http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/lonen-tar-slut-i-forvag-for-var-fjarde_7446900.svd (http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/lonen-tar-slut-i-forvag-for-var-fjarde_7446900.svd)
"Nära var fjärde svensk, 23 procent, har använt upp hela sin månadslön innan nästa lön betalas ut. Det visar en ny Gallup-undersökning som gjorts på uppdrag av Nordea."
Lägg där till att svensken är överbelånad så det sjunger om det.
http://www.svd.se/naringsliv/wolfs-krav-pa-amortering-far-stod_7404482.svd (http://www.svd.se/naringsliv/wolfs-krav-pa-amortering-far-stod_7404482.svd)
"Enligt den statliga Bostadskreditnämndens beräkningar tar det i dag 125 år för ett genomsnittligt svenskt hushåll att betala tillbaka sitt bostadslån. För villaägare ligger samma siffra på 71 år".
Detta är alltså genomsnittssiffror. I dessa skall räknas in att det finns en 40-talistgeneration med relativt låg belåning. Då förstår man hur hopplöst överblånade en annan del, en inte obetydlig del av låntagarna verkligen är.
Helt sanslöst.
En nedgång i konjunkturen nu och fler blir arbetslösa, då kommer fastighetspriserna att sjunka till mer realistiska värden.
Det ser jag fram emot som snart skall köpa hästgård med tjejen :)
De har vett att begära höga summor idag men många har också legat ute till försäljning på Hemnet i +300 dagar!
Många lever säkert på luft och vatten de sista dagarna innan lön och det är lite synd om dem som inte har ett val men dem som gör av med pengar bara för att dem har pengar kvar på kontot får skylla sig själva!
Själv får jag frågan av en 32årig kille nästan varje månad: Tror du att du kan betala ut lönerna några dagar tidigare denna månad?
Cornucopia hävdar att hästgårdarna är den största fastighetsbubblan av alla vi har just nu, efter att ha läst hans resonemang är det svårt att säga emot IMHO. Betyder ju inte att man inte kan köpa en, men läs på ordentligt och tänk efter både en och två ggr innan.
Citat från: Morgan skrivet Söndag 26, Augusti 2012, 23:41:30
Det ser jag fram emot som snart skall köpa hästgård med tjejen :)
De har vett att begära höga summor idag men många har också legat ute till försäljning på Hemnet i +300 dagar!
Fast om du skall köpa snart, är det frågan om du gör något större klipp. Priserna har förvisso börjat falla men hittills bara fallit några få procent från den absoluta toppen om man skall tro statistiken. Många säljare biter sig kvar in i det längsta. Det finns vad man skulle kunna kalla en inbyggd tröghet i fallande priser. Botten (om man skall försöka pricka den) ligger troligen längre fram i framtiden.
Även om jag själv är obelånad, likvid, troligen dessutom kunna tjäna pengar på att spekulativt kunna fyndköpa div tillgångar av desperata säljare. Därför personligen förmodligen inte skulle drabbas direkt negativt av en imploderad bostadsbubbla. Trots det har jag svårt att glädjas åt ämnet.
Visst finns det någon slags darwinistisk rättvisa att verkligheten till slut kommer ikapp överkonsumerande individer. Samtidigt drabbar det också medlemmar i deras familjer som inte gjort sig förtjänta av problemen, barn och andra.
Min gissning är att det finns en relativt stor grupp hopplöst överbelånade. D.v.s. en skapligt stor grupp som omöjligen under sin livstid skulle kunna amortera bort sina lån. Allt talar ju för det om man skall tro Bostadskreditnämndens statistik.
Det är också denna grupp som kommer skapa fallet prisfallet som kommer drabba alla på fastighetsmarknaden till slut. De som idag har höga lån. De som antingen lånat utan större andel eget kapital i insats, alternativ individer som konsumerat genom att använda pengar från sitt låneutrymme.
