Tänkte skriva en liten epilog nu fyra år senare angående försäljningen av nästan hela guldstacken hopgnetad under mer än två decennium och köpet av ett utlandsboende 2020.
Det blir en ganska personlig berättelse i tre till fyra inlägg. Kanske fler.
Hoppas att det kan vara till godo för fler som har samma grundtanke och syfte med stackandet, att fixa till ett utlandboende en vacker dag.
Den ursprungliga inläggsserien kan hittas på:
https://www.adelmetallforum.se/index.php?topic=16447.msg87954#msg87954 (https://www.adelmetallforum.se/index.php?topic=16447.msg87954#msg87954)
I flera trådar, både här i detta forum och många andra, diskuteras det om banker och skatteverk vid större transaktioner. Låsta bankkonton och många frågor och krav om en nästan omöjlig mängd dokument som skall skaffas fram.
Tänkte inledningsvis skriva lite om hur det gick för mig och min sambo när det gäller det.
Som jag tidigare nämnt i förra tråden, öppnades ett Eurokonto i vår gemensamma bank. Jag hade en personlig bankman sedan länge som hjälpte oss med det.
Att öppna ett privat Eurokonto menade han att alla inte får tillåtelse till. Dessutom var beslutet inte endast upp till honom utan det låg på en högre nivå. Han kunde endast avråda eller tillstyrka beslutet som sedan skickades vidare för slutgiltig bedömning. Vi fick även visa utdrag på inkomstdeklarationer för de senaste åren. Hade även med en del större inköpskvitton på guld, men han var inte särskilt intresserad av att kontrollera dem närmre.
Vet dock inte om det gäller alla banker.
Tanken med Eurokontot var bland annat att slippa två växlingsavgifter. Alternativet skulle annars vara att betalningen från Tyskland för guldet växlades till SEK, samt överföringen till utlandet för köpet tillbaka till EUR. Räknade ut att besparingen skulle bli i vart fall 30 000. Kontot skulle sedan användas för betalningar för fasta avgifter och annat, samt att saldot blev valutasäkrat.
När upparbetningen var klar och vi visste vilket belopp det skulle bli, kontaktades bankmannen per telefon. Han menade att det var bra att avisera detta i förväg, men inte nödvändigt.
Varför det inte skulle vara det lät dock lite märkligt, men han menade att kontot hade öppnats med bl.a. det syftet och att de tidigare hade fått tillräcklig information. Bl.a. om vilket företag pengarna skulle komma ifrån samt en uppskattad summa.
Innan överföringen till utlandet för köpet, kontaktades bankmannen igen och vi fick fylla i en blankett som, enligt honom måste skickas till Skattemyndigheten vid utlandsöverföringar på mer än 150 000. Det samma skulle gälla om den årliga överföringen utomlands skulle överstiga detta belopp och gällde inte endast engångsbetalningar.
Likviden överfördes sedan av oss själva till det utländska Advokatkontorets klientmedelskonto.
Tyvärr var Eurokontoformen inte som vi trodde, då vår bank inte har SEPA Direct Debit. Det har däremot Handelsbanken, som jag menar är den enda svenska bank som har det för privatpersoner.
SEPA Direkt Debit är en typ av autogiro som sker i Euro mellan olika länder och är i stort sett nödvändigt att ha för att inte riskera att missa betalningar.
Vi fick därför öppna ett konto i utlandet, vilket är en ganska lång historia som jag tar upp i nästa inlägg.
Bara några få dagar innan deadlinen för förfallen handpenning, mitt i brinnande Covid och extremt svårt att boka tider, träffades säljaren och vår representant på Notarius Publicuskontoret där slutlikviden utväxlades genom överlämnandet av en fysisk bankcheck (Sic) och affären avslutades, varefter vi fick lagfarten.
Ett någorlunda lugn och en tillfredsställelse efter den inledande extrema stressen och oron började så lätt infinna sig.
Avsaknaden av flera av de nedsmälta guldföremålen avtog inte riktigt som jag trodde och har inte heller gjort det ens idag nu fyra år senare, även om vi tillsammans och intensivt försökte kompensera för detta ganska snart efteråt och de senare efterföljande åren. Den sorgen som upplevdes samt varför kompensationen av nya guldinköp inte var tillräcklig. kommer att skrivas om i ett senare inlägg.
Fortsättning följer...
Wow vilken berättelse!
Vill inte hälla salt på såren men kan inte hjälpa annat än och tänka var det värt det? Var avkastningen på utlandsboendet, eller om att ha det, bo i det och njuta av det slår känslan att behålla sitt stack!
Jag själv har tänkt tanken många gånger, kommer någon dag där jag behöver sälja allt? Vill jag behålla det? Vill jag sälja det ? hur kommer det kännas.
Mycket tankar och känslor. Blir spännande och lästa nästa inlägg.
:)
Förresten Danskebank har också Sepa Direct Debit för privat personer. Vad jag har läst mig till så har även Nordea, SEB samt Länsförsäkringar bank det. Swedbank har det bara för företag.
Kanske var annorlunda 2020.
Öppnandet av bankkontot i utlandet:
Att svenska banker kan vara besvärliga är dem flesta numera helt klara över, men att banker i södra Europa kan vara snäppet värre var något vi i vart fall inte hade någon kunskap om. Däremot visste vi att banker i samtliga EU-länder är tvingade till att öppna ett basalt transaktionskonto för EU medborgare som har ett legitimt behov av det. Då gäller det främst lönekonton, som ju inte var aktuellt i vårt fall.
Som nämnts tidigare, så är autogiro är i stort sett ett måste för att inte riskera att missa några av alla de olika betalningar som behöver göras. Annars hade en del av dem skickat räkningarna till vår adress utomlands, då flera av dem varken skickar mejlfakturor eller ens brev till andra länder. De hade därför kunnat ligga oöppnade i brevlådan till efter förfallodagen. Det blev därför nödvändigt att också öppna ett mycket dyrt konto i landet, som Advokaten fick hjälpa oss med.
Tyvärr blev det problem direkt, då mitt yrke bankmässigt och på flera andra sätt anses vara ett riskyrke, vilket tydligen är detsamma i hela södra Europa. Inledningsvis nekades vi därför att få ett konto. Fick dock hjälp av advokaten så att banken till slut ändrade sig till att de i vart fall kunde tänka sig att överväga att ge oss ett.
Vi blev då informerade om att vi måste ge dem möjlighet till att fullständig och komplett genomlysa hela vår privatekonomi. Advokaten rekommenderade oss att det kanske kunde vara lämpligt att utesluta transaktionen vid köpet. Det skulle vi kunna göra då ett klientmedelskonto har en speciallagstiftning om sekretess och tystnadsplikt och att banken därför varken hade eller ens skulle kunna få kännedom om den transaktionen.
Det bästa vore att det endast skulle handla om behov av att öppna ett konto.
Vilka svårigheter det annars hade kunnat föra med sig, kan jag inte ens föreställa mig. Men skulle sannolikt kunna vara ännu mycket mer komplicerat.
Konsekkvenserna blev att vi skulle lämna följande information till banken:
Minst två års kontotransaktioner på samtliga konton högst en månad gamla (vilket var bra enligt advokatens rekommendation då transaktionen var mindre än en månad tidigare).
Kontoutdrag på samtliga aktiesparkonton.
Tillgångar på både företagsbetalda och privata pensionskonton.
De senaste tre årens inkomstdeklarationer.
Lagfart och taxeringsvärde på vårt svenska hus samt information om finansiering.
Underlag på samtliga lån.
Två års lönespecifikationer samt anställningsbevis.
Kreditupplysningar från ett internationellt erkänt kreditupplysningsföretag.
Apostillestämplat personbevis och en passkopia med detsamma, vilket advokaten hade sedan tidigare.
Samt papper på våra utländska personnummer (samordningsnummer).
Efter att detta slutligen överlämnats skulle banken sedan ta ställning till om vi fick öppna ett konto eller inte.
Efter några veckors betänketid samt ett efterföljande obligatoriskt fysiskt besök fick vi till slut det efterlängtade kontot.
Kostnaden för kontot är egentligen orimligt hög och vi kommer kanske att göra något åt det i framtiden. För ett betalkort samt ett transaktionskonto får vi betala 160 € om året.
Vi har nu senare fått information om att en liknande procedur som vi fick genomgå sker när utländska medborgare ansöker om lån för fastighetsköp. Dock verkar det inte vara riktigt lika omfattande.
Fortsättning följer...
Citat från: zodiac skrivet torsdag 17, Oktober 2024, 21:00:54
Wow vilken berättelse!
Vill inte hälla salt på såren men kan inte hjälpa annat än och tänka var det värt det? Var avkastningen på utlandsboendet, eller om att ha det, bo i det och njuta av det slår känslan att behålla sitt stack!
Jag själv har tänkt tanken många gånger, kommer någon dag där jag behöver sälja allt? Vill jag behålla det? Vill jag sälja det ? hur kommer det kännas.
Mycket tankar och känslor. Blir spännande och lästa nästa inlägg.
:)
Din rackare.
Klart att du häller salt i såren. Mycket dessutom.
Har förberett ett inlägg med ekonomiska beräkningar mm om just detta Inte minst genom att jag sålde på en guldkurs på i genomsnitt 530-540:-
Fy för hundan kan man säga nu med facit i hand.
