möjligt kommer börja snegla på fast egendom som beskattningssubjekt då andra källor för skatteintäkter sinar? Retoriken finns redan idag från politiskt håll "de är rika – låt oss fördela deras rikedom till de som har mindre".

Jag tror vänsterströmningar enbart kommer öka ju sämre det blir och när den ekonomiska kriser får ett genomslag på allvar. Att vänstern inte har fler röster idag, beror på två saker. Dels har alliansen till stora delar kopierat deras politik, samt att de saknat förmåga att hitta tillräckligt vältaliga representanter. När man skall ersätta en skandalledare som Mona och lyfter fram en Juholt. Det säger ju verkligen allt.

Rätt vad det är, kommer det en skicklig psykopatisk retoriker som Gudrun Shyman, men utan alkoholproblemen och med betald tv-licens. Då kommer (tyvärr) vänstern få ett uppsving med allt vad det innebär. När det är dåliga tider känns det tryggt för många med en vältalig politiker som lovar bidrag till alla genom att fördela andras pengar.

Håller med åbama i det han skriver.
Men tror inte han har för avsikt att bli en politiker, ty därtill står hans Integritet för högt

Citat från: kristensson skrivet Måndag 12, December 2011, 20:04:38
Håller med åbama i det han skriver.
Men tror inte han har för avsikt att bli en politiker, ty därtill står hans Integritet för högt

Tack för omdömet!

Handlar dessutom om ett antal andra saker också. Dels har jag ingen ambition att bli en medial eller publik person. Har varit i närheten av det tidigare, har blivit inbjuden till debattprogram ett par gånger för länge sedan men tackat nej. Har lyckats hålla mig ifrån det mediala strålkastarskenet och ser gärna att det så förblir. Visst, blir det oundvikligt så blir det. Känner samtidigt inget större behov av journalister med en egen politisk agenda, som vinklat skall ifrågasätta varför jag exempelvis inte betalar tv-licens, uttalanden jag gjort om att facket kan liknas vid maffia som främst ser till sina egna intressen. Att socialismen är vår tids mest kostsamma folksjukdom. Att jag anfört att mediabranchen till delar är en rörelse med en egen politisk agenda, dock helt utan någon granskning.

Missförstå mig inte, jag har inga problem att ta diskussionen och stå för det jag tycker. Har hittils gjort det utan att förlora diskussionen, men politiker. Näe får nog hellre njursvikt än det.

En annan aspekt är att lika lite som att jag gillar att bli styrd över - lika lite har jag en önskan att styra över andra. Mitt utopia och idealsamhälle är de offentliga funktionerna begränsade till ett minimum, som rättsväsende, vissa delar av sjukvården, samt försvar samt ytterliggare ett fåtal funktioner. Allt reglerat i förväg med starka lagar.

Frugan hade en vännina som var sambo med en hög domare. Han ville att de skulle mäta hur mycket mjölk de drack i hemmet för att kunna räkna fram hur stor andel de skulle betala av mjölkkostnaden så att det blev rättvist. Däremot fanns tydligen inte samma ambition vad det gällde räkna tiden för renhållning i hemmet. Sådana människor är antingen perversa eller rätt och slätt inkompetenta, alternativt en kombination av bådadera. Det är också den typen av indivder som söker sig till maktyrken där de kan bestämma och avgöra andras individers öden. Något som givetvis är skrämmande.

Se nu senast på vår historiskt inkompetente justitieminster Beatrice Ask. Hennes katastrofalt misskötta polisväsende har gjort att en polisanmälan är i stort sett totalt meningslös. I samma s.k. rättsväsende kan en medarbetare vara i stort sett hur inkompetenta som helst, utan risk för påföljd. Samtidigt vill hon ge säkerhetspolisen den lagstadgade rätten att exempelvis efterforska vem jag är, som skrivit det här (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/justitieministern-oppnar-for-total-overvakning_6703869.svd). Givetvis helt utan brottsmisstanke.

Dagens citat om politiker:
"Att ge pengar och makt till staten är som att ge whiskey och bilnycklar till tonårspojkar." ~ P.J. O'Rourke

Balanserat och genomtänkt. Jag får googla lite på "silverbubblan" för att få andra sidan av myntet också, jag har märkt att informationsbalansen blir ganska skev då jag oftast är inne på "stacker" sidor.

Hittade precis denna tråden och vill bara säga att detta var bland det bästa jag lästa på länge. Speciellt tack till Åbama, skönt att fler tycker som jag.

Mycket intressanta tankar här, inte minst från Åbamas sida. Snälla, låt de insiktsulla inläggen fortsätta för det är väldigt trevlig läsning.  :)

KEJSAREN ÄR NAKEN!

Rätt kul att tråden "återuppstått". Kul också med glada tillrop. Skall bidra med lite funderingar i densamma. Mina tankar är samtidigt på intet sätt unika eller nya. Ayn Rand skrev om vad som nu händer i samhället redan på 50-talet. Jag rekommenderar varmt den som är intresserad av att läsa hennes romaner. Främst Atlas Shurgged (När jorden skälvde på svenska). Den är en tegelsten, men de logiska ljusglimtarna och insiktsfulla resonemangen gör den trots detta till läsvärd.

Jag tycker den senaste tidens skriverier om svindyra fester hos diverse myndigheter till stora delar visat vad det handlar om, även om det bildligt talat bara är toppen på ett gigantiskt isberg. Väldigt få om ens någon av festdeltagarna skulle frivilligt själva avstå 16´000 kr (som var kuvertkostnaden hos en av dessa institutioner) från den egna plånboken. Däremot anses det OK att någon annan avstår pengarna. Ännu mer accepterat var det när pengarna togs från den anonyma outtömliga statskassan. Ja, det var i vart fall OK, tills det blir uppmärksammat i media. Uppmärksammas det nämligen medialt, svarar politikerna med att de kan visa handlingskraft. Detta genom att ge den av dem tillsatte chefen sparken och belöna densamme arbetsbefrielse och lön i åratal framöver.

Det komiska är då, när politikerna skall visa ansvar. De talar i ordalag om att slöseri riskerar urholka förtroendet för staten och minska dess legitimitet hos medborgarna. För att därför visa sig handlingskraftiga förklarar de med myndig stämma då att myndigheternas festande därför skall utredas. När jag hörde det, undrade i alla fall jag två saker. 1, kostar inte utredningar också skattepengar? och 2, är inte denna oändliga rad av myndigheter och institutioner ett slöseri i sig?

En annan aspekt är givetvis rättssystemet eller vad som kan sammanfattas med den svenska rättsrötan. För en tid sedan talades det om en våldtäkt på nyheterna. Polisen hade lagt ned utredningen redan innan provsvaren ens hade hunnit komma tillbaka. När övergreppet (både det rättsvidriga och det sexuella) uppmärksammades i media, meddelade samma polismyndighet dagen efter via samma nyhetsredaktion att utredningen återupptagits.

För polisen var detta vad som brukar kallas att göra en pudel. Man ville tysta kritiken och lösa problemet med den negativa mediala uppmärksamheten. För mig är nästan det senare agerandet än mer skrämmande. Har man rätt mediala kontakter för att få ut ett brott som en nyhet. Har man det, eller för all del är man en tillräckligt känd person. Då (men enbart då), har man möjlighet till rättsligt skydd. Har man det inte får man stå sitt kast. Att slentrianmässigt lägga ned fullt utredningsbara brott är också vardagsmat hos polisen. Att inte öppna nedlagda utredningar om dessa brotts trots begäran om överprövning från brottsoffren likaså.

Jag har flera vänner som arbetar inom rättsväsendet. Flera av dem har om möjligt en än mer cynisk syn på saken än mig. En god vän berättade att nyutexaminerade poliser brukar kunna hålla skenet uppe några månader. Sedan börjar det moraliska och motivationsmässiga förfallet ta över. Detta när de ser hur illa det fungerar i verkligheten. Han berättade att han deltagit i rättegångar, där han bland annat iaktagit nämndemän sitta och sova.

