Hmm.. jag fick veta på det själv, idag :)
"
Bara en mans intuition räddade för drygt 20 år sedan jordens befolkning från massförstörelse genom atomangrepp. Han heter Stanislav Petrov och skulle ha varit värd en utmärkelse. Men den fick han aldrig, trots att han avstyrde den allra farligaste felrapporten om atomangrepp som någonsin gjorts.
Det var kring midnatt den 25 september 1983 lokal tid. I Serpuchov-15 söder om Moskva, en anläggning vars funktion var att varna för en amerikansk kärnvapenattack, såg tjänsthavande överstelöjtnant Petrov på en världsomfattande jätteskärm.
En raket hade avfyrats från amerikanskt territorium med Sovjet som mål.
Men hans sunda förnuft sade honom att skulle USA vilja angripa Sovjetunionen, så skulle de inte göra det med en enda missil. Så det var att vänta och se.
Men så kom en missil till, ja till slut var upp till fem på väg mot Sovjet. Inom fyrtio minuter skulle - om bilden stämde - stora delar av landet vara ödelagt.
Sirenerna tjöt öronbedövande. Startknappen, som skulle utlösa en motattack med en sky av sovjetiska missiler, blinkade ilsket.
Men Petrov tyckte att fem missiler var för snålt för ett kärnvapenangrepp. Svar skulle komma om radarsystemen kring Sovjetunionen började ge varningar.
Det svaret uteblev. Petrov och hans 200 medarbetare andades ut. "Angreppet" visade sig vara en felindikation i anläggningens jättedator, förorsakad av vissa väderfenomen som såg ut som ett raketangrepp på monitorn.
Nu borde ju Petrov fått stort tack för sitt beslut. Men en formalistisk chef klandrade honom för att inte ha följt protokollet. Senare lovades han en medalj. Men så blev det inte. I stället fick Petrov ett mindre utsatt jobb. Hans karriär var finito.
Men en del tycktes tala för ett kärnvapenkrig då. Tre veckor tidigare hade sovjetiskt stridsflyg råkat skjuta ned ett sydkoreanskt civilplan med bland annat amerikanska passagerare.
Och dåvarande president Reagan hoade om "ondskans imperium". 1983 var förhållandet mycket spänt mellan supermakterna.
Och vad hade hänt om inte Petrov suttit i beslutsposition? Faktiskt vikarierade Petrov för den ordinarie officeren. Tänk om denne hade tryckt på startknappen - enligt protokollet?
I dag är Petrov en deprimerad och försupen 59-åring, som lever i en trist förortslägenhet på en pension av motsvarande 1 500 kronor i månaden.
När danska Weekendavisens reporter Anne Libak nyligen skulle besöka Petrov hade hon svårt att få tag i honom: varken ringklocka eller telefon fungerade.
Petrov har blivit erbjuden att medverka på den särskilda webbplats som tacksamma amerikaner upprättat till hans ära:brightstarsound.com.
Men enligt Libak saknar han internetanslutning.
Det har han inte råd med.
(https://lh5.googleusercontent.com/-1mKovyI9Uio/Uktv8xDwyBI/AAAAAAAAAKo/2rOOuWiFO3s/w506-h750/petrov.jpg)
(https://lh5.googleusercontent.com/-zCGxGlI6eoE/Uktw5-iPOQI/AAAAAAAAALM/Z6MDna9lCE8/w350-h260-no/petrov_.jpg)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stanislav_Petrov (http://sv.wikipedia.org/wiki/Stanislav_Petrov)
http://en.wikipedia.org/wiki/Stanislav_Petrov (http://en.wikipedia.org/wiki/Stanislav_Petrov)
Jag har läst om den beskrivna händelsen tidigare, och det är bara att konstatera att den här gången var det "den mänskliga faktorn" som räddade oss från en gigantisk katastrof.
Den beslutsfattande chefen gjorde fel enligt protokollet, men hans mänskliga omdöme gjorde att han handlade rätt.
Skrämmande hur ofta världen varit så nära undergång. Väldigt bra att historier som denna kommer fram så att - förhoppningsvis - fler spärrar byggs in i känsliga system. Hmm, hörde jag någon säga robothandel?