Som sagt, det kommer ett specifikt inlägg om detta senare och att vi klarade oss ganska helskinnat ifrån det trots allt.
Edit: Har även en tanke om att försöka delge lite om de känslomässiga implikationerna som infann sig och fortfarande finns kvar efter försäljningen, samt en reflektion/diskussion om varför det blev så.
Citat från: RemusTh skrivet torsdag 17, Oktober 2024, 21:17:42
Citat från: zodiac skrivet torsdag 17, Oktober 2024, 21:00:54
Wow vilken berättelse!
Vill inte hälla salt på såren men kan inte hjälpa annat än och tänka var det värt det? Var avkastningen på utlandsboendet, eller om att ha det, bo i det och njuta av det slår känslan att behålla sitt stack!
Jag själv har tänkt tanken många gånger, kommer någon dag där jag behöver sälja allt? Vill jag behålla det? Vill jag sälja det ? hur kommer det kännas.
Mycket tankar och känslor. Blir spännande och lästa nästa inlägg.
:)
Din rackare.
Klart att du häller salt i såren. Mycket dessutom.
Har förberett ett inlägg med ekonomiska beräkningar mm om just detta Inte minst genom att jag sålde på en guldkurs på i genomsnitt 530-540:-
Fy för hundan kan man säga nu med facit i hand.
Som sagt, det kommer ett specifikt inlägg om detta senare och att vi klarade oss ganska helskinnat ifrån det trots allt.
Edit: Har även en tanke om att försöka delge lite om de känslomässiga implikationerna som infann sig och fortfarande finns kvar efter försäljningen, samt en reflektion/diskussion om varför det blev så.
Väntar med spänning!
Skatteverket, deklarationen och reavinstbeskattning:
Om man inte beskattar en försäljning av den storleken som vi gjorde, skulle det uppenbart innebära att vi skulle begå ett ganska allvarligt skattebrott, vilket var helt otänkbart för oss.
Beloppet som överfördes utomlands hade de information om genom de formulär vi fick fylla i hos banken innan överföringen. De var dessutom troligen också informerade om överföringen från Tyskland, men är dock något tveksam till det.
Vi skulle därigenom kunna vara flaggade i deras interna system och de skulle kunna ha undringar om vart pengarna kom från samt kunna bevaka om vi inte hade uppgett det i våra deklarationer. Vi ville inte på något sätt riskera att kunna bli misstänkta för skattebrott.
Vi delade, dock lite ojämnt på beskattningen genom att jag stod för majoriteten av beskattningsberäkningen med underlag för inköpskostnaderna.
Med andra ord, i min skatteberäkning användes uteslutande Inköpskvitton som fanns sparade och beräknades för avdragen. Det kan dock ha hänt, (men troligen inte just för att det är ett offentligt forum) hända att en del av kvittounderlagen även gällde för redan tidigare försålda varor samt mycket kostsamma samlarmynt som skulle kunna vara sparade än idag.
Om det inte finns inköpsunderlag, skall inköpspriset beräknas till 25 % av försäljningsvärdet samt avdrag med totalt 50 000/person. Ganska passande om beloppet är mindre för den andra deklaranten när det inte finns inköpsunderlag.
Fördelningen oss emellan innebar att skatten visserligen blev ganska hög, men blev hanterbar.
Vi tröstade oss med att skattekostnaden till slut blev ungefär två – tre månadslöner för en barncancerläkare.
Skatteverker har dock inte hört av sig och är uppenbart tillfreds med våra deklarationer.
Men, en stark rekommendation för äm-stackers blir med andra ord att spara samtliga inköpskvitton för framtiden.
Fortsättning följer...
Citat från: RemusTh skrivet torsdag 17, Oktober 2024, 23:56:08
Om det inte finns inköpsunderlag, skall inköpspriset beräknas till 25 % av försäljningsvärdet samt avdrag med totalt 50 000/person.
Men, en stark rekommendation för äm-stackers blir med andra ord att spara samtliga inköpskvitton för framtiden.
Såvida inte vinsten överstiger 300%.
Lämpligen slarvar man då bort kvittona. :)
Citat från: hasse_A skrivet fredag 18, Oktober 2024, 00:21:29
Citat från: RemusTh skrivet torsdag 17, Oktober 2024, 23:56:08
Om det inte finns inköpsunderlag, skall inköpspriset beräknas till 25 % av försäljningsvärdet samt avdrag med totalt 50 000/person.
Men, en stark rekommendation för äm-stackers blir med andra ord att spara samtliga inköpskvitton för framtiden.
Såvida inte vinsten överstiger 300%.
Lämpligen slarvar man då bort kvittona. :)
Tack för det intressanta svaret!
Bra information du anger som jag faktiskt inte kände till.
Utveckla gärna, då det skulle vara mycket intressant att få veta underlaget.
Finns mig veterligen ingen information om just detta vad jag kan finna på skateverkets hemsida.
Men man lär ju så länge man lever...
Edit: rättade lite felstavningar.
Citat från: RemusTh skrivet fredag 18, Oktober 2024, 00:47:18
Citat från: hasse_A skrivet fredag 18, Oktober 2024, 00:21:29
Citat från: RemusTh skrivet torsdag 17, Oktober 2024, 23:56:08
Om det inte finns inköpsunderlag, skall inköpspriset beräknas till 25 % av försäljningsvärdet samt avdrag med totalt 50 000/person.
Men, en stark rekommendation för äm-stackers blir med andra ord att spara samtliga inköpskvitton för framtiden.
Såvida inte vinsten överstiger 300%.
Lämpligen slarvar man då bort kvittona. :)
Tack för det intressanta svaret!
Bra information du anger som jag faktiskt inte kände till.
Utveckla gärna, då det skulle vara mycket intressant att få veta underlaget.
Du skriver själv att om det inte inte finns inköpsunderlag antas inköpspriset vara 25% av försäljningsvärdet.
Antag att du köpt ÄM för 100 000 kronor. Det visar sig att du är är en superinvesterare och att värdet stiger till 500 000 kronor (400 % i vinst, >300%). Då säljer du.
Med kvitto blir vinsten 400 000 kronor.
Utan underlag blir vinsten 500 000 - (500 000*0,25) = 500 000 - 125 0000 =375 000.
Alltså 25 000 lägre beskattningsbar vinst.
Citat från: hasse_A skrivet fredag 18, Oktober 2024, 08:19:03
Citat från: RemusTh skrivet fredag 18, Oktober 2024, 00:47:18
Citat från: hasse_A skrivet fredag 18, Oktober 2024, 00:21:29
Citat från: RemusTh skrivet torsdag 17, Oktober 2024, 23:56:08
Om det inte finns inköpsunderlag, skall inköpspriset beräknas till 25 % av försäljningsvärdet samt avdrag med totalt 50 000/person.
Men, en stark rekommendation för äm-stackers blir med andra ord att spara samtliga inköpskvitton för framtiden.
Såvida inte vinsten överstiger 300%.
Lämpligen slarvar man då bort kvittona. :)
Tack för det intressanta svaret!
Bra information du anger som jag faktiskt inte kände till.
Utveckla gärna, då det skulle vara mycket intressant att få veta underlaget.
Du skriver själv att om det inte inte finns inköpsunderlag antas inköpspriset vara 25% av försäljningsvärdet.
Antag att du köpt ÄM för 100 000 kronor. Det visar sig att du är är en superinvesterare och att värdet stiger till 500 000 kronor (400 % i vinst, >300%). Då säljer du.
Med kvitto blir vinsten 400 000 kronor.
Utan underlag blir vinsten 500 000 - (500 000*0,25) = 500 000 - 125 0000 =375 000.
Alltså 25 000 lägre beskattningsbar vinst.
Trodde det fanns en 300% skatteregelregel, men förstår nu vad du menar.
Själv räknade vi på om det var under en fjärdedel när det gäller inköpspriset och det är ju samma sak.
Samtidigt hade inte alla kvitton angiven vikt, utan endast beskrivning om vad det var för något, karathalt samt ett totalt inköpsbelopp, vilket det var på ca 30-40% av dem.
Även när det gäller guldmynten så angavs inte heller vikten så det fick vi i flera fall Googla om.
Det kan vara så att Skatteverket skulle kunna ha synpunkter på det, då betalningen ju skedde för den totala finguldsvikten.
Dock har vi flera utskrivna och sparade fotografier på guldet vi skickade, där man i vart fall kan identifiera ungefär hälften.
Nu efteråt inser jag att det nog är viktigt att faktiskt alltid uppge vikten på ett kvitto för att undvika framtida skatteproblem om man skulle sälja en större mängd igen.
Tror dock att vi kommer att hålla oss under skattegränsen om det skall säljas några större mängder i framtiden, men ändå något att tänka på för inbitna Äm-stackers.
Edit: I sammanhanget får nämnas att vissa delar av guldet beskattades som kapitalplaceringstillgångar där reglerna ser lite annorlunda ut, men ville inte komplicera det för mycket.
En solig och varm dag sista veckan i oktober 2020 stod vi med dem obligatoriska covidmunskydden utanför och väntade på mäklaren som skulle överlämna nycklarna samt informera om vatten och elektricitet som alltid skall stängas av när ingen bor där.