Jag skrev i ett annat inlägg på forumet så här. Skall man se det lite filosofiskt så är definitionen av en tjuv en person som tar något han inte har rätt till, exempelvis pengar. Staten å sin sida, tar enormt mycket pengar med förespeglandet att bland annat skydda oss mot brottslighet. Om staten då inte skyddar oss mot brottslighet (trots tidigare sagda utfästelse och tagen betalning). Vad skiljer då staten moraliskt mot tjuven?

Jag menar därför å min sida att en sådan stat tvärtom helt saknar legitimitet, att staten därför är att jämställa med tjuven och skattesystemet (i dagens tappning) därför är stöld (så var vi igång med skattediskussionen igen).

En annan diskussion är varför vi har politiska domstolar.  Men timman är sen så det får komma vid senare tillfälle.

Slutligen, dagens politiska system och kan liknas vid HC Anderssens saga om Kejsarens nya kläder.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kejsarens_nya_kl%C3%A4der (http://sv.wikipedia.org/wiki/Kejsarens_nya_kl%C3%A4der)

Citat från Wikipedia:
"I sagan syr två skräddare nya kläder till kejsaren. De säger att de använder en magisk tråd som gör att korkade personer inte kan se den. I själva verket använder de ingen tråd alls, men eftersom ingen vill framstå som korkad låtsas alla om att de ser "kläderna", och kejsaren vandrar omkring naken.

Bokens sensmoral används ofta för att symbolisera hur människor anpassar sig till gruppen, även när det är uppenbart för dem själva att gruppen har fel. Att liksom det lilla oskuldsfulla barnet i sagan utbrista Kejsaren är naken! innebär att påpeka något som alla kan se, men som ingen vågat säga."

Den här tråden blev ju en sticky så jag fortsätter på ämnet.

Idag läste jag en intressant artikel (http://www.entreprenor.se/entreprenorer/antligen-rentvadd_175311.html). Artikeln var i nätvarianten av tidningen Entreprenör om Jens Nylander, mer känd som Jens of Sweden.

Jag kommer faktiskt ihåg Jens och hans företag. Jag kommer också ihåg vad jag då, när det begav sig fick för uppfattning om honom. För mig framstod han vid tidpunkten som en uppkomling och skrytmåns. En som i tv visade sitt luxuösa liv med vattenskotrar och festande. En som gärna odlade bilden av sig själv och sitt varumärke i media.

Han var samtidigt en entreprenör som vågade sticka ut och satsa. En som ville driva och utveckla en verksamhet framåt. Efter sju år är alltså myndigheternas hetsjakt slutligen över för honom. Frågan är vad det kostat både i energi och för skattebetalarna i avlönande av byråkratiska blodhundar. Sju år av kostnader, dödande av motivation och entreprenörskap.

När jag läser artikeln drar jag mig till minnes om ett annat fall som i vart fall nämnts i medierna. Något som kan liknas vid ett justitiemord. Fallet var Johan Björkman (http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Bj%C3%B6rkman).

Johan Björkman var en finansman, styrelseproffs och en erkänt skicklig företagarprofil. När drevet satte igång fick media på ett mystiskt sätt löpande information om den då pågående brottsmisstanken och (som det senare skulle komma att visa sig) den totalt grundlösa brottsutredningen mot honom. Något som innebar att Johan trots sin kompetens förklarades persona non grata ur flera styrelser och att han fick löpa gatlopp i media. Johans bror advokaten Per Björkman skrev efter hans död en väldigt bra artikel (http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/11/redakt-rerna-bakom-drevet-mot-johan-bj-rkman-borde-st-llas-till-svars) om ämnet i Newsmill. Denna fick inte oväntat en bråkdel av för att inte skriva totalt obefintligt intresse från media. Man kanske skulle berömma att den alls publicerades i mediasverige.

Jag känner själv till i åtminstone till två liknande fall där jag personligen känner duktiga företagarprofiler som utsatts för anklagelser och övergrepp från myndighetshåll. En gav upp och betalade pengar han aldrig borde behövt betala. Böter för ett brott han aldrig begått. En annan fick spela in samtal för att dokumentera tjänstefelen, hota att avslöja berörd tjänsteman och stämma honom, för att slutligen få rätt.

Jag kommer också ihåg när Göran Lambertz fortfarande var justitiekansler och var inbjuden som sommarpratare i radion. Han menade i programmet att rättshaverister var ett stort problem för myndigheten. I nästa mening berättade han att uppskattningsvis tre/fjärdedelar av rättshaveristerna juridiskt hade rätt i sak. Jag kommer än idag ihåg min reaktion trots att det var flera år sedan radioprogrammet sändes. Hur kunde det vara ett problem att människor som utsatts för makt- och myndighetsmissbruk och som juridiskt hade rätt i sak också försökte få rätt och upprättelse? Är det ett exempel på rättshaverister eller på ett havererat rättssystem och ett moralist depraverat samhälle?

För mig är svaret självklart, men så tycker jag att det ska finnas en rättslig måttstock som gäller för precis alla. Precis som en entreprenör ska kunna åtalas och få hårda ekonomiska efterverkningar borde myndighetspersoner som missköter sig löpa exakt samma risk.

Frågan är då slutligen, vart är ett samhälle på väg som plågar och förföljer entreprenörer på det sätt som idag sker?

FN´s välfärdsprognos (http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_future_Human_Development_Index_projections_of_the_United_Nations) kanske ger en fingervisning om vart vi är på väg. Enligt FN´s prognoser kommer Sverige att bli ett betydligt sämre land. Enligt HDI-prognosen har Sverige 2020 passerats av bland annat Grekland. År 2025 av Lettland, Litauen, Kuba och Förenade Arabemiraten och 2030 av Libyen.

Även jag har sett välfärdsprognosen, och även om det bara är en prognos så är den skrämmande. Dock är den inte helt förvånande, det känns som man i Sverige gör sitt bästa för att kväva företagandet, vilket ändå är landets livsnäring. Ett välmående land bör i min mening ha ett starkt näringsliv och en liten men effektiv stat, dvs stor närande sektor och en liten tärande dito. Det känns som situationen är den rakt motsatta.

Om prognosen blir verklighet kommer allt fler få det allt sämre. Frågan är vilken framtid Sverige och dess folk har om inget görs?

Sverige kommer att gå käpprätt åt helvete

Intressant att vi ligger SIST år 2030, detta trots att listan utökats med 17 länder...

Human Development Index baseras sedan 2010 på ett antal olika parametrar som i en ekvation ger ett värde som ligger till grund för ett lands ranking inom HDI.

Det är följande (saxat från wikpedia):

   
• A long and healthy life: Life expectancy at birth
• Education index: Mean years of schooling and Expected years of schooling
• A decent standard of living: GNI per capita (PPP US$)

Skall man gå efter prognosen så är min gissning att Sveriges ekonomi först går utför med hög arbetslöshet, vilket minskar inkomsterna och även konsumtionen. Den svenska skolan är redan i kraftigt fall, vilket påverkar "Education index". Slutligen, med en fattigare och mer outbildad befolkning samt hög andel bidragstagare minskar även Sveriges konkurrenskraft i världen och därmed även intäkterna i större skala, och vilket på sikt sänker den förväntade livslängden till följd av ett havererat välfärdssystem. Att sjukvården redan är överbelastad är ingen hemlighet.

Frågan är om man inte skulle bryta ut detta i en egen tråd? :)

Wow Åbama, tack för dina kloka ord! Det är ett sant nöje att läsa dina eminenta inlägg. Är en ung student från Göteborg som ser upp till dina tankar och åsikter.

Jag återgår till trådens fråga...  : Vad krävs för att vara en "1%-are"?

