Frågan enligt ämnet. Hur många (få?) är det som sysslar med detta i Sverige, egentligen? Jag har absolut ingen aning, men med tanke på hur lönsamt det verkar vara att driva "vi-köper-ditt-guld"-företag så måste det ju vara enorma mängder människor som tycker att papperslappar är bättre?
Nån som har ens en gissning?
Jag gissar på mindre än 10 000 personer. Ca 1 promille alltså. Guldköparföretagen köper ju upp det "gamla" guldet som generationerna innan oss har köpt. Alltså minskar troligtvis guldmängden hemma hos Svensson.
Jag kan bara tala för mig själv och min bekantskapskrets. Bland de vänner jag känt längst är det bara en person som jag vet har köpt guld (mindre mängd kan tilläggas), och han gjorde det efter inspiration från mig. Känner numera några fler bl a tack vare forumet. Totalt sett är det alltså inte särskilt många jag känner till, men å andra sidan kanske det finns några doldisar som håller det hemligt...
Jag tror maggans gissning ligger ganska nära verkligheten.
Jag! *räcker upp handen*
Allvarligt, man kan ju tänka på hur stor andel av alla som samlar PM som skulle bli medlemmar på det här forat? Ett snabbt överslag: De flesta som börjat samla seriöst senaste åren söker rimligen info på nätet och hittar då säkerligen hit (så var det för mig och jag ser inte att det skulle vara annorlunda för andra), och låt oss gissa att bara lågt räknat tiondelen blir medlemmar? Och sedan att de som börjat samla senaste åren är bara tiondelen av de som redan samlade (vilket jag tror återigen är lågt räknat eftersom det rimligen måste föreligga en korrelation mellan PM-pris och intresse för fysiskt PM, låt vara med viss fördröjning).
Då skulle medlemsantalet här (ca 500?) representera 500x10x10 = 50.000 personer, dvs en halv procent av befolkningen, högt räknat.
De som är riktiga storinvesterare bryr sig knappast om ÄF, men de är väl å andra sidan ganska få. Sen finns förstås förutom smycken av alla slag några jubileumsmynt och kanske litet gamla cirkulerade silverhaltiga mynt liggande i ganska många hushåll runt landet.
Sammantaget skulle jag alltså i likhet med övriga gissa att högst ett par promille av befolkningen aktivt samlar/investerar PM. Men samtidigt att den största mängden privatägt silver och guld återfinns dels hos riktigt rika knösar, dels hos ordinära medborgare som inte medvetet värdesäkrar eller investerar.
Av dessa 10.000 så har endast 550 hittat hit, och av de 550 är det inte alla som i realiteten har investerat. För enkelhetens skull anta att Ädelmetatallforum når 5% av alla svenska ädelmetallinvesterare. Ganska lite?
Jag känner ingen i min bekantskapskrets som investerar i ädelmetall. Ett ytterst fåtal som har en myntsamling, samtliga har fått dessa genom arv.
Min gissning blir under 5000, åtminstone om "investerar" innebär att mer än en försumbar del av förmögenheten utgörs av ädelmetall.
Jag känner två som seriöst investerar, givetvis var det en av dom som puttade in mig i PM:andet. Däremot vet inga av mina kompisar om mitt fysiska-investerande, mina pappers-PM-äventyr känner de flesta nog till. Det talar för att det skulle finnas fler än man tror, då folk generellt inte vill "avslöja sig". Vem vet vi kanske är grannar alla på forumet?
Jag känner personligen inte en kotte som ens är intresserad av att investera i PM, därav min fråga.
Känner inte heller någon, men har vid något tillfälle vid någon middag hört andra prata om att investera i silver och guld som inflationsskydd.
Vet dock inte om det blev av eller bara var snack.
Å andra sidan så är det bara min sambo som vet om att jag äger guld/silver
Jag har bara lyckats öppna ögonen på en person, och han har precis gjort sitt första inköp.
Jag känner bara en person som också investerat i PM. Men själv håller jag ju tyst om mitt eget innehav och gör alla så är det ju svårt att ha en relevant uppfattning.
Det handlar ju till viss del vilken värdering man lägger i "investerar". Min styvfar köpte jubileumsmynt när jag var liten och var mycket noga med att vi inte fick öppna askarna och röra vid mynten. Men han var knappast en investerare. Dessutom dog intresset ut och han gjorde sig av med mynten.