Det kändes nästan overkligt att till slut kliva in och inse att över 8 års jakt till slut var över med två uppsättningar av hektotunga nyckelknippor i handen med mer än 10 nycklar var. Några av dem var dock dubbletter. Trodde inte det var möjligt, men i det södra landet har de uppenbart inte förstått att man kan få flera lås med en nyckel. Vi är inte de enda som drabbats av det vansinnet.
Visserligen köptes den fullt möblerad, men sänglinne, handdukar, porslin, grytor, stekpannor, bestick m.m. fanns inte.
Det blev lite av en Deja Vu från när man flyttade hemifrån första gången. Inte minst glädjen av att handla in saker till det nya boendet. Många butiker och en vecka senare började känslan på riktig infinna sig att vi numera hade två bostäder.
Boendet har sedan dess använts ungefär 16–18 veckor om året (undantaget 2021). Delvis växelvis då det ofta inte har passat med våra respektive semesterperioder. Även barn och barnbarn har lånat det.
Men, säg den lycka som varar för evigt. Det är där guldförsäljningen kommer in.
Det är svårt att beskriva känslorna, men skall försöka så gott det går i nästa inlägg.
Under 2021 var hela landet delvis stängt med nattliga utegångsförbud, maxantal på folksamlingar och förbud att resa mellan olika regioner.
Satt hela vintern och våren under 2020–2021 och morrade i tv-soffan, speciellt då de visade Europavädret och man fick skotta snö här hemma, då vi valde att inte resa ned innan det hela hade lugnat ned sig.
Det var inte så att bostadsköpet ångrades, men i vintermörkret kom avsaknaden av samlingen att smyga sig på obehagligt mycket.
Fortsättning följer...
De första små guldinköpen gjordes redan under slutet av 80-talet. Köpte mest svenska, danska och norska 5,10 och 20 kronor styckvis då ekonomin på den tiden var mycket begränsad. En 20-krona var inte dyr på den tiden om man jämför med idag, men kan berätta att en 20-krona motsvarade mer än en dags lön och ungefär en tiondel av min disponibla månadslön då.
Varje enda mynt som inköptes sattes prydligt in i plastfickor och sedan in i en myntpärm. Jag köpte mynten för guldets skull och undvek numismatiska mynt (som hade värde över guldpriset) även om det ibland kunde visa sig av rena tillfälligheter att vissa av dem, även i dåligt skick, hade ett högre värde än bara guldet, vilket var en källa till extra glädje givetvis.
Annonserade ibland i dagspressen att jag köpte ädelmetaller när jag hade det bättre ställt och gjorde även affärer med silvertackor och silvermynt. Silvermynten gillade jag inte, då de oftast var oxiderade och vad jag ansåg fula. Silvertackorna kändes som opersonliga klumpar, så dem sålde jag ett tag ofta vidare utan att spara på.
När man annonserar får man ibland väldigt udda erbjudande. T.ex. köpte jag under de mer än 30 åren in en stor del av de ordenstecknen i guld som finns i Sverige. Jubileumsmynt, guldklockor (främst 25-årsgåvorna), men även fickur samt givetvis också guldtackor.
Under 80- och 90-talet var den absolut vanligaste guldtackan 100g. I oz mynt hade inte riktigt samma status och dessutom var det lite fult att handla med Krugerand, då det var ett sätt för apartheidstaten att prångla ut och få in pengar till statskassan, men köpte även in en del sådana i slutet på 90-talet när det kändes lite bättre.
Hade också till slut en nästan komplett samling av Brittiska Sovereignmynt från 1957 till 1998 samt en del dubbletter.
Andra mynt var franska, österrikiska, tyska mm.
De senaste 10 åren köpte jag och min sambo dessutom även in begagnade smycken för bra priser.
Visste nästan exakt vad som fanns i stacken hela tiden, vad det nu än var för något, då inköpen oftast skedde styckvis eller i mindre poster. Hade dessutom under hela perioden ett ungefärligt finguldsinnehåll i huvudet.
Speciellt ordnarna tog jag ibland ut och tittade på och imponerades över hantverket, mindes änkan, dödsbodelägaren eller vem det nu var som sålt. Hade ibland lust att sätta några av dem på kavajen när man gick på fest, men förstod att det lätt skulle kunna missuppfattas. Tror dessutom att de militära faktiskt är förbjudna att använda hur som helst, men vet inte riktigt säkert.
Dessutom är det så att för vissa av ordnarna finns det personlistor på bl.a. Wikipedia om vem som fått dem. Kunde därför hitta flera personer och livsöden genom efternamnet på inköpskvittona (oftast änkans namn eller att de var graverade med årtal). De blev helt enkelt personliga och med en uppenbar proveniens.
Helt enkelt en mycket spännande resa under mer än 30 år med många minnen och människor man mötte och mindes och samtidigt mycket glädje över inköpen.
Innan sändningen till Tyskland, ringde jag runt för att försöka sälja bl.a. ordnarna, men fick nästan uteslutande erbjudanden som låg under guldvärdet. Vissa sällsynta ordnar kunde dem dock betala lite mer för, men bara om de fick köpa de andra. Nästan i ren ilska och besvikelse, fick även dem få sin sista resa, ned till Tyskland.
När budet i utlandet accepterades blev det lite panik. Guldpriset skulle ju kunna sjunka och därför skickades ett ganska stort överskott.
Som jag nämnde i förra tråden, ville inte min sambo skrota några av "sina" smycken överhuvudtaget, så det blev svårt att välja mellan samlarmynt eller ordnar och medaljer.
Skall i nästa inlägg kanske ytterligare beskriva varför saknaden var så stor lite mer ingående, även om nog de flesta redan förstår vad det handlar om.
Skall även försöka hinna med att skriva ett inlägg om varför de hysteriska kompensationsköpen under främst 2021 till 2023 inte dämpade sorgen riktigt, samt om det till slut blev en bra affär ekonomiskt och känslomässigt sett.
Fortsättning följer...
Citat från: RemusTh skrivet fredag 18, Oktober 2024, 17:39:07
De första små guldinköpen gjordes redan under slutet av 80-talet. Köpte mest svenska, danska och norska 5,10 och 20 kronor styckvis då ekonomin på den tiden var mycket begränsad. En 20-krona var inte dyr på den tiden om man jämför med idag, men kan berätta att en 20-krona motsvarade mer än en dags lön och ungefär en tiondel av min disponibla månadslön då.
Varje enda mynt som inköptes sattes prydligt in i plastfickor och sedan in i en myntpärm. Jag köpte mynten för guldets skull och undvek numismatiska mynt (som hade värde över guldpriset) även om det ibland kunde visa sig av rena tillfälligheter att vissa av dem, även i dåligt skick, hade ett högre värde än bara guldet, vilket var en källa till extra glädje givetvis.
Annonserade ibland i dagspressen att jag köpte ädelmetaller när jag hade det bättre ställt och gjorde även affärer med silvertackor och silvermynt. Silvermynten gillade jag inte, då de oftast var oxiderade och vad jag ansåg fula. Silvertackorna kändes som opersonliga klumpar, så dem sålde jag ett tag ofta vidare utan att spara på.
När man annonserar får man ibland väldigt udda erbjudande. T.ex. köpte jag under de mer än 30 åren in en stor del av de ordenstecknen i guld som finns i Sverige. Jubileumsmynt, guldklockor (främst 25-årsgåvorna), men även fickur samt givetvis också guldtackor.
Under 80- och 90-talet var den absolut vanligaste guldtackan 100g. I oz mynt hade inte riktigt samma status och dessutom var det lite fult att handla med Krugerand, då det var ett sätt för apartheidstaten att prångla ut och få in pengar till statskassan, men köpte även in en del sådana i slutet på 90-talet när det kändes lite bättre.
Hade också till slut en nästan komplett samling av Brittiska Sovereignmynt från 1957 till 1998 samt en del dubbletter.
Andra mynt var franska, österrikiska, tyska mm.
De senaste 10 åren köpte jag och min sambo dessutom även in begagnade smycken för bra priser.
Visste nästan exakt vad som fanns i stacken hela tiden, vad det nu än var för något, då inköpen oftast skedde styckvis eller i mindre poster. Hade dessutom under hela perioden ett ungefärligt finguldsinnehåll i huvudet.
Speciellt ordnarna tog jag ibland ut och tittade på och imponerades över hantverket, mindes änkan, dödsbodelägaren eller vem det nu var som sålt. Hade ibland lust att sätta några av dem på kavajen när man gick på fest, men förstod att det lätt skulle kunna missuppfattas. Tror dessutom att de militära faktiskt är förbjudna att använda hur som helst, men vet inte riktigt säkert.
Dessutom är det så att för vissa av ordnarna finns det personlistor på bl.a. Wikipedia om vem som fått dem. Kunde därför hitta flera personer och livsöden genom efternamnet på inköpskvittona (oftast änkans namn eller att de var graverade med årtal). De blev helt enkelt personliga och med en uppenbar proveniens.
Helt enkelt en mycket spännande resa under mer än 30 år med många minnen och människor man mötte och mindes och samtidigt mycket glädje över inköpen.
Innan sändningen till Tyskland, ringde jag runt för att försöka sälja bl.a. ordnarna, men fick nästan uteslutande erbjudanden som låg under guldvärdet. Vissa sällsynta ordnar kunde dem dock betala lite mer för, men bara om de fick köpa de andra. Nästan i ren ilska och besvikelse, fick även dem få sin sista resa, ned till Tyskland.
