När man handlar och arbetar med ädelmetaller stöter man ibland på saker som man inte sett eller hört talas om tidigare.
I höstas köpte jag bl.a. in några ovanliga (i vart fall för mig) silvertackor. Händer inte så ofta och dessa hade jag aldrig sett eller hört talas om tidigare. Blev helt enkelt lite intresserad av dem. Tog därför ut dem ur företaget som lön och stoppade undan dem privat istället för att skicka dem till upparbetning.
Just bara för att jag gillade dem och tänkte sedan skaffa mer information och se vad för historia de eventuellt kunde ha. Hoppades samtidigt att de hade ett övervärde.
Inga vackra tackor eller bra foto heller, men ändå.
Bifogat 4 fotografier på tackorna och närbilder på stämplarna.
Efter en sexdagarsvecka (arbetar på lördagar också) så är det skönt med en ordentlig Whiskey och att titta lite närmre på min ädelmetallsamling och Googla lite.
Detta händer speciellt ofta när silver- eller guldpriset har gått ned eller rört sig sidledes ett tag för länge.
Som en sorts tröst tar jag då ut något från kassaskåpet för att beundra och begrunda lite närmare och skaffa mer information.
Idag var det alltså silver som gällde (silverspoten har inte gått så bra sedan jag köpte dem) och dessa två mystiska silvertackor var jag lite extra intresserad av.
Försöker intala mig själv att allt inte bara är pengar och dagspris. Speciellt inte när det svider lite extra. Har ju redan "förlorat" nästan ett par tusen på att behålla dem, om nu silvret inte går upp igen, vilket vi ju givetvis hoppas på.
Första steget var att identifiera stämplarna.
Inte så svårt att se att dem kommer från Amsterdam, lätt att läsa, men namnet lite svårare. Efter lite Googling kom jag fram till att det står H. Drijfhout & zoon på dem.
Det visar sig att namnet i stämpeln "H. Drijfhout" syftar på en Halbe Drijfhout som föddes 1830. Han var son till en Hans Driftwood (f. 1804) som när han var 23 år gammal, 1827, grundade företaget genom att han då öppnade en liten guldsmedsaffär i Balk i Holland.
Bifogat foto från 1980 på huset där butiken fanns 1832.
Får fortsätta med historien i ett nytt inlägg i tråden då det tillåts maximalt 5 fotografier per inlägg.
Balk är en by ca 50 km norr om Amsterdam, några kilometer från den numera konstgjorda insjön Ijsselmeer och angränsande till insjön Slotermeer.
På den tiden var dock Ijsselmeer en havsvik till Atlanten. Kanske en av anledningarna efternamnet, som på Svenska betyder drivved.
Byn var dessutom under 1700 talet och fram till början av 1900 talet ett centrum för guldsmeder i Holland. En av anledningarna till att det inte längre är det, är faktiskt för att H. Drijfhout & zoon flyttade därifrån på slutet på 1800 talet.
1849 avled Hans Drijfhout hans hustru och 89 andra i Balk av Kolera och hans son Halbe Drijfhout (vars namn finns i stämplarna) tog över verksamheten 19 år gammal.
När Halbe Drijfhout dog 1881 verkar det som om guldsmedsaffären lades ned och omvandlades till en annan verksamhet. Två år senare, 1883, startade nämligen sonen William Drijfhout en fabrik som tillverkade guldsmedsvaror och klockor i samma by, som han kom att kalla för just det som stämplarna anger: " H. Drijfhout & zoon". Sonen han syftar på borde vara han själv, för någon annan son som arbetat med företaget har jag inte lyckats hitta.
Bifogar foto på fabriken och en annons där de söker två guldsmedslärlingar till fabriken i januari 1884.
1886 flyttades fabriken till Amsterdam och givetvis hoppades jag på att åtminstone en av silvertackorna var ungefär så gammal. Den är ju stämplad med tillverkningsnummer 33, som ju är mycket tidigt i en längre tillverkningsserie. Den andra har nummer 4333. Så väl var det inte, tyvärr... Mer om det senare.
Företaget gick mer och mer över till mekanisk produktion som så mycket annat på den tiden.
1927 såldes dessutom en del av företaget till en fransk industrikoncern, Comptoir Lyon Alemand. Men företagets tillverkning av smycken separeras från bolaget och drivs vidare av William Drijfhout som tyvärr helt försvinner ut i kulisserna och jag har inte lyckats hitta honom. (kanske någon annan kan?)