Det är när bankerna drar åt snaran för denna grupp. När arbetsmarknaden samtidigt blir allt hårdare. När dessa med tidigare högbelånade fastigheter genom fallande priser. När de istället gått över från att vara högbelånade till att i förhållande till marknadsvärdet istället blivit hopplöst överbelånade. Det är när detta scenario inträffar och bankernas hårdare amorteringskrav pressar priserna och många objekt då tvingas ut på marknaden. Detta på en marknad där allt färre köpare då syns till.
Då är bubblan ett smärtsamt faktum för flertalet.
Att snart köpa för oss innebär troligtvis någon gång under sommar/höst/vinter 2013.
Tjejen måste hitta nytt jobb först så hon kan flytta så hon slipper lägga all fritid och lön på att pendla.
Ett par vänner har köpt gård under året och det var rätt lätt att pruta för dem iaf!
Dem kom ner på ca 10% över taxeringsvärdet vilket jag tyckte var helt okej.
Vi får väl se vart prislappen hamnar när vi väl hittar något som passar oss och våra behov, ska ju inte köpa bara för att vi ska köpa så fort som möjligt!
Citat från: SoulCrew skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 01:10:49
Cornucopia hävdar att hästgårdarna är den största fastighetsbubblan av alla vi har just nu, efter att ha läst hans resonemang är det svårt att säga emot IMHO. Betyder ju inte att man inte kan köpa en, men läs på ordentligt och tänk efter både en och två ggr innan.
Blev så exalterad av att hans skriverier om ovan nämnda extrema bubbla och otroligt samtida exemplifierande fenomen av den verkligen yttersta yttringen av bostadslånefesten att jag skrev om detta för ett antal månader sedan. Titeln jag valde då är just "Fenomenet Hästgård" och det är i det närmaste en sammanfattning eller återgivning i stora delar av det samtida fenomen skapat av den svenska bostadsbubblan som Cornucopia beskriver.
Fenomenet Hästgård
En grupp av människor eller en subkultur om man så vill som finns i Sverige är hästkulturen. Inte nog med att det är bland den absolut dyraste hobby man överhuvudtaget kan utföra, så är det också en av de hobbyer som är omåttligt populär. Visst rimmar detta illa med varandra men faktiskt är det så att i Sverige är hästsport ytterst vanligt även bland medelklassen. Detta kräver då självklart finansiering på något sätt, och de kostnader som det gäller är långt utöver vad ett medelhushåll klarar av att finansiera. Därför är det naturliga för alla hästintresserade att man finansierar sitt intresse via billiga krediter - lån helt enkelt. Lån där man endast kollar på månadskostnaden, vilket är helt naturligt att det blivit så i ett land som helt fokuserar på månadskostnaden och där amortering är något avlägset med amorteringstider upplagda på vanligtvis 100 år, man amorterar helt enkelt ingenting och månadskostnaden är det enda intressanta för gemene hästintresserade person.
Då ska vi kolla lite på kostnaderna: För det första måste man ha en häst vilket lite enkelt räknat kan man säga att det rör sig om c.a 50 000SEK, sedan några år tillbaka är det även så att det är förbjudet att endast ha en häst, då det är djurplågeri för den stackars hästen att bo helt ensam alltså har vi en grundkostnad på minst 50 000SEKx2 med underhåll och allt som tillkommer såsom trailer osv blir det snabbt uppenbart att vi pratar om ganska betydliga krediter för att underhålla denna hobby. Visst kan du även ha din häst ståendes i en box bland andra hästar, men dom flesta drömmer dock om att ha sin egen "hästgård".
Gårdar är dock tvärtemot krediter ingenting som bara hoppar upp ur marken av sig självt, utan det finns ett begränsat utbud vilket inte går speciellt bra ihop med den enorma efterfrågan från häst-entusiasterna med en fet plånbok av billiga krediter.