I min vänkrets vet de flesta att jag är intresserad av ädelmetaller, men det är nog bara min närmaste familj som vet i vilken utsträckning. Däremot har jag minst tre vänner som också investerar i ädelmetaller (då menar jag mer än 20.000 kr i fysisk metall). Det som vi tillsammans medvetandegjort för de runt omkring oss är att ingen av oss förvarar metaller hemma. Det är ju ingen som vill ha påhälsning, allra minst när man de facto inte kan presentera det som rånarna/utpressarna vill åt.
Min uppfattning är att det är en försvinnande liten del av den svenska befolkningen som har någon substantiell investering i ädelmetaller. Jag tror inte det är 50.000 personer, kanske 10.000, troligen färre. Men om vi pratar andelen som har någonting, en en-gramstacka, några silverdollar, ett historiskt guldmynt - då är vi nog snarare på 200.000 eller fler.
Jag köpte för en tid sedan åtta franska Marianne och tuppen av en guldsmed, som berättade att damen som sålt dem till honom hade haft inbrott. Tjuvarna hade tagit smycken och kontanter, men lämnat kvar dessa guldmynt. Så hon kom mest in för att få dem värderade eftersom tjuvarna ratat dem. Hon sålde direkt när hon fick veta vad de var värda.
Om man tar Sterling silver i form av bestik, kannor och fat med i beräkningen så måste det bli massor som investerar i silver.
Citat från: Destecado skrivet lördag 19, Januari 2013, 06:43:59
Om man tar Sterling silver i form av bestik, kannor och fat med i beräkningen så måste det bli massor som investerar i silver.
Nu kan nog inte bestick direkt räknas som investering... (Visst kan det säljas som silverskrot men inte till fullvärde...)
Men det är nog inte så många som man kanske skulle kunna tro... Mycket av det fina matsilvret är nysilver eller annan oäkta metall... (Kolla själv bland släktens inventarier...)
/H
Jag brukar roa mig med att surfa runt på hemsidor för olika pantbanker och det finn en del sterlingsilver att köpa, jag tänkte försöka hitta lite silversaker för investering. Min tanke är att ha det som investerings silver. Det borde vara samma funktion på det silvret som en 100 grams tacka. Sen kanske man får tag på något med numesmatiskt värde på.
Citat från: Destecado skrivet lördag 19, Januari 2013, 11:31:33
Jag brukar roa mig med att surfa runt på hemsidor för olika pantbanker och det finn en del sterlingsilver att köpa, jag tänkte försöka hitta lite silversaker för investering. Min tanke är att ha det som investerings silver. Det borde vara samma funktion på det silvret som en 100 grams tacka. Sen kanske man får tag på något med numesmatiskt värde på.
Silver som silver är ok för det långa perspektivet. Det har dock
inte samma funktion.
Om man dock ska sälja snabbt är förädlade silvertackor något helt annat än silverskrot exempelvis vid en silver-mani.
T ex läste jag en beskrivning om silverpristoppen 1980. Med det höga priset som var då på silver så sålde massor av privatpersoner sina silverbestick mm. De fick in så mycket att de inte hade affineringskapacitet att rena silvret att de fick högvis på lager som de inte skulle kunna beta av på flera år. Då gjorde handlarna så att de bara gav skambud på skrotsilvret för att de inte skulle kunna affinera det och sälja vidare på flera år.
Och då dessutom(ett par år senare) så hade priset redan kraschat...
Mitt tips. Silverskrot är ett bra komplement till en riktig silverinvestering. Och kan man affinerna/rena silvret ska man göra det innan en panik... (Eller vänta till silvret blivit en bristvara eller marknaden stabiliserats i framtiden...)
/mega_n
Jag instämmer med mega_n angående detta. Ädelmetall i annan form än rena mynt och tackor är inte att betrakta som en investering, åtminstone inte i själva metallen. Isåfall skulle man få räkna in varenda människa som har silverbestick eller guldsmycken som "investerare", trots att dessa bara kommer få skrotvärdet den dagen de säljer sina saker. Men visst är det många i vårt avlånga land som innehar ädelmetaller i någon form. De som däremot gjort ett aktivt val att införskaffa investeringsmynt eller tackor som sparform bör dock vara väldigt få i jämförelse.