Bifogar bild på det uppköpta företaget någon gång mellan 1927-35.
1935 ombildas företaget, (inte Wiliam Drijfhout´s utan den uppköpta delen) till ett aktiebolag och i bolagsordningen står: (översatt och förkortat från Holländska av mig)"Företaget skall handla med och tillverka, smälta, affinera och analysera guld och silver och andra metallmaterial i alla dess former, samt försälja dentallegeringar."
Jaha... Då kan väl åtminstone den ena silvertackan vara från ungefär 1935 då, men nej, inte ens det, tyvärr...
Företaget växer och har 1952 förutom huvudkontoret i Amsterdam (bild bifogad) även kontor i Haag och Schoonhoven, ett filialbolag i Köpenhamn, och metalldepåer i Utrecht och Rotterdam.
Bifogar en bild på företaget i centrala i Amsterdam 1952 och på skylten ovanför taket på byggnaden i mitten kan man läsa: "Guld Platina och silver" samt på den vita skylten mellan andra och tredje våningen: " H. Drijfhout & zoon"
Efter lite letande på internet hittar jag dessutom en bild på logotypen de använder efter 1952 som jag bifogar. Tycker att jag känner igen den, vilket inte är så konstigt, för den är likadan som stämpeln på mina tackor.
Med nummer 33 i serien kan jag alltså rimligen utgå ifrån att den ena tackan är smält och stämplad någon gång mellan 1952-54 och den andra kanske 10 år senare.
Historien är egentligen mycket, mycket längre. Jag har kortat av den en hel del, men mysteriet kan nog anses vara löst och man kan konstatera att tackorna är nyare än vad jag hoppades på, men ändå troligen 50-60 år gamla.
I idag ägs företaget för övrigt sedan 2013 av en företagsgrupp som kallar sig för Heimerle + Meule.
Ja, det känns ändå ganska bra att inte ha skickat dem till upparbetning trots "förlusten", för då hade kanske denna historien inte blivit känd i Sverige och jag vetat mycket mindre om just dem här silvertackorna. Bara det tycker jag är värt en hel del.
Har då dem något övervärde i förhållande till silverspoten?
Förmodligen inte. Eller vad tror ni?
Någon annan här som också har sådana tackor kanske eller kanske vet mer?
Roligt var det i alla fall att få ge det lite tid för att få lite mer information om mina "mystiska" silvertackor.
Tack för intressant läsning Remus!
Fina tackor!
Intressant. Bra jobbat.
Tack
Får kanske förtydliga att jag med övervärde i förhållande till silverspoten syftar på samlarvärde. Det vill säga, att frågan är om tackorna är värda mer än ca 4000+6-800 med dagens silverpris.
Lägger kanske upp en bättre bild senare på #33 tackan då det ser ut som om det är målarfärg på den, vilket istället är ljusblänk vid fotograferingen.
Tack för en intressant historia
Tack Remus, den holländska tackans historia blev till en trevlig läsning så här på söndagskvällen.
Lovade att lägga upp en ny bild av tacka #33 och här är den. Vad svårt det är att fotografera silver för övrigt. Förstår inte hur ni andra lyckas så bra. Får kanske starta en tråd om det senare?
Ja, silver och guld och annat glänsande är erkänt svårt att plåta.
Googla "how to photograph reflective objects" så har du läsning i månader!
Diffust ljus är viktigt. Jag fotograferar helst i dagsljus (inte direkt solljus) och håller ett vitt A4-papper i olika vinklar nära objektet för att sprida ljuset tills jag är nöjd. Alla punktkällor av ljus kommer att reflekteras någonstans även om man placerar dem bakom sig.
Vilket trevligt inlägg! Ser fram emot att läsa mer sådant!
Känns roligt att det varit uppskattat.
Har faktiskt planer på fler berättelser, då jag har ett antal tackor ytterligare. Men inga så ovanliga som dessa tyvärr (tror jag i vart fall). Får se om det blir tid till det nästa eller nästkommande lördag-söndag. Hoppas att fler kör på och skriver om annat liknande relaterat om vad som finns i gömmorna, för det är GARANTERAT så att det finns många oomnämnda och mycket intressanta historier som ligger och oxiderar eller samlar damm och bara väntar på att berättas.