Här är några snabba kännetecken som jag tror är typiska:
* Ha tillgångar. Eller skaffa sig tillgångar och inte gå i fällan att göra som "alla andra gör" (99%).
Spara och köp kontant istället för att skaffa konsumtionsskulder t ex.
* Man lånar ut pengar snarare än att låna pengar. Dvs, ränta-på-ränta jobbar i 1%-arens favör.
De som lånar jobbar motströms och det är svårt att spara då mycket onödiga pengar går till räntor.
Ev har man kanske också har bra kanaler för att låna billigt och låna ut dyrt.
* Tjäna pengar på kapitalet snarare än inkomst. Därför att kapitalvinster beskattas lägre. Inkomster beskattas hårdare och drabbar därför de andra 99% hårdare.
* Köpa och äga fysiska tillgångar. Guld/silver/fin konst/värdefulla antikviteter, fastigheter etc.
Värdet på tillgångar stiger.  Beskattas dessutom endast vid försäljning. 

Allt detta gör att klyftorna ökar tills alla kan räknas in i ett av de två facken. De som är fattiga och de som är rika. Mellanklassen kommer helt att utrotas ifall detta fortsätter. Vid något tillfälle kommer det troligen att bli revolution och protester då några få sitter på alla tillgångar. Vem vet?

/mega_n

Citat från: mega_n skrivet lördag 12, Januari 2013, 14:14:41
Jag återgår till trådens fråga...  : Vad krävs för att vara en "1%-are"?

Allt detta gör att klyftorna ökar tills alla kan räknas in i ett av de två facken. De som är fattiga och de som är rika. Mellanklassen kommer helt att utrotas ifall detta fortsätter. Vid något tillfälle kommer det troligen att bli revolution och protester då några få sitter på alla tillgångar. Vem vet?

/mega_n

För att åter gå lite OT så läste jag nånstans att många länder, inklusive USA ligger idag på ungefär samma pengaskillnad mellan rika/fattiga som Ryssland gjorde före revolutionen 1917. Jag kan dock inte backa upp det påståendet med faktiska länkar. Men det tål att funderas på: när känner sig den stora massan tillräckligt lurade för att göra nåt åt saken? (Och det spelar ingen roll om det är berättigat att känna sig lurad eller ej).

Citat från: Frederyck skrivet lördag 12, Januari 2013, 15:18:58

Citat från: mega_n skrivet lördag 12, Januari 2013, 14:14:41
Jag återgår till trådens fråga...  : Vad krävs för att vara en "1%-are"?

Allt detta gör att klyftorna ökar tills alla kan räknas in i ett av de två facken. De som är fattiga och de som är rika. Mellanklassen kommer helt att utrotas ifall detta fortsätter. Vid något tillfälle kommer det troligen att bli revolution och protester då några få sitter på alla tillgångar. Vem vet?

/mega_n

För att åter gå lite OT så läste jag nånstans att många länder, inklusive USA ligger idag på ungefär samma pengaskillnad mellan rika/fattiga som Ryssland gjorde före revolutionen 1917. Jag kan dock inte backa upp det påståendet med faktiska länkar. Men det tål att funderas på: när känner sig den stora massan tillräckligt lurade för att göra nåt åt saken? (Och det spelar ingen roll om det är berättigat att känna sig lurad eller ej).

Här en film som illustrerar detta ganska tydligt. Wealth Inequality in America (http://www.youtube.com/watch?v=QPKKQnijnsM#ws)
Sen hur det relaterar till situationen i Ryssland innan revolutionen har jag ingen direkt koll på.

Jag har tröttnat rejält på Sverige. Det är visserligen ett i grunden fint land vi lever i och vi har ju länge legat i topp i olika undersökningar som mäter välmående i olika former - må vara ekonomiskt, socialt, trygghetskänsla och så vidare.

Men nu faller vi snabbt neråt på alla plan. De skarpa och välformulerade inläggen i den här tråden visar med iskall tydlighet att Sverige håller på att rasa ihop. Sverige och svenskarna har blivit ett offer för vår egen liknöjdhet, bekvämlighet och välmående.

Några exempel:

-Skolan förfaller totalt, unga börjar idag vuxenlivet utan några egentliga kunskaper. Företrädare för högre utbildningar slår larm om att nya studenter på universitet och högskolor ligger på grundskolenivå i de flesta ämnen. Det är sant att de äldre (som jag, 70-talist) i alla tider klagat på den lata och okunniga ungdomen, men nog finns det fog för det nu! Var är de unga, skarpa entreprenörerna som ska skapa de nya arbetsplatserna för tiotusentals människor? De nya IKEA, Sandvik, ABB? Man frågade en massa ungdomar om deras drömarbetsgivare. Svaret? En app-makare som gör spel till mobiler och surfplattor! Det är sant att app-makande är en blomstrande industri i Sverige, men den sysselsätter bara några hundra människor och vinsterna hamnar på konton utomlands, ironiskt nog för att de unga it-entreprenörerna givetvis gör vad de kan för att slippa skatta bort i stort sett hela frukten av sitt hårda slit!

Vilket osökt för oss in på nästa punkt:

- Staten och skatterna. Varför ska man överhuvudtaget anstränga sig och försöka skapa något i det här landet, när stat och kommun lägger beslag på nästan allt du drar in? En liten ensamföretagare kan inte trixa och fixa med räntesnurror och förlustavdrag hit och dit mellan olika bolag och därmed få behålla lite mer. H*n är lika utsatt för socialiststatens konfiskatoriska härjningar som en vanlig löntagare. Åbama har beskrivit detta utförligt i tråden så jag behöver inte upprepa hur det ligger till. Jag har ett antal idéer om företagande av olika slag. Ingen av dem tänker jag förverkliga i det här landet, där du jobbar må-to em. för att försörja onyttiga drönare och småpåvar överallt i det offentligt avlönade samhället. Inkomsterna från to em. och fredag får du behålla själv. Jag fattar inte hur någon ids starta eget i Sverige. De måste verkligen brinna för det de gör och inte kunna tänka sig ett liv som anställd.

Vi som vill vara anställda drabbas emellertid av att:

Arbetstillfällen försvinner utan att ersättas av några nya. Istället ska folk valsa runt i åratal i arbetsmarknadsåtgärder och meningslösa utbildningar för att snygga till statistiken. Nästan varje vecka ser vi industrivarsel och företagsnedläggningar till följd av att omvärlden, Främst Kina/Indien, snabbt knappar in på Sverige och kör om oss på alla möjliga områden.
Ericsson kommer att försvinna, utraderade av Huawei, ZTE mfl..
Wallenbergarna har genom ofattbar nonchalans snart schabblat bort Sveriges industriklenod Scania till tyskarna och VW/MAN. Scania Södertälje kan se fram emot att bli nerlagt, förutom att kanske F & U-avdelningen "Berget" kan få vara kvar på nåder.
Volvo PV? Kan klara sig någorlunda om det går fortsatt bra i Kina men det lär inte bli Sverige som får eventuella nya arbetsplatser. Faller däremot Volvo är det ajöss för västkusten och svensk fordonsindustri, med tiotusentals jobb borta.
Volvo Lastvagnar är katastrofalt dåligt skött och vi kan bara be till högre makter att de skärper till sig och klarar sig i den allt hårdare globala konkurrensen.
Skogsindustrin, Sveriges ryggrad, kommer att drabbas hårt av den kommande kraftigt minskade efterfrågan på massa, när digitala media gör att papperstidningar, -magasin och -tidskrifter försvinner världen över. Återstår att exportera virke till länder utan egen skog. Hur kommer det att gå?
Vad ska svenskarna jobba med i framtiden? Hur ska vi försörja oss? Ska alla kanske sitta och blogga till varandra?