Vad som har hänt är att driftiga personer om man så vill har sett tillfället i denna situation och således köpt upp större välfungerande gårdar och jordbruk och styckat av dessa till mindre närmast jordplättar vilka man sedan kallar för "hästgård" Tänk dig till exempel ett landareal på 50 hektar vilket inte är särskilt stort, men nog för att vara en välfungerande mindre gård eller jordbruk. Där delar man sedan upp marken i flera mindre delar vilket kan vara allt ifrån så lite som 2 till runt 4 hektar. Detta kallar man sedan för "Hästgård" även om det knappt är mer än en liten tomt i realiteten. Dock säljs dessa "hästgårdar" som aldrig förr, och med det ändå något begränsade utbudet och den massiva efterfrågan sker således det oundvikliga -"Hästgårdsbubblan" bildas.
Det som är ännu mer sensationellt som ska läggas till ekvationen av detta fenomen som ännu inte spelats ut är att det i ny lagstiftning kommer att bli olagligt att bedriva djurverksamhet på mindre än 4 hektar då detta enligt ny lag inte är en gård utan tomt och därmed blir gårdsverksamhet förbjuden.
För att återknyta till ämnet: jag känner igen detta med att många är helt panka innan nästa löning. På min förra arbetsplats var det ett antal av mina kollegor som lever på småpengar redan en vecka innan löning. Själv tjänade jag mindre än dem då jag inte hade jobbat lika länge på arbetsplatsen, men jag bodde i en billig hyresrätt och var skuldfri så jag hade stort spelrum med min lön. När jag hade sparat ihop tillräckligt med pengar för att kontant köpa ny platt-tv, dator mm (och höja min då ganska låga levnadsstandard) så kom det ofta avundsjuka gliringar från vissa kollegor. Att de själva satt med konsumentkrediter, bolån, dubbla bilar i hushållet och för höga levnadskostnader var dock inte mitt problem.
Citat från: alang skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 08:30:06
Det som är ännu mer sensationellt som ska läggas till ekvationen av detta fenomen som ännu inte spelats ut är att det i ny lagstiftning kommer att bli olagligt att bedriva djurverksamhet på mindre än 4 hektar då detta enligt ny lag inte är en gård utan tomt och därmed blir gårdsverksamhet förbjuden.
Vad är detta för ny lagstiftning? Det låter helt orimligt att en liten äga utanför detaljplanerat område skulle klassificeras på detta sätt.
Tycker också denna lagstiftning låter rätt skum!
Men mycket konstigt har kommit ihop med EU så det hade inte förvånat mig ett dugg, dock så kommer vi klara oss även om denna lag kommer börja gälla.
Håller med till 110% att det är nog den dyraste sport man kan tänka sig och 50000:- för en häst är väldigt lågt räknat om man ska ha en häst som redan kan något och som man inte själv behöver rida in och lära upp själv.
Men man lever bara en gång så varför inte hålla på med något man tycker är kul? Pengarna eller i detta fall guld och silver har man ingen nytta av att ta med i graven.
Jag är inte ett dugg intresserad av hästar så jag ser bara köp av mark, hus mm som en investering! I den mån man kan få det för rätt pris givetvis..
När det kommer till hästar, släp, mat och veterinär så får hon allt betala det själv 8)
Citat från: Silverräven skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 10:16:09
För att återknyta till ämnet: jag känner igen detta med att många är helt panka innan nästa löning. På min förra arbetsplats var det ett antal av mina kollegor som lever på småpengar redan en vecka innan löning. Själv tjänade jag mindre än dem då jag inte hade jobbat lika länge på arbetsplatsen, men jag bodde i en billig hyresrätt och var skuldfri så jag hade stort spelrum med min lön. När jag hade sparat ihop tillräckligt med pengar för att kontant köpa ny platt-tv, dator mm (och höja min då ganska låga levnadsstandard) så kom det ofta avundsjuka gliringar från vissa kollegor. Att de själva satt med konsumentkrediter, bolån, dubbla bilar i hushållet och för höga levnadskostnader var dock inte mitt problem.
Känner igen detta jag med. Jobbade förut på ett ställe och folk trodde att en annan var rik för att jag kan köpa grejer utan avbetalning. Som om det skulle vara svårt. Speciellt om man ska köpa grejer som inte är så dyra så ska man alltid köpa kontant istället för avbetalning. Förstod aldrig hur de kunde tro att jag hade det bättre ställt. Vi tjänade ju lika mycket.