När budet i utlandet accepterades blev det lite panik. Guldpriset skulle ju kunna sjunka och därför skickades ett ganska stort överskott.
Som jag nämnde i förra tråden, ville inte min sambo skrota några av "sina" smycken överhuvudtaget, så det blev svårt att välja mellan samlarmynt eller ordnar och medaljer.
Skall i nästa inlägg kanske ytterligare beskriva varför saknaden var så stor lite mer ingående, även om nog de flesta redan förstår vad det handlar om.
Skall även försöka hinna med att skriva ett inlägg om varför de hysteriska kompensationsköpen under främst 2021 till 2023 inte dämpade sorgen riktigt, samt om det till slut blev en bra affär ekonomiskt och känslomässigt sett.
Fortsättning följer...
Jag är ganska nyfiken på vad en svensk 20kr guldmynt kostade på 80 och 90 talet :)
Riktigt imponerad av att du redan på 80 talet hade kommit till insikt om sakernas tillstånd och börjat köpa guld.
För min egen del kom jag igång lite smått runt 2010 eller kanske ännu lite senare.
När jag ser hur billigt 1 oz guld var så sent som vid millenieskiftet kan jag ibland reta mig på att jag inte kommit igång redan då.
Å andra sidan är jag tacksam att jag kom igång när man kunde köpa en oz guld för 10.000 SEK
Men som sagt, att redan på 80 talet börjat samlandet, det är RIKTIGT imponerande.
Citat från: zodiac skrivet fredag 18, Oktober 2024, 18:19:09
Jag är ganska nyfiken på vad en svensk 20kr guldmynt kostade på 80 och 90 talet :)
Tack för en intressant fråga.
Det blir ett ganska långst svar på en kort fråga, men blir enlig följande:
En äldre farbror svarade på en av annonserna i dagspressen 1993? och erbjöd ca 12 kg medaljer i 925 och 830 silver, samt 12 st 20kr guldmynt för 18 500:- Kontant givetvis och med handslag enligt forntida procedurer som knappt existerar idag,
Silvret värderade jag till ca 0,90:-/g och guldmynten som resten av summan. Bland guldmynten fanns en 1925:a med kvarvarande stämpelglans, dock cirkulerad. Samtliga guldmynt var i mycket! bra skick! Vad man numismatiskt kallar (kallade?) 00-01.
Silvet blev med andra ord betalt med ca 10 000 och de 12 guldmynten ca 8500.
Varje guldmynt kostade med andra ord ca 710:/st.
Då jag inte var intresserad av numismatiska mynt sålde jag galet nog de flesta redan 1998.
Att jag sålde 20 kronan från 1925 ångrar jag bittert idag, En sådan i det skicket kostar en förmögenhet idag.
En sliten 20 krona, vilket var det vanligaste jag köpte, kostade normalt sett mellan 450-550:-/st under 80-talet och lite mer under 90-talet. Ca 600-650:-
Edit: Tillade året 1993
Citat från: JL_GBG skrivet fredag 18, Oktober 2024, 18:49:04
Riktigt imponerad av att du redan på 80 talet hade kommit till insikt om sakernas tillstånd och börjat köpa guld.
För min egen del kom jag igång lite smått runt 2010 eller kanske ännu lite senare.
När jag ser hur billigt 1 oz guld var så sent som vid millenieskiftet kan jag ibland reta mig på att jag inte kommit igång redan då.
Å andra sidan är jag tacksam att jag kom igång när man kunde köpa en oz guld för 10.000 SEK
Men som sagt, att redan på 80 talet börjat samlandet, det är RIKTIGT imponerande.
Du behöver inte bli särdeles imponerad, för jag hade minimal kunskap om "sakernas tillstånd" på den tiden Sanningen är att jag var och är ännu idag intresserad av historia.
Jag hade ingen aning om hur guldet fungerade, mer än basala kunskaper om gulmyntfot mm.
Gillade metallen helt enkelt som aldrig oxiderar.
Att densiteten var hög och kände skönt i handen var faktorer som uppskattades och imponerade.
Att det blev just guld kan kanske bero på att jag redan då insåg att det inte var en förgänglig metall som t.ex. järn som rostade.
Kunskapen jag hade då var helt enkelt mycket rudimentär och bristfällig. Det enda jag förstod var att tillgången på guld troligtvis var ändlig.
Bl.a. de Nordiska guldmynten hade en otrolig historia att berätta från slutet av 1800-talet fram till det sista guldmyntet som präglades i Sverige 1925 om jag har rätt för mig.
Edit: är fullt medveten om 1000 kronorna m.fl. som blivit präglade i modern tid, men de fanns ju inte på den tiden.
Har dessutom förberett en historia som jag kommer att kalla "Ett oskar II 20-kronor guldmynt från 1800-talet berättar," men den historien blev avsevärt! mer komplicerad än jag insåg i förstone och skulle kunna bli hur lång som helst.
Citat från: JL_GBG skrivet fredag 18, Oktober 2024, 18:49:04
Riktigt imponerad av att du redan på 80 talet hade kommit till insikt om sakernas tillstånd och börjat köpa guld.
För min egen del kom jag igång lite smått runt 2010 eller kanske ännu lite senare.
När jag ser hur billigt 1 oz guld var så sent som vid millenieskiftet kan jag ibland reta mig på att jag inte kommit igång redan då.
Å andra sidan är jag tacksam att jag kom igång när man kunde köpa en oz guld för 10.000 SEK
Men som sagt, att redan på 80 talet börjat samlandet, det är RIKTIGT imponerande.
Eftersom mitt minne uppenbart något kan ifrågasättas, (genom t.ex. mina svar om rekordhögt silverpris i annan tråd) har jag nu efter lite Googling fått information om att det visst fanns fler guldmynt i sverige än den senaste 20-kronan 1925 under den perioden som jag angav i en edit i förra svaret till dig. Under 80- och 90-talet präglades det 10 st olika 1000:- guldmynt där det blev lite av en hysteri att spara på dem. Speciellt Delawaremyntet.
Min ekonomi var dock sådan att jag helst inköpte lite billigare mynt.
Minns väl att kutymen var att betala 80% av finguldsvärdet (gällde även silver) där förra dagens världsmarknadspris var angivna på dagstidningarnas ekonomisidor.
Tänkte försöka svara på frågan som zodiak ställde i början av inläggsserien:
" ... kan inte hjälpa annat än och tänka var det värt det? Var avkastningen på utlandsboendet, eller om att ha det, bo i det och njuta av det slår känslan att behålla sitt stack!"
Frågan är mycket bra och relevant för många äm-stackers, men mycket svår att besvara
.
Inläggsserien är nog till viss del en personlig terapi för att försöka komma över sorgen över avsaknandet. Kanske är jag ovanligt blödig och klen psykisk sett, för det har tagit hårt. Misstänker, men inte helt säker och kan tro att fler långtidstackers mycket väl skulle kunna drabbas av liknade symptom, om än förhoppningsvis inte så allvarliga som i mitt fall.
Det korta svaret får bli både ja och nej. Det längre svaret blir långt och kommer att delas upp i flera inlägg. Hoppas att ni orkar läsa det och gärna kommenterar.
Äm-föremål är inte som en siffra på ett bankkonto eller ett aktiesaldo utan du kan hålla det i handen och betrakta det. Det är nästan som om saldosiffrorna på bankkontot blir som en leksaksiffra i ett internetspel. Om man har för avsikt att spara saldot till ålderdomen blir de ganska imaginära och definitivt inte personliga och kontrolleras kanske endast några gånger om året.
Det är givetvis skillnad om alla de samlade kontosaldona är så pass låga att det får bli ett val mellan falukorv eller löksoppa till söndagsmiddag. Att vissa tyvärr får leva under sådana omständigheter är givetvis fruktansvärt och beklagligt.
Nästan varje enskilt guldföremål som skrotades hade en för mig personlig historia. Som nämnts i tidigare inlägg, hade de ordenstecken som fanns i samlingen ett historiskt värde som vida! översteg guldvärdet. Vissa av dem till tilldelades enskilda personer som hade tjänstgjort i ett helt liv för att förtjäna dem. En av dem hade tjänstgjort som officer i utlandsbataljonen i Kongo, på Cypern och i Jugoslavien-kriget för att på sin ålders höst, några år innan pensionen, till slut få sitt ordenstecken
.
Med facit i hand hade det varit bättre att vissa ordenstecken hade skänkts till ett lokalt museum som utställningsobjekt tillsammans med en bifogad längre beskrivning om deras levnadsöden. Levnadsöden som i flera fall gett mig många timmars intressant läsning som oftast är offentliga på webben när det gäller extrema och mycket sällsynta ordenutdelanden. Flera av dem var mycket kända personer.
En annan aspekt som inte räknades in och heller inte förutsågs var att jag var mycket medveten om att en guldstack inte ingår i en samboseparation, vilket innebär att den kan användas till vad vissa kallar ett " Fuck off-kapital"
Läs gärna länken där Avanza förklarar begreppet: https://blogg.avanza.se/fuck-off-kapital-vad-ar-det-och-behovs-det/
Det ger en personlig inre trygghet och säkerhet. Ett lugn för själen att veta att man har kapital för en separation. T.ex. att vid otrohet eller andra händelser kunna separera när som helst och veta att stacken är en säkerhet för en trygg efterlevnad.