"Jobless growth" är ett väletablerat begrepp som innebär att även fast tillväxten rullar på skapligt och ekonomin är stark så skapas inga nya jobb, eftersom perverst höga skatter och avgifter gör det för dyrt att ha personal (finns såklart även en rad andra orsaker, höga krav på avkastning till aktieägare t ex). Företagen rationaliserar därför så hårt de kan. Lean production ska det vara och för de halta, lytta och lite speciella finns ingen plats på dagens hårdtrimmade arbetsmarknad. De hamnar i Fas-3 istället, avlönade av dig och mig.

Sjukvården bryter samman. Vi har en åldrande vårdkrävande befolkning parat med en yngre bort-curlad generation som springer till vården för minsta lilla struntåkomma och högljutt kräver dyrbar specialistbehandling, annars anmäler man minsann vårdgivaren! Detta klarar inte vårdapparaten utan det blir försämringar på alla områden. Vänj dig vid att ligga i korridoren ett par dagar innan du får hjälp av en sönderstressad läkare som tittar i kors efter ännu ett trippelarbetspass. Hur riktig är egentligen den där diagnosen han mumlade fram? Samtidigt slukas enorma resurser av ineffektiva landsting med en massa mellanchefer och pappersvändare som inte uträttar ett dugg av värde.

Sist men inte minst, den massinvandring från MENA (Middle East and North Africa) som inte visar några tecken på att upphöra utan tvärtom öka framöver. Det säger sig självt att om vi fyller upp Sverige med hundratusentals människor från världens absolut mest korrupta och sämst fungerande länder så kommer det att påverka det här landet till det sämre och inte till det bättre! Att kasta dyrbar utbildning på totalt obildbara analfabeter är ett vansinnigt slöseri med skattepengar och resurser. Även de MENA-individer som faktiskt anstränger sig och försöker komma in på arbetsmarknaden blir kvar ute i kylan, eftersom de allra flesta svenska arbetsgivare helst anställer svenskar, för det blir enklast så. Det finns inte många jobb man idag klarar utan att kunna läsa,skriva och tala hyfsad svenska. Återstår ett mindre antal arbetstillfällen inom städning, kollektivtrafik, service och liknande okvalificerade yrken. Dessa få branscher kan omöjligt suga upp hundratusentals nya svenskar. Följden blir ett ofta livslångt bidragsberoende för alla dessa människor, samt deras äldre anhöriga som fått komma hit.
Försörjningskostnaden är bara en del av problemet. Lika illa är den förlust av tillit mellan människor som massinvandringen medför. Denna tillit är själva kittet som håller ihop ett samhälle. När allt färre litar på sina medmänniskor eftersom att man är orolig för att bli lurad eller bedragen så fungerar allt mycket sämre på alla plan.

Ni som inte kan tro på att det är så här illa, som köper den officiella arbetslösheten på 8,5 procent, betänk detta: en invandrare som ett par timmar i veckan coachar en annan mer nyanländ invandrare om hur det fungerar i Sverige anses ha ett jobb, anses vara "sysselsatt" och hamnar därför inte i arbetslöshetsstatistiken. Likafullt är h*n naturligtvis egentligen arbetslös och helt bidragsberoende, år efter år. På så sätt snyggar man till statistiken, för att undanhålla det obekväma faktum att massinvandringen allt sammantaget kostar runt 110-130 miljarder/år.

(Gör nu inte om tråden till en invandringsdebatt bara för att jag tog upp det här är ni snälla. För det rekommenderar jag forumet Flashback istället. Invandringsproblematiken som förmedlas där gör en alldeles knäckt. Visst kan vi här i det privilegierade Norden hjälpa de som lider i världen men alla kan inte komma hit och bli försörjda av svenska skattepengar. Det går ju inte.)

Pensionerna. Allt pekar på att vi som är 70-talister och yngre inte kommer att ha mycket pengar att hämta från samhället på ålderns höst. Pensionerna är beroende av utvecklingen på börsen och den kommer att stå och stampa framöver, permanent tror jag. Man måste alltså själv spara ihop och placera smart för att kunna klara ålderdomen på annat än vatten och bröd. Det svenska välfärdssamhället har varit bra för pensionärerna men saknar förutsättningar att vara det framöver.

Så, vad ska man göra, var ska man fly? Alla välutvecklade länder har sin egen problematik som ofta påminner om Sveriges: välfärdsstaten blir för stor och för dyr och bryter samman under sin egen tyngd och komplexitet och löftena om allt till alla, som betalas med någon annans pengar. Att bara flytta till ett annat land skulle antagligen inte vara så mycket bättre.

Därför vore det kul att skapa ett nytt slags samhälle. Som ett experiment. Hur skulle det gå? Jag tänker att man slår sig ner på en obebodd paradisö nånstans vid södra vändkretsen/tropikerna och startar om på nytt. Alla öar ägs väl förstås redan av något land men man kanske kan få till något slags långleasingavtal? Ungefär som England med Hong Kong. Här på forumet finns säkert en del kapitalstarka individer som liksom jag är är less på det i flera bemärkelser kalla och snart havererade Sverige och vill bryta upp för att göra något annat. Bara det finns färskvatten, fiske och möjlighet att odla mat och hålla djur på ön så räcker det för mig. Det skulle vara/bli:

- Inga eller mycket låga skatter, endast för att möjliggöra en viss grundnivå av service och säkerhet. Eventuellt för att betala hyra/leasing av ön, om det inte går att få leva där gratis.
- Byteshandel och guld/silver som valuta.
- Ett lagråd för att handlägga tvister. Våld, stöld eller annat oacceptabelt beteende medför omedelbar avvisning.
- Något slags styre förstås. De med mest ansvar och som bidrar mest får mest att säga till om, i en fallande skala. Demokrati kanske kan fungera i liten skala. Den som missbrukar öns demokrati för orättfärdig egennytta skickas också iväg.
- Alla former av socialism är bannlyst. Det vill säga att ta någons tillgångar för att omfördela dem till någon utgiftspost som anses behövlig. Med undantag för #1, skatter.
- Sjukvård och omsorg är ett svårt område. Man får fondera medel till sin egen ev. vård. Kanske starta ett sjukförsäkringsbolag. Blir det allvarligt får man väl återvända hem med svansen mellan benen, anse sig besegrad av systemet och inse att den hårdbeskattade välfärdsstaten trots allt inte är så dum...
- Eventuella medföljande eller på-plats-producerade barn hemskolas.

Ni behöver inte skicka PM om att ni vill vara med och fråga när vi startar! Jag kan ändå inte göra det här just nu. Måste spara ihop en massa pengar först ju. Och med det lilla som blir kvar av löningen efter skatt lär det ta ganska många år.
Ta det som ett tankeexperimet. Man får gärna skriva om man tror det skulle funka eller snabbt krascha p.g.a. en massa problem som uppstår, problem som jag i mitt trötta sinne inte kommit på just nu.

Stacker:

Som du säkert vet finns det en del försök i den riktningen. Kanske inte riktigt lika långtgående som du pratar om men ändå...
Som http://galtsgulchchile.com/ (http://galtsgulchchile.com/) tex.

Själv är jag kanske på väg...
Jag har optimerat mitt arbete(egen företagare) och minimerat mitt skattetryck genom att försöka dra mig ur systemet så långt det går och förenklat mitt liv.
Har på senare tid tillbringat 50% av min tid i annat land. Skaffat "familj" och byggt hus. Land med låga skatter, billigt att leva och bo samt begränsad välfärdsstat och varmt klimat. Har tex inte behövt fylla i en enda blankett för husbygget. Nu har alla land nackdelar så även detta, men såhär långt har det funkat bra.