Men det blir ju så när man har en massa krediter som blir dyra. Det har inte jag. Folk har problem att vänta på sina grejer utan ska ha allt på en gång. Konsumtionssamhälle när det är som bäst.
Citat från: the-end skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 19:33:37
Citat från: Silverräven skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 10:16:09
För att återknyta till ämnet: jag känner igen detta med att många är helt panka innan nästa löning. På min förra arbetsplats var det ett antal av mina kollegor som lever på småpengar redan en vecka innan löning. Själv tjänade jag mindre än dem då jag inte hade jobbat lika länge på arbetsplatsen, men jag bodde i en billig hyresrätt och var skuldfri så jag hade stort spelrum med min lön. När jag hade sparat ihop tillräckligt med pengar för att kontant köpa ny platt-tv, dator mm (och höja min då ganska låga levnadsstandard) så kom det ofta avundsjuka gliringar från vissa kollegor. Att de själva satt med konsumentkrediter, bolån, dubbla bilar i hushållet och för höga levnadskostnader var dock inte mitt problem.
Känner igen detta jag med. Jobbade förut på ett ställe och folk trodde att en annan var rik för att jag kan köpa grejer utan avbetalning. Som om det skulle vara svårt. Speciellt om man ska köpa grejer som inte är så dyra så ska man alltid köpa kontant istället för avbetalning. Förstod aldrig hur de kunde tro att jag hade det bättre ställt. Vi tjänade ju lika mycket.
Men det blir ju så när man har en massa krediter som blir dyra. Det har inte jag. Folk har problem att vänta på sina grejer utan ska ha allt på en gång. Konsumtionssamhälle när det är som bäst.
Instämmer helt.
Att köpa tv, bil stereo eller andra kapitalvaror på avbetalning klarar vilken "vettvilling" som helst.
Men att först spara ihop till det man köper och sedan kunna njuta av sin produkt och veta att den är betald är så skönt.
Tror dagens unga har för bråttom, skall ha allt på en gång och nu.
Citat från: kristensson skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 19:39:55
Citat från: the-end skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 19:33:37
Citat från: Silverräven skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 10:16:09
För att återknyta till ämnet: jag känner igen detta med att många är helt panka innan nästa löning. På min förra arbetsplats var det ett antal av mina kollegor som lever på småpengar redan en vecka innan löning. Själv tjänade jag mindre än dem då jag inte hade jobbat lika länge på arbetsplatsen, men jag bodde i en billig hyresrätt och var skuldfri så jag hade stort spelrum med min lön. När jag hade sparat ihop tillräckligt med pengar för att kontant köpa ny platt-tv, dator mm (och höja min då ganska låga levnadsstandard) så kom det ofta avundsjuka gliringar från vissa kollegor. Att de själva satt med konsumentkrediter, bolån, dubbla bilar i hushållet och för höga levnadskostnader var dock inte mitt problem.
Känner igen detta jag med. Jobbade förut på ett ställe och folk trodde att en annan var rik för att jag kan köpa grejer utan avbetalning. Som om det skulle vara svårt. Speciellt om man ska köpa grejer som inte är så dyra så ska man alltid köpa kontant istället för avbetalning. Förstod aldrig hur de kunde tro att jag hade det bättre ställt. Vi tjänade ju lika mycket.
Men det blir ju så när man har en massa krediter som blir dyra. Det har inte jag. Folk har problem att vänta på sina grejer utan ska ha allt på en gång. Konsumtionssamhälle när det är som bäst.
Instämmer helt.
Att köpa tv, bil stereo eller andra kapitalvaror på avbetalning klarar vilken "vettvilling" som helst.
Men att först spara ihop till det man köper och sedan kunna njuta av sin produkt och veta att den är betald är så skönt.
Tror dagens unga har för bråttom, skall ha allt på en gång och nu.