Detta har skett för mig vid ett tillfälle under tidigt 2000-tal och en del av stacken användes då för att trygga min framtid kort efter separationen. Det är i många fall ekonomiskt kostsamt att separera, vilket det var i mitt fall. Kändes ganska! bra att kunna köpa ut sambon från vårt gemensamma hem. Det hade hon själv inga som helt ekonomiska möjligheter till att göra, men kände avundsjukt till en mindre del av min stack och var klar över att en del av pengarna kom därifrån.
Vi utlandsköpet var plötsligt F O-kapitalet till ca 80% borta och marken gungade plötsligt under fötterna. Det var inte så att jag inte litar på min sambo eller att det var något som helst tal om en separation, men ändå. Hade inte på något endaste sätt räknat med den känslan överhuvudtaget.
Jadå, jag börjar inse att jag har blivit lite tjatig med alla mina många inlägg den senaste tiden på forumet. Hoppas på överseende och att ni åtminstone till viss del gillar läsningen.
Fortsättning följer...
Citat från: RemusTh skrivet lördag 19, Oktober 2024, 18:42:31
Tänkte försöka svara på frågan som zodiak ställde i början av inläggsserien:
" ... kan inte hjälpa annat än och tänka var det värt det? Var avkastningen på utlandsboendet, eller om att ha det, bo i det och njuta av det slår känslan att behålla sitt stack!"
Frågan är mycket bra och relevant för många äm-stackers, men mycket svår att besvara
.
Inläggsserien är nog till viss del en personlig terapi för att försöka komma över sorgen över avsaknandet. Kanske är jag ovanligt blödig och klen psykisk sett, för det har tagit hårt. Misstänker, men inte helt säker och kan tro att fler långtidstackers mycket väl skulle kunna drabbas av liknade symptom, om än förhoppningsvis inte så allvarliga som i mitt fall.
Det korta svaret får bli både ja och nej. Det längre svaret blir långt och kommer att delas upp i flera inlägg. Hoppas att ni orkar läsa det och gärna kommenterar.
Äm-föremål är inte som en siffra på ett bankkonto eller ett aktiesaldo utan du kan hålla det i handen och betrakta det. Det är nästan som om saldosiffrorna på bankkontot blir som en leksaksiffra i ett internetspel. Om man har för avsikt att spara saldot till ålderdomen blir de ganska imaginära och definitivt inte personliga och kontrolleras kanske endast några gånger om året.
Det är givetvis skillnad om alla de samlade kontosaldona är så pass låga att det får bli ett val mellan falukorv eller löksoppa till söndagsmiddag. Att vissa tyvärr får leva under sådana omständigheter är givetvis fruktansvärt och beklagligt.
Nästan varje enskilt guldföremål som skrotades hade en för mig personlig historia. Som nämnts i tidigare inlägg, hade de ordenstecken som fanns i samlingen ett historiskt värde som vida! översteg guldvärdet. Vissa av dem till tilldelades enskilda personer som hade tjänstgjort i ett helt liv för att förtjäna dem. En av dem hade tjänstgjort som officer i utlandsbataljonen i Kongo, på Cypern och i Jugoslavien-kriget för att på sin ålders höst, några år innan pensionen, till slut få sitt ordenstecken
.
Med facit i hand hade det varit bättre att vissa ordenstecken hade skänkts till ett lokalt museum som utställningsobjekt tillsammans med en bifogad längre beskrivning om deras levnadsöden. Levnadsöden som i flera fall gett mig många timmars intressant läsning som oftast är offentliga på webben när det gäller extrema och mycket sällsynta ordenutdelanden. Flera av dem var mycket kända personer.
En annan aspekt som inte räknades in och heller inte förutsågs var att jag var mycket medveten om att en guldstack inte ingår i en samboseparation, vilket innebär att den kan användas till vad vissa kallar ett " Fuck off-kapital"
Läs gärna länken där Avanza förklarar begreppet: https://blogg.avanza.se/fuck-off-kapital-vad-ar-det-och-behovs-det/
Det ger en personlig inre trygghet och säkerhet. Ett lugn för själen att veta att man har kapital för en separation. T.ex. att vid otrohet eller andra händelser kunna separera när som helst och veta att stacken är en säkerhet för en trygg efterlevnad.
Detta har skett för mig vid ett tillfälle under tidigt 2000-tal och en del av stacken användes då för att trygga min framtid kort efter separationen. Det är i många fall ekonomiskt kostsamt att separera, vilket det var i mitt fall. Kändes ganska! bra att kunna köpa ut sambon från vårt gemensamma hem. Det hade hon själv inga som helt ekonomiska möjligheter till att göra, men kände avundsjukt till en mindre del av min stack och var klar över att en del av pengarna kom därifrån.
Vi utlandsköpet var plötsligt F O-kapitalet till ca 80% borta och marken gungade plötsligt under fötterna. Det var inte så att jag inte litar på min sambo eller att det var något som helst tal om en separation, men ändå. Hade inte på något endaste sätt räknat med den känslan överhuvudtaget.
Jadå, jag börjar inse att jag har blivit lite tjatig med alla mina många inlägg den senaste tiden på forumet. Hoppas på överseende och att ni åtminstone till viss del gillar läsningen.
Fortsättning följer...
Tack för ett ännu intressant inlägg!
Detta är också en intressant aspekt av det hela som jag inte har tänkt på, om man nu skulle sepereras med sin sambo och denne har kännedom om stacken, kan den göra anspråk på något? ;D
Citat från: zodiac skrivet lördag 19, Oktober 2024, 18:57:52
Tack för en ännu intressant inlägg!
Detta är också en intressant aspekt av det hela som jag inte har tänkt på, om man nu skulle sepereras med sin sambo och denne har kännedom om stacken, kan den göra anspråk på något? ;D
Tack för intressant fråga.
Kan äntligen svara med ett mycket kort inlägg:
Nej.
Samt att jag själv inte hade räknat med de känslomässiga konsekvenserna av avsaknaden av det "säkerhetskapitalet".
Citat från: zodiac skrivet fredag 18, Oktober 2024, 18:19:09
Jag är ganska nyfiken på vad en svensk 20kr guldmynt kostade på 80 och 90 talet :)
Jag har en del gamla myntkataloger. Här är en från 1974. Bör ha senare också, men de hittade jag inte för ögonblicket.
Citat från: RemusTh skrivet fredag 18, Oktober 2024, 22:05:25
Har dessutom förberett en historia som jag kommer att kalla "Ett oskar II 20-kronor guldmynt från 1800-talet berättar," men den historien blev avsevärt! mer komplicerad än jag insåg i förstone och skulle kunna bli hur lång som helst.
Den ser vi fram emot! :) :) :)
Citat från: august skrivet Söndag 20, Oktober 2024, 09:18:04
Citat från: zodiac skrivet fredag 18, Oktober 2024, 18:19:09
Jag är ganska nyfiken på vad en svensk 20kr guldmynt kostade på 80 och 90 talet :)
Jag har en del gamla myntkataloger. Här är en från 1974. Bör ha senare också, men de hittade jag inte för ögonblicket.
Ett bra historiskt dokument du har. Underbara samlarmynt med både stämpelglans och nästan alla av dem dessutom ocirkulerade.
Efter ditt inlägg blev det att leta lite i bokhyllan nu på förmiddagen och hittade en av böckerna som jag, men även de flesta samlare och mynthandlare använde sig av på mitten-slutet av 80-talet.
Den kända Myntboken av Archie Tonkin. Han utkom med en utgåva om året, men det var långt ifrån alla som köpte varje årgång.
Alla myntsamlare visste också att ingen betalade fullt katalogpris, utan man betalade i de lägre kvaliteterna högst ca 50-60 % av angivna priser, eller 80 % av guldpriset, vilket nu var högst, men blev ändå en fingervisning av värdet.
Ocirkulerade eller knappt cirkulerade mynt med stämpelglans kvar, betalades närmre listpriset, men det var bara samlare emellan det betalades så högt eller t.o.m. högre än det vid köp från mynthandlare.
Mynthandlarna betalade som mest ca 50-60 % av listpriset eller 70- 80% av guldvärdet om det var högre.
Jag gav ungefär 80% av guldvärdet och i sällsynta fall mer, men då var det nästan uteslutande i de två lägsta kvalitetskategorierna, 1+ och 1, men det fanns även en lägre som var 1?, men användes främst för silvermynt.
Edit: Det kan hända att minnet sviker mig och att tidigare angett pris är lite väl lågt, kanska någon eller några hundralappar högre, men minns mycket väl att jag aldrig betalade över 1000:/st under varken 80- eller 90-talet.
Lite fotografier och priser från den välbläddrade boken:
Tänkte avsluta inläggsserien med ett par inlägg till, där ekonomin kommer att beräknas samt de hysteriska kompensationsköpen under 2021-2023 och hur det gick med det.
Som nämnts tidigare såldes guldet till en finguldskurs på ca 540: - (51,5-52,5€) i oktober 2020, men efter skatt blev genomsnittspriset lite under 500: -/g
Då jag har en fantastisk sambo som mycket väl förstod min ångest efteråt, blev det mycket stora kompensationsköp och speciellt när guldpriset gick under 500: - under 2021 och ett tag var nere i 460-480:-/g.