/H

När ämnet ändå tangerar politik i allmänhet; hur kommer det sig att ingen i Sverige idag på allvar vill se över statens utgifter och skära bort allt sådant som staten verkligen inte borde ägna sig åt? Och nu är jag inte så plump att jag pratar välfärd kontra skattesänkningar. En rejäl sanering av statens spendering och storlek skulle innebära att vi kunde sänka skatten och fortfarande ha välfärd. Jag tycker det blir helt åt helvete fel när vi har en s.k. högerregering som förvisso vill lätta på skattetrycket en smula, men som inte verkar intresserad av att faktiskt följa upp detta med nedskärningar i statens onödiga utgifter.

I den allra mest motbjudande änden av skalan har vi t.ex. de fall där staten spenderar pengar för att opinionsbilda ("förändra attityder") mot den egna befolkningen! För att inte tala om alla hundratals obskyra myndigheter...

CitatI den allra mest motbjudande änden av skalan har vi t.ex. de fall där staten spenderar pengar för att opinionsbilda ("förändra attityder") mot den egna befolkningen!

Får mig främst att tänka på projekt för att få oss att blunda för den stora elefanten i rummet eller den nakna kejsaren. Eller projekt för att få oss att framstå som kulturlösa och till och med att skämmas över vårt eget ursprung och historia.

Kul att den här tråden vaknat till liv igen.

Det går numera inte en dag, utan att jag tydligt ser minst ett exempel på dårskaperna i min direkta närhet, ofta betydligt fler än ett enstaka dagligt exempel. Politik verkar allt mer handla om att skapa problem och sedan låtsas om att de inte existerar.

Här är lite om dagens händelser. I morse när jag slår igång tv´n ser jag att en ny förskola bränts ner. Detta dessutom i ett område, där skatteintäkterna redan innan knappast täcker kostnaderna för de som bor i området. Nästa inlägg blir en centerpartistisk riksdagsledamot som tagit en lång tajm-out kring en brottsutredning rörande ett biståndsprojekt i mellanöstern.

Allt byggde givetvis på missförstånd och att man inte förstått översättningen får vi höra från politikern. Nu är åtalet i alla fall nedlagt. På frågan om varför hon inte varit sjukskriven istället för att lyft full lön under ledigheten, förklarar hon att jobbet som riksdagsledamot inte är prestationsbaserat. "Näe, det ska gudarna veta" tänker jag tyst.

Ingen kritisk journalist ställer givetvis frågan, med vilken moralisk rätt politiker har att ge bort pengar från skattebetalarna till avlägsna länder som själva har enorma naturrikedomar. Med vilken moralisk rätt politiker har rätt att leka samvete med andras pengar? För att det råder kaos där hade någon kanske svarat. Följdfrågan vore ju i så fall varför det i så fall råder kaos där och vilkas ansvar det i så fall är?

Nästa tanke som slår mig, är att åtalat nu är nedlagt betyder visserligen i juridisk mening att riksdagsledamoten är oskyldig. Med tanke på rättsväsendets erkända ineffektivitet och att det ens gick så långt som till åtal, är sannolikheten ändå stor att det var ett verkligt brott begånget trots allt. Att det denna gång (som så många andra) inte ledde till fällande dom bevisar inget annat, än att en simpel tjuv troligen ännu en gång fick "slipp fängelsekortet" för att ta en liknelse från monopolspelet. Som företagare har man däremot konstant kortet med att "betala lyxskatt" från samma spel.

Väl på jobbet mailar vår bokföringsbyrå. Vi måste nu börja redovisa månatligt till Skatteverket då vi gör allt fler affärer med EU. Ska det verkligen vara nödvändigt undrar jag? Ja, sådana är reglerna (och byråkratin) får jag höra. Jag driver bolaget med målet att göra så lite vinst som möjligt och tar ut minimal lön för att minimiera just mina bidrag till ovanstående politiker, hennes jämlikar och deras idiotprojekt. Jag ser det mer som ett långsiktigt sparande. Det är samtidigt svårt att inte göra sitt bästa och försöka vinstmaximera om man har läggningen som man trots allt har.

Väl hemma får jag hjälpa en god vän och tillika företagare som har skatterevision. Han behöver hjälp att formulera svar på diverse frågor från Skatteverket. Det sjuka och mest anmärkningsvärda i frågeställningarna är att de frågar om självklara saker där han agerat helt enligt det komplexa regelverk som trots allt råder. Det finns dessutom flera prejudicerande rättsfall som styrker det förhållandet. För säkerhets skull ska en skattejurist a´ 1800 kr i timdebitering gå igenom svaret till skatteverket.

Han skriver resignerat undrande, varför han inte bara kan få driva sitt företag och betala skatten vilken han (tyvärr) är skyldig att göra och dessutom också gjort. Då också få vara ifred med detta.

På kvällen när jag äntligen är hemma, får jag på nytt höra diverse politiska dårskaper på nyheterna och inte minst att bidragsberoendet ökar. Det var då jag slog över och hamnade här. Undrar vad morgondagen bär på för dårskaper som vittnar om samhällets allt tydligare förfall?

Som alltid bra skrivet Åbama  :) , vissa kallar Norge för sista sovjetstaten men det är nog Sverige som är det  ;)

Citat från: moonlight81 skrivet tisdag 03, Juni 2014, 17:24:52
Som alltid bra skrivet Åbama  :) , vissa kallar Norge för sista sovjetstaten men det är nog Sverige som är det  ;)

Absolut! Europas västligaste öststat brukar jag säga. Trodde i min enfald att det skulle bli bättre med det borgerliga styret men ack vad jag bedrog mig.

Jag är inte emot statliga bolag, eller "hög" skatt. Det finns mycket positivt (men såklart också negativt) med det. Fördelar och nackdelar kan man diskutera länge.

Det bästa för en stark ekonomi baserad på den ekonomin vi har idag är en bred och köpkraftig medelklass. De som har stora förmögenheter har en tendens att sitta på en stor mängd pengar som inte används. Det är ju när pengar används, oavsett om dom används som champagnefrukost till statliga chefer eller till att köpa potatis ifrån ICA, som arbete "skapas". Det är just vår konsumtion som ger oss arbete och därmed pengar i fickorna. Vilket är ju rätt skrämmande egentligen(köp nytt och släng det gamla mentaliteten). Och tyvärr är den väldigt mycket lånebaserad nu för tiden. Om dom rika blir för rika och får för mycket av den totala mängden pengar så hämmar det därmed landet eftersom de köpkraftiga får mindre mängd pengar att köpa för. Därför skall de rika antingen använda sina pengar eller beskattas hårdare.

Egentligen skulle jag också vilja leva enklare, billigare och med självhushållning. Men jag är för beroende av pengarna än så länge tyvärr.

Citat från: BullBar skrivet onsdag 04, Juni 2014, 10:55:03
Det bästa för en stark ekonomi baserad på den ekonomin vi har idag är en bred och köpkraftig medelklass.

Det som bygger på en långsiktigt hållbar ekonomi, är att man producerar något av värde först, innan man kan konsumera. Den ekonomin vi har idag är till stora delar lånefinansierad.  Ett förhållande som både gäller i Sverige och andra länder.

Svenssons tillgångar är dessutom ofta låst till tillgångar i boende och aktier (vilket ofta är pensionssparande), medan skulderna är i reella pengar. Faller fastighets- och/eller aktiemarknaden faller också Svenssons tillgångar, medan skulderna är konstanta eller till och med ökar. Du är ju själv inne på den skuldbaserade ekonomin.

Citat från: BullBar skrivet onsdag 04, Juni 2014, 10:55:03De som har stora förmögenheter har en tendens att sitta på en stor mängd pengar som inte används.

Fast där gjorde du en ordentlig tankevurpa!

Jag känner flera riktigt rika. De som är "rika" och som har blivit det genom eget arbete/företagande, har ofta blivit det genom att deras kapital arbetat åt dem. D.v.s. att pengarna varit investerade i företagande eller produktion.

Sätter du in pengar på ett bankkonto, förlorar du reellt sett pengar idag (om du räknar med inflationseffekten).  Det finns inga rika som sitter i ett Joakim-von-Anka-kassavalv på en hög av pengar. De rika vilka jag känner, har inte mer på bankkontot än vad Svensson har.