Faktum var att kreditköpet hägrade faktiskt i min längtan att införskaffa en stor platt-tv, men jag hade inte den möjligheten. Gamla synder i ungdomen hade gett mig en prick hos fogden, så jag visste att avbetalning var uteslutet. Med facit i hand var det väldigt nyttigt och gjorde att jag lärde mig att spara till saker jag ville ha i stället för att följa impulser.
Jag insåg efter mycket efterforskande att några månaders sparande i stället gjorde att jag kunde köpa en bra modell till lägre pris, alternativt gå upp i prisklass till nästan samma pris (som då hade sjunkit). En bra morot för att spara i stället för att köpa på kredit och i stället betala dyrt för något som tre månader senare gått ned ett par tusenlappar i pris :)
Men ja, denna hetsen att konsumera NU har nog gjort att många mindre nogräknade lånat till sig prylar och status. Självbehärskning och motivation är mer min melodi.
Jag tycker det är skandal att så många personer inte har pengar kvar i slutet av månaden. Som lärare är jag dock övertygad om att det bara kommer bli värre i framtiden. Alltför många barn idag är uppväxta i en miljö där mamma och pappa köper allt dom pekar på, vilket leder till att många barn inte har någon uppfattning om pengars värde. Hur tror ni det kommer gå när dessa barn ska ut i vuxenlivet och sköta sin egen ekonomi och där allting går att köpa på avbetalning? :-\
Inte alla gör av med sina pengar p.g.a. slöseri, dyra krediter, statussträvande o.s.v.
Jag arbetade för några år sedan med en kille som hade förlorat i princip alla sina anhöriga alldeles för tidigt, sjukdomar och olyckor hade tagit båda hans föräldrar samt hans enda syskon. Han bestämde sig för att aldrig ha något kvar på lönekontot när nästa lön kom, för han visste att det kunde ta slut när som helst.
Han bestämde sig för att leva livet fullt ut, och jag kan inte säga att han gör fel.
Citat från: Dicky Swing skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 20:45:23
Inte alla gör av med sina pengar p.g.a. slöseri, dyra krediter, statussträvande o.s.v.
Jag arbetade för några år sedan med en kille som hade förlorat i princip alla sina anhöriga alldeles för tidigt, sjukdomar och olyckor hade tagit båda hans föräldrar samt hans enda syskon. Han bestämde sig för att aldrig ha något kvar på lönekontot när nästa lön kom, för han visste att det kunde ta slut när som helst.
Han bestämde sig för att leva livet fullt ut, och jag kan inte säga att han gör fel.
Självklart kan man leva livet fullt ut. Jag tycker dock ändå att det är lämpligt med ett mindre sparande oavsett situation. Tänk om han senare vill leva livet genom att skaffa barn och familj. Då kan det vara smart att ha en liten buffert, för barnets skull. Jag tror att 99% av befolkningen inte skulle behöva ändra sin livssituation nämnvärt om de sparade 10% av sin nettolön varje månad.
Citat från: Ebenezer skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 21:14:03
Citat från: Dicky Swing skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 20:45:23
Inte alla gör av med sina pengar p.g.a. slöseri, dyra krediter, statussträvande o.s.v.
Jag arbetade för några år sedan med en kille som hade förlorat i princip alla sina anhöriga alldeles för tidigt, sjukdomar och olyckor hade tagit båda hans föräldrar samt hans enda syskon. Han bestämde sig för att aldrig ha något kvar på lönekontot när nästa lön kom, för han visste att det kunde ta slut när som helst.
Han bestämde sig för att leva livet fullt ut, och jag kan inte säga att han gör fel.
Självklart kan man leva livet fullt ut. Jag tycker dock ändå att det är lämpligt med ett mindre sparande oavsett situation. Tänk om han senare vill leva livet genom att skaffa barn och familj. Då kan det vara smart att ha en liten buffert, för barnets skull. Jag tror att 99% av befolkningen inte skulle behöva ändra sin livssituation nämnvärt om de sparade 10% av sin nettolön varje månad.