Efter ett flertal annonser och inköp var vårt sparkapital nästan utraderat och vi (främst jag) utverkade, mot samtliga tidigare principer att öka belåningen på huset.
Då vi hade blivit klara över hur beskattningen fungerade köpte vi mest guldföremål som inte behöver kapitalvinstbeskattas (som guldtackor mm behöver göras) i en nästan förtvivlad och absurd hastighet. Att vanliga privatpersoner och myntsamlare innehar dessa mängder av guld är egentligen helt otroligt. Det räckte med att betala lite mer än de andra för att de skulle höra av sig. De flesta hade en mycket klar uppfattning om guldpriset.
Att som kompensation försöka inköpa/återskapa en massa guldföremål på några år är inte alls samma sak som att under 30 är gneta ihop en guldstack. Men guldstacken växte betydligt i snabb takt.
En samling av svenska 5, 10 och 20 kronor, samt ett antal Danska och Norska inköptes i ett enda parti av en äldre farbror som blivit kanske blivit nervös av nedgången.
Som en kort anekdot kan berättas att en kvinna hörde av sig på en annons 2023. Hennes man hade nyligen gått bort och hon vile sälja deras brölloppspresent från 1984 som var 20 st. 100g Boliden guldtackor prydligt lagda i två marinblå sidenfodral med certifikat (10 st. var fick dem). Trodde knappt mina ögon, men erbjöd henne 1,1 miljoner.
När jag upplyste henne om att hon måste kapitalvinstbeskatta försäljningen tyckte hon att det var helt orimligt och skulle fundera lite och höra av sig senare, men gjorde inte det. Kan nu i efterhand ordentligt ångra att jag nämnde beskattningen då det ju var hennes sak att sköta det och inte min sak att upplysa henne om det.
I vart fall var till slut mer än 70 % av den sålda guldstacken återinköpt i slutet av 2023, men tyvärr till ett högre genomsnittspris än vad den såldes för. Tror, men vet inte exakt, men möjligen ligger den på 550-600:-/g finguld på den nyköpta delen. Tyckte när guldpriset översteg 650-700:-/g att det var det dags att avsluta inköpen och försöka återställa sparkontona istället.
Det är klart att många av föremålen och då speciellt guldmynten var roliga att återanskaffa, men alls inte samma sak, då det blev mer opersonliga köp och under en helt annorlunda ekonomisk situation än tidigare.
Edit: Tog bort lite information som skulle kunna missuppfattas, samt att jag inte vill outa min äm-stack för mycket. Hoppas ni tycker det är OK.
Fortsättning följer...
Inte tänkt på det förut att man som privatperson kan annonsera i tidningen om att köpa guld.
Citat från: Philip skrivet Söndag 20, Oktober 2024, 21:38:15
Inte tänkt på det förut att man som privatperson kan annonsera i tidningen om att köpa guld.
"Gamlingarna", de som är runt 75-90 år, har ofta inte internet men många av dem är nedlusade av guld från 50-70-talet. Kraftiga Bismarck eller korridor halsband/armband som inte säljs i butik längre då dem kostar en förmögenhet. Ofta bröllopps- eller födelsadagspresenter med mycket! guld.
Som fattigpensionärer vill de förgylla tillvaron eller skämma bort barnbarnen.
Faktiskt väldigt effektivt att använda nästan forntida metoder och annonsera med radannonser i dagspressen.
I vart fall var det så för oss.
Citat från: RemusTh skrivet Söndag 20, Oktober 2024, 22:21:57
Citat från: Philip skrivet Söndag 20, Oktober 2024, 21:38:15
Inte tänkt på det förut att man som privatperson kan annonsera i tidningen om att köpa guld.
"Gamlingarna", de som är runt 75-90 år, har ofta inte internet men många av dem är nedlusade av guld från 50-70-talet. Kraftiga Bismarck eller korridor halsband/armband som inte säljs i butik längre då dem kostar en förmögenhet. Ofta bröllopps- eller födelsadagspresenter med mycket! guld.
Som fattigpensionärer vill de förgylla tillvaron eller skämma bort barnbarnen.
Faktiskt väldigt effektivt att använda nästan forntida metoder och annonsera med radannonser i dagspressen.
I vart fall var det så för oss.
Tyvärr tycker jag att annonseringar av den typen borde vara helt förbjudna.
Anledningen till detta är att med få undantag bedrivs av oseriösa individer,
som om tillfälle bjuds bedriver ocker och lurar dom som luras kan.
Nu har jag haft den äran att träffa Remus F2f och har ett mkt gott intryck av honom,
och tror att han i sitt värv gjort rätt för sig :)
Men det är en handel som tyvärr är fri utan regler eller restriktioner,
fri konkurrens och handel råder som sig bör.
Men det är en smutsig byk som drabbar många oskyldiga äldre människor,
för när Mammon spelar sin melodi på flöjten så kan den ärligaste falla till föga tyvärr
Så i den bästa av världar så skulle den typen av handel inte få förekomma,
då det är ett lotteri med 99% nitlotter
Jo det är något man får tänka på när man har att göra med äldre personer för även om de är klara i huvudet så kan de göra saker de sedan ångrar. Betala sämre än guldåterförsäljarna kommer jag då inte göra.
Citat från: sff123 skrivet Måndag 21, Oktober 2024, 01:46:34
Citat från: RemusTh skrivet Söndag 20, Oktober 2024, 22:21:57
Citat från: Philip skrivet Söndag 20, Oktober 2024, 21:38:15
Inte tänkt på det förut att man som privatperson kan annonsera i tidningen om att köpa guld.
"Gamlingarna", de som är runt 75-90 år, har ofta inte internet men många av dem är nedlusade av guld från 50-70-talet. Kraftiga Bismarck eller korridor halsband/armband som inte säljs i butik längre då dem kostar en förmögenhet. Ofta bröllopps- eller födelsadagspresenter med mycket! guld.
Som fattigpensionärer vill de förgylla tillvaron eller skämma bort barnbarnen.
Faktiskt väldigt effektivt att använda nästan forntida metoder och annonsera med radannonser i dagspressen.
I vart fall var det så för oss.
Tyvärr tycker jag att annonseringar av den typen borde vara helt förbjudna.
Anledningen till detta är att med få undantag bedrivs av oseriösa individer,
som om tillfälle bjuds bedriver ocker och lurar dom som luras kan.
Nu har jag haft den äran att träffa Remus F2f och har ett mkt gott intryck av honom,
och tror att han i sitt värv gjort rätt för sig :)
Men det är en handel som tyvärr är fri utan regler eller restriktioner,
fri konkurrens och handel råder som sig bör.
Men det är en smutsig byk som drabbar många oskyldiga äldre människor,
för när Mammon spelar sin melodi på flöjten så kan den ärligaste falla till föga tyvärr
Så i den bästa av världar så skulle den typen av handel inte få förekomma,
då det är ett lotteri med 99% nitlotter
Svaret blir kanske lite väl off-topic, men vill ändå svara dig ganska utförligt.
Förstår dina synpunkter och är helt medveten om dem, men annonsering i dagspressen har skett sedan urminnes tider. Det är klart att det kanske skulle behövas bättre kontroll så att ingen luras. Kanske speciellt när det gäller guld. Dock behövs ett tillstånd för handel med begagnat gods, samt spara godset i minst en månad så att polisen kan kontrollera om det är stöldgods.
Mycket av begagnathandeln skulle kanske snarare ha bättre lagstiftning, t.ex. ett lagstadgat minimibelopp i förhållande till världsmarnadspriset för ädelmetaller, men när det gäller ett totalförbud håller jag inte med dig.
Samtidigt, var skall gränsdragningen i så fall ske och för vilka varor? Även vid bilinköp/försäljningar är nog oärligheten än större. Privatpersoner/bilhandlare som säljer bilar som de vet finns fel på, eller köper upp och betalar alldeles för lite. Tror det är en hel del både privata och kommersiella bilsäljare som "råkat " glömma tala om något fel. Eller när dem köper, försöker hitta på fel som inte finns, som f.ö. ett större företag gjorde systematiskt och som numera gått i konkurs.
Samma oärlighet sker ibland vid husförsäljningar, men där finns det som tur är en tydlig lagstiftning och det är kanske det som skulle behövas.
Tror dessutom inte att det är så pass många äm-annonsörer som luras som du anger. Det sprider sig fort om någon är det. Vi var vid tillfället ibland tre-fyra olika som annonserade samtidigt och givetvis ringde dem till samtliga för att få bästa priset, även om jag ofta angav det i annonserna. Annonser om äm-inköp finns nära nog dagligen i samtliga dagstidningar i hela Sverige.
Med ett i förväg lovat guldpris och en våg med sig där säljaren tydligt kan se vikten skulle det vara svårt att luras. Har tvärtom i flera fall betalt över världsmarknadspriset, t.ex. vid myntinköpet. Vid flera tillfällen var dessutom barn/barnbarn närvarande vid affärerna.
De vanligaste professionella bedragarna tror jag bl.a. är dem som annonserar att dem finns på ett hotell och köper upp. Anger höga priser, men betalar mindre. De behöver inte stanna kvar och ta ansvar, då dem dagen efter finns på ett nytt hotell i en annan stad.