Citat från: BullBar skrivet onsdag 04, Juni 2014, 10:55:03Därför skall de rika antingen använda sina pengar eller beskattas hårdare.

Felet är där dels moraliskt, att lägga sig i vad andra ska göra med sina pengar. Det är deras ensak, då det är deras kapital. Vem är du (eller någon annan) att bestämma vad de ska göra med sina pengar? Jag lägger mig exempelvis inte i vad du gör med dina.

Sedan är det ett stort misstag att tro, att pengar som tas från någon som varit produktiv (och lyckats skapa en förmögenhet). Att ta dessa pengar i skatt och ge till någon korrupt politiker att fördela allmosorna och sedan tro att det skapar fler jobb. Glöm inte, för att tjäna en större förmögenhet, måste denne oftast först skapa en hel del arbetstillfällen. Vill man se ett starkt företagande på framväxt, måste man också acceptera och tillåta att de som också tar riskerna, arbetar hårt också kan tjäna pengar på kuppen om de är framgångsrika. De finns också få som är så bra att bränna pengar på skit, som politiker och byråkrater är.

Jag rekommenderar varmt Martin Borgs bok 365 sätt att slösa på dina skattepengar (http://www.adlibris.com/se/bok/365-satt-att-slosa-med-dina-skattepengar-9789186185237).

Gårdagens reflektion,

Igår när jag åkte ett ärende med skåpbilen skannade jag runt mellan de olika radiokanalerna. På min vardagsbil bilen fungerar inte ens radion och det har inte heller gjort mig något. Detta då jag oftast hellre lyssnar på föreläsningar som intresserar mig. Vanligen via telefonen eller min iPad. I den här bilen (vår skåpbil) fungerade i alla fall radion.

Den här gången var det juridikprofessorn Mårten Schultz som pratade i radion. Jag har normalt lite svårt för offentliga personer vilka ofta tillfrågas av media och ombeds uttrycka sig som sakkunniga om lag och moral. Kanske mest för att jag får känslan att de anlitas för att de tillhandahåller och lämpliga sanningar. Alltså sådana åsikter som passar in på allmänt accepterade förklaringsmodeller. Ett typexempel på detta är kriminologen Jerzy Sarnecki. Att han exempelvis efter ett gripande i Södertälje, kallat skottlossning med automatvapen mot ett polishus för "ett pojkstreck". Inte minst också andra bortförklaringar på totalt oacceptabla händelser, beteenden och trender i samhället.

Den här gången var det i alla fall Mårten Schultz som berättade om delar av sitt liv. Han berättade om sin ungdom där han klottrat, stulit och till sist åkt dit för stöld. Lite pinsamt då pappa samtidigt var riksåklagare vid tidpunkten.   

När jag i all fall hörde det, tänkte jag tillbaka på advokaten och förre socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström. När han för en tid sedan berättade om ungdomen (http://www.dn.se/nyheter/sverige/bodstrom-jag-snattade-och-gjorde-inbrott/). Fusk i skolan, haschrökande och inbrott tillsammans med kompisen tillika statsministersonen Mårten Palme.

Måhända är det ett försök från dessa höga jurister att försöka verka folkliga. Att berätta om ungdomliga snedsteg och synder. När jag hör det, ser jag det däremot snarare som exempel ett bristande omdöme. En tveksam moralisk kompass vilken man i vart fall tydligt hade i ungdomen.

Jag själv då? Jag är på intet sätt perfekt, men trots en tuff uppväxt varken snattade jag, stal, fuskade i skolan eller gjorde inbrott. Helt enkelt för att jag redan som ung tyckte det var åt helvete fel att stjäla av någon annan. Ta något som jag inte själv också förtjänat. Jag jobbade visserligen extra svart under skoltiden, men det var trots allt pengar som jag förtjänade och på så sätt fick behålla merparten av. Måhända är jag då mindre folklig än dessa herrar, men struntsamma. Man förtjänar kanske inte fördömas hela livet för fel begångna i ungdomen. Å andra sidan kan omdömet i vuxen ålder ännu en gång ifrågasättas, om man nästan verkar stolt över gamla synder.

Något senare i radiopratandet kommer juridikprofessorn in på ämnet om rättshaverister. Visste du förresten att ordet "rättshaverist" (med den betydelsen) enbart finns i det svenska språket? Jag visste det faktiskt inte innan, men det är å andra sidan rätt logiskt. Mer om det lite senare.

Mårten har i alla fall skrivit en bok som heter "69 tecken på att du är en rättshaverist (http://www.bokus.com/bok/9789186567156/69-tecken-pa-att-du-ar-en-rattshaverist/)".

Jag kan tänka mig att man som juridikprofessor och dessutom en som visar sig och verkar trivas i offentlighetens ljus. Att man då får en del epost från olika människor. Det finns också psykiskt sjuka människor som har en sjuklig drift av att hålla en konflikt vid liv. Där deras drivkraft är själva konflikten som sådan. Jag har själv träffat på den sortens trasiga individer i mitt tidigare yrkesliv. Konfronterats med dem i olika styrelsesammanhang.

Själv ligger jag troligen inte ens i närheten av att uppfylla merparten av vad jag kan förmoda är Mårtens kriterier för att vara rättshaverist. Jag har ett ordnat familjeliv med en fantastiskt älskande hustru och fantastiska barn som älskar sin pappa. Jag har dessutom ett fungerande socialt umgänge även om jag på senare år valt bort många personer som bara tar energi utan att ge någon tillbaka. Jag har en lång framgångsrik karriär med höga inkomster bakom mig. En karriär jag själv valt att avsluta helt enkelt då jag tröttnade på alla som skulle försörjas genom mitt arbete och mina inkomster. Jag har genom affärer också lyckats bygga upp ett personligt kapital och en liten förmögenhet. Inte heller är jag det minsta road av att lägga ned tid och energi på att mailbomba eller bråka med folk. Tvärtom drar jag mig i det längsta, då jag inser att det i Sverige ofta är bortkastad tid.

Vad jag däremot vänder mig mot är den allt för allmänna definitionen av rättshaverist. Att det allt för ofta används att avfärda någon som juridiskt har rätt i sak. Inte sällan någon som med fog kritiserar det offentliga för begångna misstag och försöker få upprättelse mot detsamma.

Vart vill jag då komma?
Jo, gör jag ett misstag som företagare riskerar jag livslång ekonomisk ruin genom skattetillägg. Det behöver inte ens vara något företagaren gjord medvetet eller något som inneburit någon ekonomisk fördel för densamme. Jag har själv sett exempel på företagare som trots duktiga anlitade bokföringsbyråer och revisorer, i försök att följa det allt komplexare regelverket kring skatter. Att de gjort något litet misstag som inneburit skattetillägg. Detta utan att de för den skull har myglat undan en enda skattekrona. Staten är i det avseendet obeveklig. Har du gjort fel, ska du också betala straffavgifter för det. Det finns fler exempel, när min fru skulle flytta bilen en kort sträcka från en parkeringsplats till en annan och glömde bilbältet var polisen obeveklig, betala böterna eller förlora i rätten.

När staten däremot gör fel mot den enskilde är det vanliga att det inte händer ett dugg. Jag vet inte hur många exempel jag sett på just detta. Det handlar om allt personliga erfarenheter från sjukvården, polisen och skolomsorg och annan offentlig förvaltning. Ser man på slöseri inom det offentliga, verkar Sverige vara något av rekordhållare. Ineffektivitet och slöseri har blivit något av ett signum inom den svenska statsmakten.

I något så ovanligt som en utmärkt kolumn i SVD  (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/tjanstefel-har-samma-uppklarandeprocent-som-cykelstolder_3480658.svd) den 20 april i år uppmärksammar Nicklas Lundblad problemet med att en kraftig mängd ökade anmälda tjänstefel mot det offentliga, samtidigt mängden vilka leder till åtal eller någon form av rättslig reprimand i stort sett är obefintligt.