Jag menar inte att man ska sitta på sina slantar som en gammal bitter gubbe och aldrig unna sig själv något. Jag är emot tänket att bara för att man kan så tar man så mycket krediter som möjligt och inte ser morgondagen. Jag reser, går på premier league matcher, åker på Formel 1 tävlingar men jag lånar inte till dessa grejer. Sätter upp mål med vad jag vill göra och sedan gör jag det utan att ha för mycket skulder. Ska man ha tex en platt tv på ca 15 000 så är det ju ingen konst att spara till den istället för att ha en massa små krediter som kostar mycket pengar varje månad.
Har aldrig tjänat några jättebelopp och kommer nog aldrig att göra det men jag tycker själv att jag har det jäkligt bra ändå om man jämför med många andra med tanke på att de aldrig har pengar i slutet av månaden om man ska hitta på något. Då är det ändå folk som har bättra betalda jobb än en annan.
Man lever bara en gång och man ska leva men onödigt att dra på sig för mycket skulder om man råkar leva lite längre.
Edit=stavfel
Ett fast jobb o regelbunden lön varje månad känns som grunden för en stabil ekonomi.
Behöver inte va topplön men man vet att den kommer varje månad o kan planera därefter.
Frun och jag lägger undan 40 % av nettoinkomsten i månaden genom att sätta en budget. Kan dock ändå kosta på oss tycker vi. Jag tror mycket handlar om disciplin och mål med sin ekonomi. Synd bara att vi är så dåliga på att investera så slantarna bara ruttnar bort på spar kontot. :'(
Citat från: Dicky Swing skrivet Måndag 27, Augusti 2012, 20:45:23
Inte alla gör av med sina pengar p.g.a. slöseri, dyra krediter, statussträvande o.s.v.
Jag arbetade för några år sedan med en kille som hade förlorat i princip alla sina anhöriga alldeles för tidigt, sjukdomar och olyckor hade tagit båda hans föräldrar samt hans enda syskon. Han bestämde sig för att aldrig ha något kvar på lönekontot när nästa lön kom, för han visste att det kunde ta slut när som helst.
Han bestämde sig för att leva livet fullt ut, och jag kan inte säga att han gör fel.
Nej vem kan säga det.
Jag hjälpte en gång en flickvän att reda ordning i arvet efter hennes farmor. Tanten hade pedantiskt sorterat allt in i döden. Exempelvis handukarna var exemplariskt manglade, vikta och låg uppradade i prydliga högar. Det låg lappar överallt för att underlätta för efterlevande att sortera bohaget. Man kan ju undra om en sådan människa levt alls. Så visst, hellre verkligen leva, än att enbart överleva.
Det som samtidigt förvånar mig, är hur många andra människor istället måste leva någon slags rockstjärneliv på gränsen till kollaps ekonomiskt, som om varje dag vore deras sista. Detta för att skaffa någon slags lycka (inbillad eller verklig). Ofta dessutom med lånade medel.
Kan därför tycka många idag saknar perspektiv. Jag växte upp i ett relativt välbärgat hem i den övre medelklassen. Visst, teknikutvecklingen har gått framåt sedan jag växte upp, men ändå. Idag blir ungar som inte har smartphones i ungarnas skola mobbade. Socialbidragsberoende tycker det är en rättighet att byta tjock-tv´n mot en större platt HD-tv med 3D. När jag växte upp var den familj som då hade en någorlunda stor ruffad båt väldigt lyckligt lottade ekonomiskt.
Idag kan samma båtar som då ansågs vara lyx köpas för en spottstyver, just för att de inte längre anses vara tillräcklig lyxiga eller exklusiva. En annan reflektion är att många med mindre inkomster köper dyrare nyare begagnade lyxbilar på kredit istället för att köpa en bättre begagnad men något äldre för pengar man faktiskt har.
Jag som idag istället uppnått en finansiell situation, där jag faktiskt skulle kunna köpa samma lyxbil i exemplet ovan som ny. Jag åker istället en bättre begagnad och kan använda pengarna till annat. Däribland investeringar för att bli ännu mer ekonomiskt oberoende. Nu känner jag faktiskt inte heller något behov i att visa upp mig och glassa för min omgivning. Blir jag då olycklig av det? Tvärtom!