Tidigare i år var det ett företag från Helsingborg som reste runt I hela södra Sverige och köpte in guld på det sättet och lovade att överföra betalningen senare, men gjorde aldrig det. Bedrägeriet visade sig vara på flera miljoner kronor. De hade i maj 2024 fått 104 bedrägerianmälningar mot sig. Troligen ännu fler idag. En enda kund lurades på över 100 000: - Sådant blir man inte glad över att läsa. Det smutsar ned hela handeln med begagnat guld.
Hade jag ens försökt lura någon, hade garanterat min nattsömn blivit mycket dålig samt kunnat att för all framtid helt förstöra min yrkesverksamhet. Är dessutom relativt välkänd i länet.
Bl.a. du, men flera andra medlemmar vet ju vad jag arbetar med och därför är det mycket noga att skilja på privata och företagsmässiga affärer, samt att vara ärlig för att ha en chans att överleva.
Allt guldet köptes dessutom inte in av privatpersoner utan även genom företag i äm-branschen.
Tog kanske lite illa vid mig mig märker jag nu, men vet att det inte är personligt menat från din sida utan mer en principiell diskussion där du tar upp många bra synpunkter.
Citat från: RemusTh skrivet Måndag 21, Oktober 2024, 14:34:22
Citat från: sff123 skrivet Måndag 21, Oktober 2024, 01:46:34
Citat från: RemusTh skrivet Söndag 20, Oktober 2024, 22:21:57
Citat från: Philip skrivet Söndag 20, Oktober 2024, 21:38:15
Inte tänkt på det förut att man som privatperson kan annonsera i tidningen om att köpa guld.
"Gamlingarna", de som är runt 75-90 år, har ofta inte internet men många av dem är nedlusade av guld från 50-70-talet. Kraftiga Bismarck eller korridor halsband/armband som inte säljs i butik längre då dem kostar en förmögenhet. Ofta bröllopps- eller födelsadagspresenter med mycket! guld.
Som fattigpensionärer vill de förgylla tillvaron eller skämma bort barnbarnen.
Faktiskt väldigt effektivt att använda nästan forntida metoder och annonsera med radannonser i dagspressen.
I vart fall var det så för oss.
Tyvärr tycker jag att annonseringar av den typen borde vara helt förbjudna.
Anledningen till detta är att med få undantag bedrivs av oseriösa individer,
som om tillfälle bjuds bedriver ocker och lurar dom som luras kan.
Nu har jag haft den äran att träffa Remus F2f och har ett mkt gott intryck av honom,
och tror att han i sitt värv gjort rätt för sig :)
Men det är en handel som tyvärr är fri utan regler eller restriktioner,
fri konkurrens och handel råder som sig bör.
Men det är en smutsig byk som drabbar många oskyldiga äldre människor,
för när Mammon spelar sin melodi på flöjten så kan den ärligaste falla till föga tyvärr
Så i den bästa av världar så skulle den typen av handel inte få förekomma,
då det är ett lotteri med 99% nitlotter
Svaret blir kanske lite väl off-topic, men vill ändå svara dig ganska utförligt.
Förstår dina synpunkter och är helt medveten om dem, men annonsering i dagspressen har skett sedan urminnes tider. Det är klart att det kanske skulle behövas bättre kontroll så att ingen luras. Kanske speciellt när det gäller guld. Dock behövs ett tillstånd för handel med begagnat gods, samt spara godset i minst en månad så att polisen kan kontrollera om det är stöldgods.
Mycket av begagnathandeln skulle kanske snarare ha bättre lagstiftning, t.ex. ett lagstadgat minimibelopp i förhållande till världsmarnadspriset för ädelmetaller, men när det gäller ett totalförbud håller jag inte med dig.
Samtidigt, var skall gränsdragningen i så fall ske och för vilka varor? Även vid bilinköp/försäljningar är nog oärligheten än större. Privatpersoner/bilhandlare som säljer bilar som de vet finns fel på, eller köper upp och betalar alldeles för lite. Tror det är en hel del både privata och kommersiella bilsäljare som "råkat " glömma tala om något fel. Eller när dem köper, försöker hitta på fel som inte finns, som f.ö. ett större företag gjorde systematiskt och som numera gått i konkurs.
Samma oärlighet sker ibland vid husförsäljningar, men där finns det som tur är en tydlig lagstiftning och det är kanske det som skulle behövas.
Tror dessutom inte att det är så pass många äm-annonsörer som luras som du anger. Det sprider sig fort om någon är det. Vi var vid tillfället ibland tre-fyra olika som annonserade samtidigt och givetvis ringde dem till samtliga för att få bästa priset, även om jag ofta angav det i annonserna. Annonser om äm-inköp finns nära nog dagligen i samtliga dagstidningar i hela Sverige.
Med ett i förväg lovat guldpris och en våg med sig där säljaren tydligt kan se vikten skulle det vara svårt att luras. Har tvärtom i flera fall betalt över världsmarknadspriset, t.ex. vid myntinköpet. Vid flera tillfällen var dessutom barn/barnbarn närvarande vid affärerna.
De vanligaste professionella bedragarna tror jag bl.a. är dem som annonserar att dem finns på ett hotell och köper upp. Anger höga priser, men betalar mindre. De behöver inte stanna kvar och ta ansvar, då dem dagen efter finns på ett nytt hotell i en annan stad.
Tidigare i år var det ett företag från Helsingborg som reste runt I hela södra Sverige och köpte in guld på det sättet och lovade att överföra betalningen senare, men gjorde aldrig det. Bedrägeriet visade sig vara på flera miljoner kronor. De hade i maj 2024 fått 104 bedrägerianmälningar mot sig. Troligen ännu fler idag. En enda kund lurades på över 100 000: - Sådant blir man inte glad över att läsa. Det smutsar ned hela handeln med begagnat guld.
Hade jag ens försökt lura någon, hade garanterat min nattsömn blivit mycket dålig samt kunnat att för all framtid helt förstöra min yrkesverksamhet. Är dessutom relativt välkänd i länet.
Bl.a. du, men flera andra medlemmar vet ju vad jag arbetar med och därför är det mycket noga att skilja på privata och företagsmässiga affärer, samt att vara ärlig för att ha en chans att överleva.
Allt guldet köptes dessutom inte in av privatpersoner utan även genom företag i äm-branschen.
Tog kanske lite illa vid mig mig märker jag nu, men vet att det inte är personligt menat från din sida utan mer en principiell diskussion där du tar upp många bra synpunkter.
Mycket riktigt var det en principiell diskussion vilket tydligt framgick.
Guld, Mynt, Ädelmetall branscherna är ett område där det finns fler rötägg än det motsatta tyvärr.
En guldsmed eller mynthandlare måste ha marginaler då inte obetydliga omkostnader finns,
i form av affärslokaler löner och givetvis beskattningar i olika former etc etc.
Jag har väl stött båda representanterna under min numera ganska långa tid av stacking.
Och att hitta en ärlig uppköpare är betydligt svårare än det motsatta
Du tog upp en rad goda exempel på avarter i ditt genmäle.
Och att det skulle finnas någon lösning på problemet har jag svårt att se.
Så länge det finns möjligheter att bedriva den typen av bedrägerier som tyvärr vuxit,
lavinartat på senare år och då ffa riktar in sig på okunskap och godtrogna offer.
Så om det gick att reglera den avarten så vore det bra men så är inte fallet.
Mången handlare och uppköpare och prominenta samlare har gjort mig besviken.
inte personligen för man kan inte behandla den som har kunskap illa alltså en minoritet av affärsunderlaget.
Och tyvärr finns ingen konsumentvägledning här inte för den skulle göra så stor nytta,
då dessa individer byter skepnad så fort dom drar svarte petter.
Sen kan man i fullt dagsljus göra reklam för sina tjänster via media och propagera för sina skitbrev flåt Guldbrev ska det vara.
Men det ska framhållas att jag åsyftar ett specifikt företag som gärna köper reklamtid på TV4 b.la.
Men det finns ett flertal företag som erbjuder samma tjänster med det mesta av hedern i behåll,
t.ex Guldcentralen, Tavex och några mindre aktörer på marknaden
Om jag är för ett förbud för privatpersoner som annonserar i olika forum utan kreditering eller tillstånd.
givetvis men det är en utopi.
I den bästa av världar skulle väl det trummas lika mycket för att få ut information till allmänheten,
gällande värde på guld silver och andra material med höga ekonomiska värden men för detta finns tyvärr inget intresse.
Det är skillnad på en rättvis affär för båda parter utifrån deras förutsättningar och rent bedrägliga beteenden.
Om många guldsmeder, uppköpare , samlare etc sysslar med detta så är svaret självklart JA!
Jag antar att detta inte är någon chockerande nyhet för någon så ser det tyvärr ut,
så länge möjligheterna finns så kommer dom nyttjas även i dom fina salongerna.
Jag skulle inte ha yttrat mig om jag inte hade stött mycket av båda varianterna
Slutligen ett inlägg för att försöka svara på frågorna som ställts både av andra här och själv funderat över:
Var det värt det, ekonomiskt och känslomässigt sett?
Ekonomiskt har det uppenbart varit en ganska dålig affär. Hade guldet sparats och sålts idag istället, hade vi fått minst 80 % mer, om man räknar med ett guldpris efter skatt på 500: - och att guldpriset idag är över 900. I och för sig hade samtidigt skatten blivit högre då.