Gör du dessutom en anmälan mot staten, så granskas och bedöms ärendet (i bästa fall) av politiskt tillsatta nämndemän. Tar du risken att driva ärendet civilrättsligt, så riskerar du stora ekonomiska kostnader med slutresultatet vilket är detsamma, att du inte får någon upprättelse. Risken är också påtaglig att du i slutändan av etablissemanget riskerar stämplas som rättshaverist på kuppen.

Tänk om vi någon gång fick se boken "69 tecken på att du inte lever i en fungerande rättsstat". Å andra sidan vore en sådan bok ett karriäristiskt självmord att skriva av en hög jurist. Den skulle sannolikt också tigas ihjäl av media då den så tydligt skulle ifrågasätta det kollektivistiska synsättets förträfflighet. Det skulle även krävas politiskt mod, ifrågasättande och en fungerande moralisk kompass för att våga skriva den boken. Något som gör att den knappast lär bli aktuell.

Avslutningsvis,
själv lever jag inte med lagar som mitt rättssnöre i livet. Istället vad jag anser är moraliska sunda riktlinjer. Jag gör inte sådant mot andra, som jag inte själv skulle vilja bli utsatt för. Det rättesnöret har inneburit att jag varken varit misstänkt för, åtalad eller följaktligen blivit fälld för något brott. Däremot ser jag inga moraliska problem (även om jag nu inte gör det) med svarta extrainkomster eller att koka egen sprit i hemmet för egen konsumtion. Jag har däremot stora moraliska problem med ett politiskt system som tar så mycket av vissa, utan att ge något större av värde tillbaka.

Puhhh, snabbt skrivet, nu blir det middag. :)

Intressant läsning och Åbamas inlägg är synnerligen välskrivna och tänkvärda. Och Åbama, istället för att medvetet inte tjäna pengar för skatteunderlag till myndigheterna så är det väl en bättre idé att dra in de där pengarna och sedan flytta dem utomlands? Exempelvis köpa ädelmetaller från utlandet alt placera dem på något bankkonto. Nu kommer ju någon annan att tjäna de pengar som du annars skulle dra in och dessa personer kommer ju i sin tur att skatta för dem = mer till myndigheterna. Och eftersom du har barn så kanske de uppskattar lite ädelt arvegods...

Mycket intressant läsning Åbama! Tack!

Citat från: Åbama skrivet onsdag 04, Juni 2014, 19:16:58
...Har du gjort fel, ska du också betala straffavgifter för det. Det finns fler exempel, när min fru skulle flytta bilen en kort sträcka från en parkeringsplats till en annan och glömde bilbältet var polisen obeveklig, betala böterna eller förlora i rätten...

Några år sedan jag åkte till Luleå skatteverkets huvud kontor, då jag hade en kort fråga angående min skattedeklaration, så jag tänkte ställa frågan där och lämna samtidigt deklarationen. Det var vid lunch tiden en vardag, jag åkte rund vid Skatteverkets kontor flera gånger och försökte hitta en ledig parkeringsplats, alla platser inom typ 3 km från huset var upptagna. Ja fan, jag hade en kort fråga som skulle ta 1-2 minuter maximalt, så efter 10 minuters bil åkning rund området jag bestämde mig parkera bilen nära Entré, då det finns en som typ halvparkerings plats där och jag såg att många förare lämnade sina bilar där en kort stund. Så jag tänkte göra samma sak, parkerade bilen där och sprang till kontoret, 1-2 minuter händer väl inget då... dessutom, jag parkerade bilen så bra, så den störde inga andra bilar. Tyvärr så fick jag stå i kön ca. 10 minuter och när jag var färdig och kom tillbaka till bilen, jag hade då en lapp på framrutan - parkerings böter på 800 kr. Så less jag blev då resten av dagen. :-\ Åkte ca. 150 km till Luleå (jag bodde i Jokkmokk då) för att "betala" pengar till staten + fick böter, fattade inte varför gjorde dom inga extra parkeringsplatser vid kontoret (för typ Skattekontor besökare), då många människor hade samma problemet som jag.
Bilder är från google maps, jag tror dom är gjorda sent på kvällen, då man ser inga bilar, men på vardagar det är fullt där.   
:) / ber om ursäkt för OT

Citat från: ManoleteSTHLM skrivet onsdag 04, Juni 2014, 21:57:46istället för att medvetet inte tjäna pengar för skatteunderlag till myndigheterna så är det väl en bättre idé att dra in de där pengarna och sedan flytta dem utomlands? Och eftersom du har barn så kanske de uppskattar lite ädelt arvegods...

Fast Manolete, mina barn har redan bättre ekonomiska förutsättningar än många andra ungar. Både ekonomiskt då min fru och jag löpande har satt undan pengar till dem, men också då de är smarta, väluppfostrade, duktiga i skolan och har dessutom lärt sig språk.

Däremot har du givitvis rätt att det är synd att inte utnyttja sin potential. För mig var detta däremot till slut en motivationsfråga. Jag räknade en gång ut vad jag bidragit med till statskassan med i frågan om skatteintäkter. Det är många miljoner. Betydligt mer pengar än jag och min familj någonsin kommer att kosta samma statskassa.

I mitt tidigare jobb krävdes det samtidigt att du verkligen gav max för att hålla dig kvar vid toppen. Att du var supermotiverad och verkligen gjorde ditt bästa. Jag var det till slut inte. Jämför det med valfri elitidrottsman eller kvinna där du sade till idrottaren "du är visserligen duktig, har vunnit flera guldmedaljer, men vi tänkte ta merparten av dina guldmedaljer och ge till någon som inte ens försökt tävla". Sverige skulle då som nation inte ha speciellt många guldmedaljörer. För mig var den höga lönen mina guldmedaljer och det var också orsaken till att jag ansträngde mig.

Missförstå mig inte. Jag har inget emot att bidra till ett samhälle där den som kommer från fattiga förhållanden också ska få samma möjligheter att studera och skapa sin egen framtid som för alla andra. Där även den med låga inkomster, också ska ha rätt till bra sjukvård. Det jag däremot vänder mig mot är det slöseri som finns på så många ställen. Där staten vuxit till en cancersvulst med ineffektiva myndigheter och där byråkratin bara sväller och att den har blivit ett självändamål. Där gemensamma medel ges bort till individer som aldrig haft för avsikt eller velat försörja sig själva. Individer som aldrig ens haft som mål, försökt eller kommer bidra till statskassan. Där vissa individer tillåts kosta enorma pengar, utan någon form av krav på motprestation.

Jag menar också att samhället (det svenska och i många andra länder) idag är en enda stor politisk lögn. Ja, om man är villig att se igenom lögnen, allt skitprat, alla floskler och poliska klyschor.

Jag vill helt enkelt inte längre betala för det samhället, då jag helt enkelt tycker det är sjukt. Jag vill inte använda hårt arbete, talang och målmedvetenhet för att försörja sådana som inte vill vara produktiva och försörja sig själva. I det avseendet är jag egoist, men jag tycker samtidigt jag är betydligt mindre egoistisk än de som försöker leva av mitt arbete och det jag producerat. De som vill ta frukterna från det jag skapat och dela ut till andra.

Kan däremot lugna dig med att jag redan har ett sparande i ädelmetaller som troligen slår de flesta här. Ett sparande som numera är tryggt förvarat. :)

Citat från: Åbama skrivet onsdag 04, Juni 2014, 19:05:23
Det som bygger på en långsiktigt hållbar ekonomi, är att man producerar något av värde först, innan man kan konsumera. Den ekonomin vi har idag är till stora delar lånefinansierad.  Ett förhållande som både gäller i Sverige och andra länder.

Svenssons tillgångar är dessutom ofta låst till tillgångar i boende och aktier (vilket ofta är pensionssparande), medan skulderna är i reella pengar. Faller fastighets- och/eller aktiemarknaden faller också Svenssons tillgångar, medan skulderna är konstanta eller till och med ökar. Du är ju själv inne på den skuldbaserade ekonomin.

Jag håller med, och det var exakt det jag skrev.

Citat från: Åbama skrivet onsdag 04, Juni 2014, 19:05:23
Fast där gjorde du en ordentlig tankevurpa!

Jag känner flera riktigt rika. De som är "rika" och som har blivit det genom eget arbete/företagande, har ofta blivit det genom att deras kapital arbetat åt dem. D.v.s. att pengarna varit investerade i företagande eller produktion.

Sätter du in pengar på ett bankkonto, förlorar du reellt sett pengar idag (om du räknar med inflationseffekten).  Det finns inga rika som sitter i ett Joakim-von-Anka-kassavalv på en hög av pengar. De rika vilka jag känner, har inte mer på bankkontot än vad Svensson har.

Felet är där dels moraliskt, att lägga sig i vad andra ska göra med sina pengar. Det är deras ensak, då det är deras kapital. Vem är du (eller någon annan) att bestämma vad de ska göra med sina pengar? Jag lägger mig exempelvis inte i vad du gör med dina.

Sedan är det ett stort misstag att tro, att pengar som tas från någon som varit produktiv (och lyckats skapa en förmögenhet). Att ta dessa pengar i skatt och ge till någon korrupt politiker att fördela allmosorna och sedan tro att det skapar fler jobb. Glöm inte, för att tjäna en större förmögenhet, måste denne oftast först skapa en hel del arbetstillfällen. Vill man se ett starkt företagande på framväxt, måste man också acceptera och tillåta att de som också tar riskerna, arbetar hårt också kan tjäna pengar på kuppen om de är framgångsrika. De finns också få som är så bra att bränna pengar på skit, som politiker och byråkrater är.

Jag rekommenderar varmt Martin Borgs bok 365 sätt att slösa på dina skattepengar (http://www.adlibris.com/se/bok/365-satt-att-slosa-med-dina-skattepengar-9789186185237).

Ok, rent moraliskt då... Jag tyckte precis som du när jag var ung. Ingen skall bry sig om vad Jag gör med Mina saker. Men så lätt är det inte. Vi lever i en värld där alla är beroende av ALLA. En person tillför nytta i samhället och därmed får medel att kunna tillgodo se sig med saker denne behöver i sitt liv. Enklare beskrivet kan man inte göra det. Att låta pengar arbeta för en, är generellt inte att tillföra nytta i samhället. Hårdrar vi det så är EGENTLIGEN de enda som tillför nytta i samhället de som producerar det vi faktiskt behöver. Mat, boende, hälsovård. punkt. Jag kan säga att det jag arbetar med DEFINITIVT inte bidrar till detta.

Definitionen av tillgång kan diskuteras och även definitionen på rik. Att många "rika" stockholmare som sitter på stor flashig strandvilla, Ferrari, skärdgårdsstuga, inga pengar på banken. men en massa Orealiserade "tillgångar" sitter ofta på höga lån osv osv. Det är inte en rik person enligt mig.

Att man investerar sina pengar i produktion och företagande är bättre än att sitta på pengarna ja, men inte optimalt. Det skapar endel jobb och så vidare. Det är när pengar rör på sig som dom kommer till nytta, precis som jag sa tidigare innan du fick en ögonvurpa och läste fel.
Skall investeraren ha en vinst på sin investering är det oftast på bekostnad av någon/något. Den enda anledningen att vi idag har så mycket ledig tid och bra levnadsstandard är på grund av billig energi. Skall du ha avkastning på dina pengar måste produktionsföretaget producera mera vilket gör att det krävs mer i ett eller ett annat led. Ett företag sitter ofta på en väldigt stor mängd pengar som inte används.

Titta på USA till exempel, dom har väldigt höga inkomstklyftor som bara blir högre och där går det åt helvete. Det mest optimala i vår nuvarande globala ekonomi är en bred och köpkraftig medelklass. Men som både du och jag har poängterad, den får inte vara lånebaserad och inte enligt nuvarande slit-ut-och-släng mentalitet.

Staten använder inte våra pengar optimalt, det tycker nog inte en enda svensk medborgare. Definitivt inte jag. Däremot så använder dom ALLA pengar vi ger dem. Och för varje hundralapp som spenderas så kommer ~90% tillbaka rätt in i statskassan igen. En en annan fördel är att staten kan använda pengar till det som är bra för Alla, inte enskilda. hur många företag tror du gör det?

Man får helt enkelt se det positiva i en snedvriden värld är mitt budskap.

En liten samhällsekonomisk kommentar till ovanstående. Ett effektivt och lätt system skulle på kort sikt vara katastrofalt. Tänk hur många ekonomer och jurister som skulle förlora jobben om man införde ett system som alla förstod och som var enkelt att tillämpa. Tänk så hemskt det skulle drabba de förmögna om man tog bort möjligheterna till avdrag.
Nej, fy! Så går det hu bara inte att göra. Vi behöver ineffektiviteten för att hålla folk sysselsatta och politikerna skulle vara de första att möta exekutionsplutonen om folk faktiskt förstod vad de håller på med i riksdagen.

Undrar om inte skribenter i denna tråd kan tycka att centrum för rättvisa bedriver ett intressant arbete?
http://centrumforrattvisa.se/ (http://centrumforrattvisa.se/)

Jag har ingen koppling till dem.

Citat från: lillgrisen skrivet torsdag 27, November 2014, 13:38:40
Undrar om inte skribenter i denna tråd kan tycka att centrum för rättvisa bedriver ett intressant arbete?
http://centrumforrattvisa.se/ (http://centrumforrattvisa.se/)

Jag har ingen koppling till dem.

Utveckla gärna vad du tror kan vara intressant!

Citat från: I_am_mine skrivet Söndag 02, Februari 2020, 22:21:41

Citat från: lillgrisen skrivet torsdag 27, November 2014, 13:38:40
Undrar om inte skribenter i denna tråd kan tycka att centrum för rättvisa bedriver ett intressant arbete?
http://centrumforrattvisa.se/ (http://centrumforrattvisa.se/)

Jag har ingen koppling till dem.

Utveckla gärna vad du tror kan vara intressant!

Gillar den plötsliga begäran 5 år senare :)

Citat från: I_am_mine skrivet Söndag 02, Februari 2020, 22:21:41

Citat från: lillgrisen skrivet torsdag 27, November 2014, 13:38:40
Undrar om inte skribenter i denna tråd kan tycka att centrum för rättvisa bedriver ett intressant arbete?
http://centrumforrattvisa.se/ (http://centrumforrattvisa.se/)
Jag har ingen koppling till dem.

Utveckla gärna vad du tror kan vara intressant!

Det är nog bara på ett forum som man får en begäran om att utveckla vad man tänkte på FÖR FEM ÅR SEDAN!
Under den tiden har det hunnit rinna mycket vatten under broarna...

Citat från: Carambola skrivet Måndag 03, Februari 2020, 19:04:32

Citat från: I_am_mine skrivet Söndag 02, Februari 2020, 22:21:41

Citat från: lillgrisen skrivet torsdag 27, November 2014, 13:38:40
Undrar om inte skribenter i denna tråd kan tycka att centrum för rättvisa bedriver ett intressant arbete?
http://centrumforrattvisa.se/ (http://centrumforrattvisa.se/)

Jag har ingen koppling till dem.

Utveckla gärna vad du tror kan vara intressant!

Gillar den plötsliga begäran 5 år senare :)

Haha, så konstigt, tråden dök upp under "visa olästa inlägg sen ditt senaste besök" och jag reflekterade inte över datumet  :o