Kompensationsköpen på ca 70 % med medelpris 550–600/g täcker dock upp en del upp den "förlusten" till ca 50 %, så förlusten när det gäller guldet kan kanske totalt sett uppskattas till 40–45%.
Någon som är bättre än mig på matematik får gärna rätta om det är felberäknat. Skulle uppskattas i så fall.
Sedan pandemin och när vi köpte boendet 2020, har fastighetspriserna i landet ökat med ca 20–35%. Det har skett en mycket! kraftig uppgång, där främst lite mer än 10 städer och tre regioner utmärker sig, varav vår finns i en av dem städerna och regionerna.
Skulle tro att den ekonomiska "förlusten", när man även räknar in den värdeökningen ändå har varit ca 20–25%. Men om vi skulle sälja boendet idag skall reavinst och försäljningskostnader betalas, så den totala förlusten skulle i så fall snarare uppgå till 30 %. Kanske mer.
Det kostar också att ha bostaden. Ca 25 000/år när vi använder den 16 veckor om året. Fastighetsskatt, både lokal och statlig, hjälp med deklarationer, sopor, vatten, el mm är bara en del av alla kostnader, men som ju är en nödvändighet. Kostnaden blir ändå betydligt lägre än om man hyr något, så den är inget som kan "ångras" och gör heller inte det. Tvärtom. Vi har våra egna sänglinnen mm och sommarkläder prydligt strukna och upphängda i garderoben som väntar på oss samt att vi reser ned med ett litet och gratis handbagage som dessutom drar ned på flygkostnaderna.
Avsaknaden av bl.a. mina älskade ordenstecken och vissa mynt och smycken finns fortfarande kvar, men uppvägs till stor del av glädjen min sambo känner över köpet. Hon menar att det är det bästa hon någonsin varit med om och njuter väldigt mycket av att vara där.
Samtidigt har vi fått många nya vänner och i närheten har vi bl.a. lärt känna 6 andra svenska familjer som vi umgås med både där nere och i några fall även här hemma.
Vi är med i flera Facebook-grupper och vi som äger boende där nere träffas ibland på restauranger och pubar för att umgås och prata om bl.a. det hemska svenska vädret.
Det kan låta som en önskedröm, men det är inte roligt att vara där nere utan sambon, som både hon och jag får vara när semestrarna inte stämmer överens. Det känns lite fel att redan nu längta till pensioneringen för att kunna använda boendet mer samt att kunna vara tillsammans, men så är det numera. Tyvärr. Att goda vänner ibland följt med är visserligen en tröst och mycket trevligt.
Kanske skulle det vara bättre att ha väntat lite och köpt närmre pensioneringen? Nu med facit i hand hade det dessutom uppenbart blivit en bättre affär om man hade väntat, men då hade det kanske aldrig blivit av.
Dessutom, att låna till ett boende utomlands genom lokala banker är ofta inte möjligt efter 55-60-års åldern, vilket många potentiella nordiska utlandsköpare bittert fått erfara, då sydeuropeiska banker kräver att den totala lånesumman skall återbetalas inom 20 och i undantagsfall 30 år eller i vart fall innan man fyller 65-70. Då blir det för många en orimligt hög amoreteringsplan.
Att få svenska lån för detsamma är också i stor sett omöjligt, då en utlandsfastighet enligt utsökningsbalken inte kan vara en säkerhet för lån i Sverige, men vet att ett fåtal banker ändå undantagsvis kan acceptera det. Alternativen är då att belåna en svensk fastighet om det finns övervärde eller att sälja t.ex. en äm-stack eller annat för att klara finansieringen.
Något som jag kanske främst vill lämna vidare till andra äm-stackers är att inte stressa med försäljningen och vara noga med att spara föremål som betyder något personligen, vad det än må vara. Den extrema stressen och tidspressen vi hade, gjorde uppenbart att det blev en hel del fel.
Avslutningsvis kan jag själv anse att det är väl 50/50 om jag skulle göra om det. För min sambo är det snarare 99/1 då hon är en soldyrkare av rang, vilket jag däremot inte är, men hennes glädje smittar av sig.
Lycka till med eventuella utlandsköp eller annat finansierat med äm-stacken och ställ gärna frågor och ge kommentarer.
Skulle uppskattas!
Det kan hända att jag editerar vissa inlägg genom att stryka vissa avsnitt, som jag f.ö redan gjort i ett fall för att inte "outa" mig för mycket.
Samtidigt kan det kanske av många anses vara en lite väl personlig historia för detta forumet som ju främst är menat att handa om ädelmetaller.
Citat från: sff123 skrivet Måndag 21, Oktober 2024, 17:26:56
Sen kan man i fullt dagsljus göra reklam för sina tjänster via media och propagera för sina skitbrev flåt Guldbrev ska det vara.
Men det ska framhållas att jag åsyftar ett specifikt företag som gärna köper reklamtid på TV4 b.la.
Det specifika företaget du nämner skulle kunna ha gjort och fortsätter utan betäkligheter med något som skulle kunna vara ett av de största och offentliga äm-bedrägerierna i modern tid.
Fick information om att de unden en enskild månad 2023 fick mer än 300 anmälningar till ARN.
Sådana extrema avarter till "företag" borde kriminaliseras och förbjudas och där är vi helt eniga.
Dina andra negativa erfarenheter av guldköpare kan jag endast beklaga, men kutymen i den etablerade ädelmetallbranschen (butiker, uppköpare m.fl.) är att generellt sett ge ca 80% av världsmarknadspriset, vilket varker du eller jag m.fl. medlemar här skulle acceptera.
Det är därför jag är en av dem som verkligen uppskattar och dessutom har sponsrat forumet, för att vi här skall kunna göra ärliga och öppna äm-affärer på ett seriöst sätt.
Det är helt enkelt viktigt att forumet fortlever!
Citat från: RemusTh skrivet Måndag 21, Oktober 2024, 22:06:08
Citat från: sff123 skrivet Måndag 21, Oktober 2024, 17:26:56
Sen kan man i fullt dagsljus göra reklam för sina tjänster via media och propagera för sina skitbrev flåt Guldbrev ska det vara.
Men det ska framhållas att jag åsyftar ett specifikt företag som gärna köper reklamtid på TV4 b.la.
Det specifika företaget du nämner skulle kunna ha gjort och fortsätter utan betäkligheter med något som skulle kunna vara ett av de största och offentliga äm-bedrägerierna i modern tid.
Fick information om att de unden en enskild månad 2023 fick mer än 300 anmälningar till ARN.
Sådana extrema avarter till "företag" borde kriminaliseras och förbjudas och där är vi helt eniga.
Dina andra negativa erfarenheter av guldköpare kan jag endast beklaga, men kutymen i den etablerade ädelmetallbranschen (butiker, uppköpare m.fl.) är att generellt sett ge ca 80% av världsmarknadspriset, vilket varker du eller jag m.fl. medlemar här skulle acceptera.
Det är därför jag är en av dem som verkligen uppskattar och dessutom har sponsrat forumet, för att vi här skall kunna göra ärliga och öppna äm-affärer på ett seriöst sätt.
Det är helt enkelt viktigt att forumet fortlever!
Jag vet hur den legitima biten fungerar när det gäller uppköp av näringsidkare,
och som du nämner är ca 80% gängse taxa och en rimlig nivå mtp dom omkostnader som dito har.
Så där är vi helt eniga ovanstående är seriös handel för kund och uppköpare.
Nu fungerar inte hela branschen så som vore önskvärt då jag har erfarenheter av båda sidor av myntet,
inte så att jag själv blivit drabbad men hjälpt till några ggr när den typen av situationer uppstått.
Mao det finns ärliga renhåriga handlare som är konsekventa i sitt agerande sen finns fler kategorier,.
dom som är semiseriösa utefter omständigheterna och dom som är oseriösa i den mån som går.
Så du läste kanske mitt inlägg lite fel eller så var jag otydlig.
Så stor credd för ditt engagemang för ÄF
Och stor credd till Johan som jag förstår har varit en starkt drivande kraft till att vi får åtnjuta,
Sveriges bästa Ädelmetallforum :)
Sist men inte minst alla inblandade ska ha en stor eloge och många har även bidragit med att,
stötta och sponsra ekonomiskt
Jag har haft ett givande samtal med Mr Libertad och väntar på återkoppling där,
det verkar som det återstår några detaljer att lösa innan allt är klart.
Men den feedback jag fått verkar positiv och allt detta har jag vidarebefordrat till Johan B
I samband med att jag skrev epilogen, kontrollerades både upparbetningen och kostnaderna för den för att kunna göra en ekonomisk beräkning. Upparbetningen skulle vara gratis för guld och silverinnehållet, men hittade ändå en kostnad på 60€ som jag inte förstod.
Efter telefonkontakt med dem idag fick jag information om att beställningen som gjordes varit upparbetningsanalyser på även Platina och Palladium som jag ovetandes kryssat i på blanketterna och det var den kostnaden som avsågs.
Trodde, ända tills idag att både allt silver och guld var sålt och att inget fanns kvar, men efter att de mejlat inloggningsuppgifter konstaterades att jag ovetandes i fyra år har haft kvar ädelmetaller på kontot, vilket visade sig vara en positiv överraskning på ca 5000: -
En liten, men dock ändå tröst efter den ganska stora ekonomiska förlusten som gjordes.
Därmed är högst troligt inläggserien avslutad, men svarar gärna på frågor och kommentarer.